Stäng fönster YSTAD LÖDERUP 105:1 - husnr 2
Byggnad - Beskrivning
| 2019-05-09 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Kyrkorummet består av långhus i två travéer, korsmitt, kor och korsarmar i norr och söder. Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning och har ett golv belagt med stora kvadratiska kalkstensplattor. Det flankeras av två sidokammare, varav den norra innehåller trappan till orgeln och den södra trappan till tornets övre våningar. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt, i nordöstra och sydöstra delen syns spår efter den rivna tornbågen. Taket består av smala gråmålade brädor. I väster har ytterportarnas insida en liggande pärlspontpanel. Norra väggens dörröppning är försedd med ett dörrblad med panel lagd i rombmönster och porten, som ligger två trappsteg högre än vapenhusets golv, har i nischens överkant en äldre gravhäll inmurad och överkalkad. Södra sidans dörröppning har en huggen kalkstensomfattning, vars överdel täcks av mellanbjälklaget till orgelläktaren. Dörrbladet är klätt med panel lagd i ett rombmönster samt med äldre nyckelskylt. Mot södra väggen finns även en äldre kyrkdörr med diagonalställd panel och delvis bevarade järnsmide uppställd. Dörren har inristade bomärken och en smidd nyckelskylt med dubbelörn krönt av en krona. Mitt på dörren finns kraftiga yxhugg, som har en speciell historia. Yxhuggen ska ha tillkommit då riddaren Jens Grim på Tosterup tog sig in i kyrkan för att hämnas på prästen. Dörren rönte tidigt stort intresse och finns avbildad 1876 av tecknaren Olof Sörling vid Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och ställdes ut på Baltiska utställningen i Malmö 1914. Vapenhuset avgränsas i öster mot kyrkorummet av ett glasparti med antikglas i blyspröjs, som tillkom 1950-1951. Långhusets golv består av kalkstensplattor i olika utförande, bänkkvarterens grönmålade smala brädgolv ligger lite högre än mittgången. Väggarna och takets stjärnvalv är putsade och avfärgade i vitt. Stjärnvalven, som är halvstensvalv, bärs upp av knippepelare. Sköldbågar och gördelbågar är spetsbågiga. De två västra valven är uppförda under 1400-talet, medan de övriga tillkom vid den omfattande ombyggnaden 1860. Fönsteröppningarna är försedda med innanfönster från 1929 med samma indelning som den yttre bågen samt med antikglas i blyspröjs. Orgelläktaren i väster bärs upp av fyra enkla marmoreringsmålade kolonner med en något utskjutande hel barriär. Läktaren nås från vapenhusets norra sida via en trappa av kalksten. I trappans mynning finns i väster en dörr till ett litet utrymme, som idag används som förråd och i vars sydöstra hörn finns rester av en huggen kolonn. Läktargolvet består av smala brädor målade i grågrönt. Mot väster finns ett skrank och bakom orgelhuset i väster den igensatta tornbågen. Mot väster finns även ett utrymme för orgelhus m.m. Koret ligger två steg högre än långhusets golv, men med samma golvbeläggning. Väggarna och takets trekappiga valv är putsade och avfärgade i vitt. Fönsteröppningarna i söder och norr är försedda med innanfönster med ett dekorativt etsat mönster med växtornamentik och druvklasar med texten PINX E.Ö. FEG. N.P.RINGSTRÖM. I öster finns en dörr till sakristian, som tillbyggdes 1929. Korsarmarna har samma ytskikt som långhuset samt ingångar i norr och söder. Norra korsarmen har bevarat vindfånget med sidodörrar från sent 1800-tal samt bänkinredningen i två kvarter. Den södra porten används inte längre. I den södra korsarmen är bänkarna borttagna i den södra delen och kyrkans äldre altarbord och altaruppsats är placerade mot den södra väggen. På den västra väggen finns en äldre altartavla och i öster ett epitafium i kalksten. Sakristian uppfördes öster om koret 1929 efter ritningar av arkitekt Einar Lundberg. Sakristian nås via en dörr på korets östra sida bakom altaruppsatsen samt utifrån via en port på norra sidan. Golvet är belagt med kvadratiska tegelplattor och väggar och tak är putsade och avfärgade i vitt. Fönsteröppningarna i öster och söder är försedda med innanfönster av gråmålade bågar med antikglas i blyspröjs. Från sakristian finns en trappa ned till pannrummet, som är inrymt under sakristian. Tornets övre våningar nås från en kalkstenstrappa i vapenhusets södra sida. I trappans nedre del finns en igenmurad svagt spetsbågig öppning i södra muren, där det sannolikt varit en ingång utifrån. I trapploppet finns mindre ljusöppningar i söder och väster. Första våningen upptas av orgelläktaren som nås via trappan i norr. Andra våningen har gjutet golv och är inredd till arkivrum. Trappan till tredje våningen löper utmed västra muren. Våningen