Stäng fönster YSTAD GAMLA STADEN 2:13 - husnr 1, SANKTA MARIA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SANKTA MARIA KYRKA (akt.) | |
| 2019-03-28 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Kyrkorummet består av ett mittskepp med sidoskepp, kor och koromgång samt i väster ett tvärskepp. Kyrkans huvudingång är via vapenhuset i tornets bottenvåning. Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning med ett golv av rött tegel från den omfattande restaureringen 1923–1924. Då flyttades även det glasade nygotiska dörrparti, som nu avdelar vapenhuset i en inre och en yttre del, från koromgången. Mellanväggen är indelad i ett större mittparti med två sidodörrar. Mot väster är ytterportarna utförda av trä med enkel oprofilerad spegelindelning målade i en grågrön kulör med kraftiga bandgångjärn och ett äldre lås. Dörrarna är sannolikt från 1924 med ett återanvänt lås. På den norra väggen finns två mindre stickbågiga fönsteröppningar som saknar innanfönster. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Taket i den västra delen är ett gråmålat brädtak och i den östra delen finns spår av 1700-talsmålningar med änglamotiv i taket. Från den östra delen leder i norr och söder dörrar med gråmålad stående panel till trapptornen. Mot kyrkorummet i öster finns ett dörrparti i 20-talsklassicism målat i en tidstypisk grön marmorering. Det södra trapptornet leder till läktaren och vidare till klockvåningen. I bottenvåningen finns ingång från såväl vapenhuset som utifrån i väster. Trappan, som är utformad som en spiraltrappa, är av ek från tornets uppförande på 1600-talet med delvis bytta steg. På trappan finns en rad äldre ristningar med namn, symboler och årtal. Väggarna är putsade och avfärgade i en svagt gul ton. Trappans första avsats har dörrar till rummet bakom orgelläktaren samt till den södra sidoläktaren. Tornrummet på tredje våningen har på södra sidan en branddörr som leder till långhusvinden. I takstolarna finns delar av ekvirke från 1600-talets takstol. Över valven finns på södra sidan en igenmurad romansk fönsteröppning. Nästa våning utgörs av klockvåningen, varifrån i väster finns en brant trappa upp till tornets övre delar, där tornväktaren eller lurblåsaren använder femte våningen. Tornväktaren i Ystad har sedan lång tid tillbaka blåst i sin lur från tornet för att lugna eller varna stadens befolkning. Däröver finns urverk och klockspel. Det norra trapptornet nås i likhet med det södra från vapenhuset och genom en ytterdörr i väster. Trappan är delvis bevarad sedan tornet uppfördes 1650. Vid trappans första avsats finns dörrar till läktaren samt till rummet i tornets västra del. Ovanför orgelläktaren är trappan avstängd. Orgelläktaren sträcker sig utmed tvärskeppets västra del samt längs hela den södra sidan och längs halva den norra väggen. Den bärs upp av gulmarmorerade kolonner med förgyllda kapitäl. Barriärens mittparti har speglar med bibliska motiv, målade 1720 av Carl Mörth. Barriärens nederkant är dekorerad med nedhängande skurna förgyllda festoner. Den norra sidan, som uppfördes 1924, har ett golv av brunbetsade bräder med gradänger och gråmålade samtida bänkar. Den södra sidan, som byggdes 1766, har också gradänger med bevarade bänkar. Orgelfasaden återuppbyggdes 1924 med återanvändning av originaldelar från Johan Jerlings orgelfasad från 1720-talet. Den är målad i en grön marmorering med förgyllda skulpturer och dekorativa partier. Orgeln flankeras av två mindre rundbågiga dörröppningar, där den norra leder till orgelhuset och den södra till ett större utrymme i tornets västra del. Rummet används för organisten och kören och golvet är täckt med en linoleummatta och upplyses av tornets fönster i väster. Tvärskeppet, som uppfördes efter att tornet rasat in 1648, är indelat i sex travéer och har sedan renoveringen 1924 samma golvbeläggning som vapenhuset och övriga kyrkan. I gångarna är äldre gravhällar nedlagda. Under läktaren i söder och norr ligger ett brunlaserat brädgolv ett steg högre än tegelgolvet. På den södra sidan finns två rader med gråmålade öppna bänkar från 1924 som vänder sig mot mittskeppet. På den södra sidan har bänkarna kallats fiskarebänkarna i folkmun, eftersom fiskarna som bodde i Revhusen nere vid hamnen satt där. På norra sidan satt dragonerna. På den norra sidan har bänkarna ersatts av soffor och fåtöljer. Öster därom finns sedan 1924 ett dopkapell med dopfunt och det medeltida altarskåpet uppsatt mot den östra väggen. Mot väster finns ett grönmålat dörrparti med en fyllningsdörr till vapenhuset. Dörrpartiet flankeras av två loger eller skåpbänkar med sidostycken med fönster med antikglas i profilerad träspröjs, som även tillkom 1924 efter ritningar av Theodor Wåhlin. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Över fönsteröppningarna i norr och söder finns ritsningar i putsen som markerar formen för de äldre fönsteröppningarna. Fönstren saknar innanfönster och har nedtill en metallränna för avrinning av kondensvatten. I det södra tvärskeppets östra hörn finns ett vindfång till den ingång, som nyupptogs 1924. Mittskeppet har i stort sett samma ytskikt som tvärskeppet. Den västra delen som ansluter till tvärskeppet utgör kyrkans äldsta del. Mot koret i öster finns ett högt kryssvalv med senromanska dekormålade valvribbor. Mot söder och norr finns rundbågiga öppningar mellan kvadratiska pelare och valv av huggen kalksten till sidoskeppen. Sidoskeppen, som tillhör kyrkans äldsta byggnadsperiod på 1200-talet mynnar i väster mot tvärskeppet som uppfördes efter tornraset 1648 och mot öster till koromgången som tillbyggdes i mitten av 1400-talet. Sidoskeppen täcks av ribblösa kryssvalv och väggar och valv är tunt putsade och avfärgade i vitt. Tegelgolven är, liksom övriga golv i kyrkan, från 1924 med återlagda gravhällar. Mot ytterväggarna står gråmålade träbänkar från 1924. Koromgången och koret tillbyggdes i mitten av 1400-talet. I den norra pelaren finns en senmedeltida ciborienisch med gallerdörr bevarad, där det invigda nattvardsbrödet förvarades. Korets golvnivå ligger två steg högre än det omgivande tegelgolvet och är belagt med kalkstensplattor med ett par äldre gravhällar. Koret täcks av höga kryssvalv som är putsade och avfärgade i vitt. På södra och norra väggen finns under fönsterraden två stickbågiga öppningar försedda med luckor av stående brädor och bandgångjärn. Koret avskiljs från koromgången i söder och norr sedan renoveringen 1924 genom korbänkar av ek som mot koromgången bildar en panelvägg med skåp. I öster avskiljs altaret av en rak genombruten altarring. Koromgången täcks av svagt spetsbågiga kryssvalv. I öster finns fragment av medeltida kalkmålningar mot den östra väggen och valvet. På motsatt vägg mot väster finns en större målning som i scener framställer S:ta Doroteas martyrskap. Därunder leder en stickbågig dörröppning med fyra trappsteg ned till ett välvt utrymme under koret. Den murades igen 1924, men togs åter upp och försågs med en järngrind 1988. På den norra koromgångens norra sida finns ingången till sakristian. Sakristian, som nyuppfördes 1924 efter ritningar av Theodor Wåhlin, har två ingångar, dels från den norra koromgången dels utifrån på den västra sidan. Dörren från koromgången utgörs av renässansinspirerad ekdörr. Sakristietillbyggnaden är indelad i ett kapprum med vindfång, wc, garderob, städutrymme samt dörr i norr till sakristian. Samtliga golv utgörs av rött tegel. Sakristian är inredd med i öster en kalkstensavsats med bland annat ett altare och en piscina. På den norra väggen finns en rundbågig fönsteröppning med en glasmålning utförd av Yngve Lundström, med texten Y. Lundström. N.P.Ringström, feb.1925. skänkt år 1924 av kyrkovärden J.Adrén. Konstnären och dekorationsmålaren Yngve Lundström (1885–1961) har utfört ett stort antal glasmålningar och utsmyckningar i ett flertal profana byggnader och kyrkor. Även sakristians möblemang är tillverkade 1923–1924 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Inredning och inventarier Altaret är murat och vitputsat och har enligt uppgift förvaringsnischer för nattvardsredskapen. Altaruppsatsen upptar korets hela östra vägg och är tillverkad av bildhuggaren Johan Jerling åren 1718–1733. Jerling, (f ca 1680–1753) var son till träbildhuggaren Hans Jerling som hade arbetat för Hedvig Eleonora och Magnus Gabriel De la Gardie. Johan var lärgosse eller gesäll i någon eller några stockholmsverkstäder. 