Stäng fönster YSTAD KÖPINGE 71:1 - husnr 1, STORA KÖPINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STORA KÖPINGE KYRKA (akt.) | |
| 2020-01-30 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Kyrkorummet består av långhus med kor med absid samt en korsarm som öppnar sig mot långhuset i norr. Orgeln är placerad på en läktare i nykyrkans norra del, predikstolen är placerad i långhusets sydöstra hörn och dopfunten i det nordöstra. Kyrkans huvudentré är via tornet i väster och tornets bottenvåning utgör vapenhus. Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning med ett golv av rött tegel, som inlades 1968–1969. Väggarna och takets kryssvalv är putsade och avfärgade i vitt. I söder och norr finns fönsteröppningar med kopplade fönster med klarglas i den inre bågen. Trappan till tornet nås via en öppning i nordöstra hörnet. Det äldre dörrbladet i väster har invändigt en stående slät panel sammanhållen av bandgångjärn samt med en enkel träimitationsmålning. Mot kyrkorummet i väster täcks tornets rundbågiga öppning sedan 1968–1969 av en vägg av furupanel med samtida dörrar. Långhusets golv är i likhet med vapenhuset belagt med rött tegel med en gravhäll nedlagd i sydöstra hörnet. Det nylagda furugolvet i bänkkvarteren ligger något högre. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt med fragment av kalkmålningar. Det finns spår efter ett eventuellt sidoaltare på södra sidan av triumfbågen. Långhuset täcks av tre travéer med kryssvalv. Valven tillhör olika perioder, koret och långhusets mittersta travé härstammar från 1300-talet, det västligaste valvet, som är vitputsat, förnyades i samband med ombyggnaden 1860–1861 och långhusets östligaste valv, utom pilastrarna, förnyades efter ett ras på 1890-talet. Kalkmålningarna i det mittersta valvet är tillskrivna Snårestadsgruppen och tillkom 1325–1350 och framställer bl. a Sankt Laurentius, Sankt Nikolaus och Johannes Döparen. I den östligaste travén är kalkmålningar utförda av konstnärerna Fredrik Krebs och Anders Waldur år 1900. De lär vara fritt utförda skisser efter de försvunna medeltida kalkmålningarna. Fönsteröppningarna har kopplade fönster av ek från renoveringen 1968–1969 med klarglas i innerbågen. Koret avskiljs från långhuset av den rundbågiga triumfbågen, vilken har en profilerad anfangsten i norr. Golvet, som ligger ett steg högre, är i likhet med långhuset belagt med rött tegel med två nedlagda gravhällar. Den södra väggen är putsad och avfärgad i vitt, medan den norra har delvis framtagna medeltida kalkmålningar. På södra sidan finns en fönsteröppning med kopplade fönster i likhet md långhuset och öster därom finns ritsningar som eventuellt kan markera en sakramentsnisch samt även spår efter en igenmurad prästingång. Den norra väggen har ett igenmurat fönster, sannolikt sedan sakristian uppfördes. I nischen är ett epitafium av kalksten över kyrkoherde Birger Cederberg, d 1771, uppsatt. Koret täcks av ett ursprungligt kryssvalv med spetsigt profilerade ribbor med målningar tillskrivna Snårestadsgruppen, som framställer bl. a Bebådelsen och Jesu födelse. Absiden avskiljs från koret genom den ursprungliga rundbågiga tribunbågen med profilerade anfangstenar. Golvets västra del består liksom koret och långhuset av rött tegel, medan den östra delen har bevarat ett äldre kalkstensgolv med nedlagda delar av gravhällar. Absiden har tre fönsteröppningar, varav den södra och norra sedan 1936 är försedda med enkla fönsterbågar av järn med antikglas i blyspröjs. Den östra fönsteröppningen, framtogs 1968–1969. Absiden täcks av ett hjälmvalv av tegel, murad i helsten. I valvet och på väggarna finns en nådastolsframställning samt framställningar av evangelisterna och apostlarna, målningarna är tillskrivna Snårestadsgruppen. Sakristian nås dels via en dörr från absidens norra sidan, dels från en utvändig port i norr. Golvet består av ett lackat furugolv, väggarna är putsade och avfärgade i vitt samt det plana taket är klätt med brunlaserad furupanel. Mot den östra väggen finns en upprest gravhäll över kyrkoherde Sven Rundbom, d 1729. I väster och öster finns fönsteröppningar, varav det östra sannolikt är från sakristians renovering på 1930-talet, medan det västra delvis har äldre beslag. Sakristians norra del avskärmades med nya mellanväggar 1930 och består av en förstuga eller vindfång med dörrar i söder och norr till förråd och wc. I norr finns ytterdörren, som troligen kan vara från sakristians uppförande. Nykyrkan är öppen mot långhuset genom två valv och domineras sedan ombyggnaden 1968–1969 av det centralt placerade orgelhuset. Golvet i den södra delen, som också fungerar som orgelläktare, ligger två steg högre än långhuset och är täckt av ett lackat furugolv. Den norra delen som sedan 1968–1969 avskiljs av ett furuskrank har ett tegelgolv i likhet med långhuset. Mot norr finns en äldre ytterdörr, som troligen kan härstamma från nykyrkans uppförande. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt med undantag av den östra väggen som domineras av en målning föreställande Moses. Taket täcks av två sexdelade kryssvalv med målningar utförda omkring år 1900, sannolikt av konstnärerna Fredrik Krebs och Anders Waldur. Tornets övre våningar nås från en svängd kalkstenstrappa i vapenhusets nordöstra hörn. På första våningen är trampmaskinen till klockorna bevarad samt gjutjärnsbågar från 1860-talet. På västra sidan finns en dörr till långhusvinden. Däröver är klockvåningen med en äldre klockbock från det rivna tornet. Över valven på långhusets södra sida finns spår efter ett romanskt fönster med omfattning av sandsten. Både tribunbågs- och triumfbågsgavlarna är bevarade med de ursprungliga rektangulära öppningarna. Kyrkan har även bevarade medeltida takstolar av ek över långhus och absid, varav den senare samt delar av långhusets takstol är dendrokronologiskt daterade till 1280-talet och övrigt virke i långhusets takstol till tiden omkring 1430. Korets takstolskonstruktion är senare, men med återanvänt medeltida ekvirke. Inredning och inventarier Altaret är murat av tegel och kalksten och täcks av en kalkstensskiva och härstammar sannolikt från korets byggnadstid på 1200-talet. På östra sidan finns en djup nisch, som troligen varit en reliknisch. Altaruppsatsen är tillskriven den s.k. Köpingemästaren och tillverkad runt år 1610. Den är konstruerad i två våningar över predellan. Mittpartiet är utformat som en baldakin med ett kolonnburet framskjutande överstycke rikt utsmyckad med beslagsornamentik och figurer. Centralpartiet framställer Nattvarden i relief. Även predellan och det framskjutna överstycket pryds av infällda figurscener i relief. Den ursprungliga färgsättningen togs fram 1935. Den halvrunda altarringen med enkla gråmålade balusterdockor tillkom år 1900 och förändrades i samband med renoveringen 1930. Dopfunten med fyrsidig cuppa och fot är sannolikt huggen av sandsten och tillhör den s k Munkarps- eller palmettgruppen, som traditionellt har daterats till 1100-talets sista hälft. Cuppan är dekorerad med en palmettbård i överkant och har ett centralt placerat uttömningshål samt fragment av polykrom bemålning. Över dopfunten finns en rikt skulpterad baldakin av trä från tiden omkring 1600, som är tillskriven Köpingemästaren. Den konserverades och monterades på sin nuvarande plats 1926 och den ursprungliga färgsättningen togs fram 1935. Vid arkeologiska undersökningar av kyrkorummet har, enligt uppgift, lämningar påträffats av det podium som dopfunten stod på och den ränna genom vilket vattnet runnit ner genom golvet. Predikstolen är tillverkad runt år 1600 med tillhörande ljudtak eller baldakin, daterad 1597, och är tillskrivna den s k Köpingemästaren. Den femsidiga korgen har via en senare tillkommen trappa, eventuellt redan 1776 enligt en datering på trappans textband, uppgång från koret i öster. Den rikt skulpterade korgen har figurscener i relief framställande bl. a Korsfästelsen och Uppståndelsen. Fälten avdelas av kardinaldygderna, i form av kvinnohermer. På den rikt utsmyckade baldakinen finns årtalet 1597 samt namnet Holger Maler. Där återfinns även namn som kan kopplas till kyrkans patronus, lundakaniken Kristiern Nielsen. Den ursprungliga färgsättningen togs fram på predikstolen och baldakinen 1935. Den öppna bänkinredningen tillkom år 1900 efter ritningar utförda av arkitekt Fritz Eckert och ombyggdes med nya bänkgavlar med mera i samband med renoveringen 1935, efter ritningar av Eiler Graebe. Orgelverket är byggt 1894 av Setterqvist & son och ombyggt 1951 av Frobenius & Co. Fasaden är ritad av arkitekt Gustaf Lindgren samma år. Den är gråmålad med förgyllda partier. Orgeln stod ursprungligen på en läktare i väster men flyttades till sin nuvarande placering i samband med renoveringen 1968–1969. Kyrkan har två klockor, storklockan är gjuten 1758 och omgjuten 1954 av M & E Ohlssons klockgjuteri, Ystad. Lillklockan är gjuten 1611 med en inskrift på latin. Kyrkan har två nummertavlor med förgyllda ramar i nygotik. Bland kyrkans övriga inventarier finns en kyrktagningsbänk, som nu är placerad i koret, en kyrkokista i sakristian med texten STORA KIOPINGE KYRCKIOS KISTAG ANNO 1693 samt en fattigstock. I övrigt finns en piscina av sandsten, daterad till 1100-talet, i Lunds universitets historiska museum. Gravhällarna lär även vara huggna av Oluff Stenhugger i Ystad. På sakristians vind förvarades enligt Vård- och underhållsplanen 2009 äldre inventarier, såsom bänkinredning, delar av en läktarbröstning m.m. |