har åt samtliga väderstreck rundbågiga öppningar försedda med gjutjärnsbågar. Tornet har ett äldre vindsbjälklag och enligt Barbro Sundnér finns avtryck av äldre takstolssparrar i långhusgaveln mot väster. Antikvarie Petter Jansson har konstaterat att långhusets kalkstensmurar bär spår av medeltida slätputs från tiden före valvslagningen. Kastalen är belägen strax norr om sakristian med ingång till bottenvåningen i söder samt till de övriga våningarna i väster. Bottenvåningen inrättades 1954, efter ritningar av Eiler Graebe, till bårhus med kalkstensgolv och vitputsade väggar. I rummets västra sida är trätrappan till tornets övre våningar synlig. I öster finns en mindre stickbågig fönsteröppning. Kastalens andra våning har ett äldre brädgolv och vitputsade väggar. Mellan våningarna har tidigare funnits en trappa i västra muren, vilken delvis finns kvar från andra våningen. Till tredje våningen kommer man nu via en fristående trätrappa. Där förvaras äldre inventarier, som altarbord och skrank från 1878 och gjutjärnsfönster från 1860. Där över finns klockvåningen, ljudöppningarna är murade av tegel med luckor av stående brädor. Det äldre bjälklaget är delvis bevarat och i det övre trapploppet har en inmurad tegelsten påträffats med ritsningen AW 1591. Inredning och inventarier Altaret är murat 1929 av tegel med en kalkstensskiva. Altaruppsats med en altartavla av Carl Bloch från 1878 framställande Kristus i Emmaus, signerad Carl Bloch 1878. Altaruppsatsen omgjordes i samband med att ett nytt altarbord tillkom 1929. Kyrkans äldre altaruppsats är placerad i södra korsarmen och daterad 1735 och tillverkad av Matthias Stenbergs verkstad. Matthias Stenberg (f 1690 och bosatt i Ystad) var lärling till Johan Jerling, som var anställd av Christina Piper för inredningen av Krageholms slottskapell. Jerling har även utfört altaruppsatsen i S:t Maria kyrka i Ystad och den har stått som förebild för Stenbergs altaruppsatser i Löderup och Valleberga kyrkor. Mittpartiets skulpturer framställer Kristi korsfästelse och flankeras av de fyra evangelisterna. Enligt anteckningar ska det finnas en påskrift med namnet Rasmus Person, Ystad, vilket tidigare har tolkats som altaruppsatsens upphovsman. Altaruppsatsen är uppställd på ett äldre altarbord eller antemensale. Det är sannolikt tillverkat i början av 1600-talet och tillskrivet Jacob Kremberg eller Köpingemästaren. Det har senare målade speglar som återger fyra kardinaldygder i kvinnogestalter med attribut, föreställande Justitia och Caritas. Ytterligare en del till en äldre altaruppsats finns bevarad på västra väggen i södra korsarmen. Den är sannolikt samtida med altarbordet från tidigt 1600-tal och återger Kristi uppståndelse. Den gråmålade altarringen är halvrund med raka balusterdockor med trepassformade bågar och ansluter mot väggarna i norr och söder, den är sannolikt samtida med altartavlan 1878. Dopfunten av skånsk sandsten, sannolikt höörsandsten, är tillskriven den anonyme mästaren ”Magister Majestatis” eller Trydemästaren och daterad till tiden omkring 1160. Cuppan är rikt skulpterad med scener ur passionshistorien samt framställer Kristus som världsdomare. Den har även bilder ur legenden om S:t Olof och foten är smyckad med skulpterade djur. Dopfunten har rester av färg och eventuellt en kredering. Predikstolen är placerad i nordöstra hörnet av långhuset med uppgång från öster. Den är tillverkad av ek i början av 1600-talet och tillskriven Jacob Kremberg eller hans verkstad. Den har rikt utskurna scener ur Gamla testamentet med bland annat David och Goliath och Simson och lejonet, som åtskils av karyatider föreställande kardinaldygderna. På baldakinen finns en vapensköld med grubbevapnet. Sigvard Grubbe, ägare till Tosterup och Hagestad lär haft förbindelser med Löderups kyrka, vilket framgår vid tillsättandet av kyrkoherde Bertil Aquilonius i Löderup 1619. En ny trappa tillkom troligen i samband med renoveringen 1929. Den slutna bänkinredningen, härstammar sannolikt från ombyggnaden 1860, och består av två kvarter i långhuset samt två i norra korsarmen. Den är försedd med släta luckor, målade i grönt och i en rödbrun ton. Orgeln är från 1951 och byggd av Fredriksborgs Orgelbyggeri, Hilleröd. Kyrkan har tre klockor som hänger i kastalen. Storklockan och mellanklockan är båda gjutna 1753 av Andreas Wetterholtz i Malmö och lillklockan är gjuten 1759. Kyrkan har en äldre nummertavla, som är placerad i södra korsarmen. Bland övrig inredning finns altare, sakristieskrank och delar till det södra vindfånget från 1878 samt gjutjärnsfönster förvarade på kastalens tredje våning. En äldre kyrkdörr är uppställd i vapenhuset. |