1709 blev han anställd av Christina Piper för inredningen av Krageholms slottskapell, men han gjorde även arbeten i hennes patronatskyrkor. Altaruppsatsen utgörs av en kraftfull barockkomposition med de centralt placerade altartavlorna föreställande Nattvarden i centrum och däröver Kristi dop, målade av Carl Mörth i Lund. Mörth (1690–1768), tillträdde 1722 en tjänst som ritmästare hos Kungl Akademien. Altaruppsatsen är arkitektoniskt uppbyggd med skulpturer av bland annat de fyra evangelisterna. Medel till altaruppsatsen donerades 1718 av rådmanskan och apotekerskan Anna Maria Gyllenboij och en påskrift daterar den till 1724. Mittpartiet till ett äldre altarskåp är uppsatt på norra tvärskeppets östra vägg. Det är tillverkat av ek omkring år 1400 med Kristus och Maria som det centrala motivet tronande under rikt utsirade baldakiner omgivna av bland annat sittande apostlar. Det har sannolikt varit kyrkans äldsta altarprydnad och ersattes av den nuvarande altaruppsatsen 1720. Efter ett flertal olika turer om altarskåpets förvaring deponerades det till Lunds universitets historiska museum 1878. I samband med den omfattande restaureringen av kyrkan 1924 återfördes det till kyrkan och fick sin nuvarande placering. Altarringen, eller altarskranket, tillkom 1924 och har en rak genombruten barriär målad i svart marmoring. Den flankeras av stora sidofigurer, skulpturer av Maria och Johannes, som sannolikt tillhört en kalvariegrupp från sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal som varit placerad i Heligkorskapellet. Dopfunten är av brons och enligt påskrift gjuten 1611 i Lübeck av Reinholdt Benning. Den är skänkt till kyrkan av borgmästare Hans Tillufsen. Predikstolen är placerad på den norra pelaren mellan tvärskeppet och det medeltida mittskeppet med uppgång genom pelaren från norr. Predikstolen är tillverkad 1626 och förgylld 1631, enligt en texttavla i kyrkan. Predikstolen är tillverkad av sandsten, svart kalksten och alabaster. Baldakinen är skulpterad av ek. Den femsidiga korgen bärs upp av en fristående skulptur av Moses. Speglarna med motiv i relief föreställande bl. a Nattvarden och Korsfästelsen flankeras av kolonnetter av svart kalksten. Trappan av kalksten med profilerat kalkstensräcke går genom murpelaren i norr. På räcket finns äldre inskriptioner med årtal och initialer. Det finns två liknande predikstolar, en i Lunds domkyrka, daterad till 1592 och en i S:t Petri i Malmö, från 1599. Predikstolen är tillskriven mästaren A.S. Signaturen står för den s.k. Borsjömästaren, som arbetade för Otte Marsvin på Borsjö, nuvarande Marsvinsholm, under några år omkring 1625. Predikstolen konserverades 1924 och på baldakinen finns nygjorda ornament som är märkta 1924. Bänkinredningen är sluten i fyra kvarter. Den är utförd i mörkbetsad furu 1924 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin med återanvändning av bänkluckor och gavlar från den äldre bänkinredningen av ek från slutet av 1500-talet och 1600-talet, som föregick 1889 års öppna bänkar. En del bär årtal, sköldar, bomärken eller initialer. En del nytillverkade delar har ANNO 1924 utskuret. Orgelfasaden är tillverkad av Johan Jerling 1724. Den demonterades 1877 och återuppsattes 1924. Även orgelläktaren och barriären är tillverkade av Johan Jerling med målningar föreställande Kristi liv av Carl Mörth. Den södra läktarbarriärens målningar är utförda 1768 av målaren Christ. H Johansson i Ystad. Orgelverk tillverkat 1966 av Hammarbergs Orgelbyggeri, Göteborg. Kyrkan har tre klockor, storklockan eller Knutsklockan är omgjuten 1672 och 1778. Mellanklockan är daterad 1558 och omgjuten 1850. Lillklockan är gjuten 1624. Kyrkan har även ett klockspel med 36 klockor, tillverkat av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad 1970. Kyrkan har två triumfkrucifix, det ena, som sannolikt är från 1500-talets början, är sedan 1924 placerat i triumfbågen på ett då nytillverkat kors. Krucifixet har enligt uppgift tidigare hängt i Heligkorskapellet, som revs 1840 och ingått i en kalvariegrupp. Det andra krucifixet, som hänger i mittskeppet, är sannolikt det som ursprungligen hängde i triumfbågen. Kyrkan har ett flertal nummertavlor med enkla förgyllda nygotiska ramar. Övriga inventarier i kyrkan är bland annat ett flertal epitafier från 1600-talet, framför allt över stadens borgmästare och handelsmän. Vid restaureringen 1924 återplacerades 34 gravhällar från 1600- och 1700-talen i kyrkans golv eller ställdes upp mot yttervägg i koromgången. Vid restaureringen tillkom även sexton ljusplåtar av förgylld mässing efter ritningar av Theodor Wåhlin. Då återfick även kyrkan en medeltida ljuskrona av järn. |
