Stäng fönster RONNEBY HOBY 26:2 - husnr 1, BRÄKNE-HOBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BRÄKNE-HOBY KYRKA (akt.) | |
| 2020-04-20 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Golvet är belagt med röda och grå kalkstensplattor samt äldre gravhällar överförda från den medeltida kyrkan. Väggarna är putsade och vitmålade medan taket utgörs av ett gråmålat brädtak som vilar på inklädda bjälkar. I norr och söder finns absidformade nischer med fasta sittbänkar i gråmålat trä, vilka inramas av rundbågiga valvbågar som bärs upp av samma typ av närmast stilistiskt utformade pelare som i västportalen. Under valvbågarna står i söder en port av 1600-talstyp som tros ha tillhört den gamla kyrkan och i norr en kyrkkista. Runt rummet löper en högt placerad profilerad gördelgesims som följer valv- och dörröppningarnas form. Ytterportens insida har samma utformning som utsidan men ekvirket är här endast lackat. På pardörren mot kyrkorummet med samma utformning är ramverken målade i två grå kulörer medan fyllningarna är marmorerade i vitt, gult och grått. Samma bemålning har enkeldörrarna i sydväst och nordväst till torntrappa respektive förråd. Kyrkorummet präglas av basilikaformen där rundbågearkader med åttkantiga pelare bär upp klerestoriet och avskiljer mittskeppet från de lägre läktarförsedda sidoskeppen. Mitt- och tvärgångar är belagda med äldre gravhällar medan golven i övrigt täcks av stora kalkstensplattor lika de i vapenhuset. De öppna bänkkvarteren står på lackade furugolv. Väggarna är putsade och avfärgade i olika nyanser av vitt och grått. På sidoläktarna är de försedda med draperimålningar i rött, blått och grått. Rundbågearkadens pelare är målade randiga i ljusgrått och gråbrunt och har kapitäl som avslutas med listverk i grönt och förgyllning. De vitputsade rundbågarna markeras med blå- och rödmålade profiler. Vilande på pelarnas kapitäl återfinns svagt framskjutande partier med muralmålningar av Paul Høm. De kulörstarka målningarna tillkom i slutet av 1950-talet men har likt de ursprungliga målningarna av Svante Thulin apostlamotiv. På norra väggen under läktaren finns dessutom ytterligare tre muralmålningar av Høm, framställande Jesu intåg i Jerusalem, Judaskyssen och Jesus inför Pontus Pilatus. Arkadens övergång till klerestoriet, vars fönsternischer har dekorativ bemålning i rött och blått, markeras med en kraftig tandsnittslist i grått. Sidoläktarnas barriärer genombryts av fyrpassformer och är målade i två kulörer. Läktarna nås via fyra spiraltrappor som återfinns i sidoskeppens respektive ändar. Under sidoläktarna i väster finns underbyggnader med gipsade väggar och frostade glaspartier för förberedelserum och wc. Glaspartierna, som pryds av fyrpassmönster, återkommer även i sidoingångarnas vindfång men här i klarglas. Orgelläktaren i väster är delvis placerad i tornet över vapenhuset och åtskiljs från kyrkorummet av en rundbågig valvöppning vars undersida ännu bevarar ursprungligt dekorationsmåleri. Läktaren har även en i kyrkorummet utskjutande del som vilar på svarvade och snidade konsoler och med barriär lika sidoläktarnas. Mittskeppets kassetterade innertak har formen av ett mycket flackt sadeltak och bevarar sin ursprungliga polykroma bemålning i bland annat blått, grönt och rött. Taken över sidoläktarna är klädda med rödlaserad diagonalställd panel som indelas av inklädda bjälkar i grått, rött och blått. Läktarnas undersidor har blågrå brädning som indelas av kammålade ramverk. Koret utgörs av det halvrunda altarpodiet i mittskeppet framför absiden, som har tre steg högre golvnivå än övriga kyrkorummet och golvbeläggning av mönsterlagd grå och röd kalksten. Sidoskeppens östra delar hade innan 2009 bänkkvarter riktade mot altaret som skulle kunna betraktats som korbänkar, men det södra utrymmet har numera funktion som Mariakapell medan norra delen möblerats med utställningsmontrar. Fönstrens innerbågar är liksom i absiden utförda i gråmålat plattjärn. Den halvrunda absiden i öster fungerar som sakristia och avskiljs från kyrkorummet av en rundbågig tribunbåge och ett absidskrank (se vidare Inredning och inventarier). Rummet har brunbetsat furugolv och putsade väggar som upp till fönsterhöjd är avfärgade i grått. Hjälmvalvet och murytorna kring de fem fönstren mosaikimiterande bemålning i gul-röd skala med figurativa motiv framställande evangelisterna som sina attribut, duvor samt en sittande Kristusgestalt. Fönsterbågarnas nischer har liksom tribunbågens undersida bemålad bladornamentik i bland annat rött och blått. Dörrens insida i lackad ek har samma utformning som utsida. Mot altaret finns fast skåpsinredning och sakristian är i övrigt möblerad med skrivbord och en länstol. Tornets våningar över orgelläktaren, klockvåning samt rum för klockspel och urverk, nås via enkla trätrappor som leder vidare upp i spiran. Rummen har obehandlade brädgolv och murverken är putsade men inte avfärgade. Den låga vinden över mittskeppet har gångbro och elektrisk belysning. Takstolskonstruktionen i furu utgörs av flacka saxtakstolar med mittstolpar. Absidens hjälmvalv kan inte inspekteras men ska enligt uppgifter i underhållsplanen ha isolerats med glasfiberull på 1950-talet. Inredning och inventarier Kyrkans fasta inredning är om inte annat anges samtida med kyrkan och ritad av Helgo Zettervall. Altaret utgörs av ett blockaltare i trä. Altaruppsatsen är uppbyggd av parställda marmorerade pilastrar bärandes en rundbåge som innesluter två kopplade mindre rundbågar på vars mittkolonnett ett krucifix är fäst. Den större rundbågen pryds av skuren och bemålad dekor och kröns av ett förgyllt kors. De kopplade rundbågarna är genombrutna upptill medan nedre delen har bemålade ramverk och fyllningar där en kärve respektive en vinranka framställs. På äldre fotografier framstår de vara genombrutna i sin helhet och fyllningarna har troligen tillkommit samtidigt som sakristians fasta skåpsinredning på 1950-talet, vilket skulle göra Paul Høm till trolig upphovsman för måleriet. Integrerat i altaruppsatsen är det absidskrank som avgränsar sakristian i absiden från kyrkorummet. Skrankets undre del med en dörr på var sida om altaret är uppbyggt som gråmålade ramverk med marmorerade fyllningar och överliggande rundbågefris. Skrankets övre del har rundbågar med flerpassmotiv över dörrarna flankerade av kopplade rundbågar. Den halvrunda altarringen är likt läktarbarriärerna uppbyggda med genombrutna fyrpassformer och bemålade i grått och vitt. Knä- och handfall är stoppade och sedan 2012 klädda med brun plysch. Den polykromt bemålade predikstolen är placerad intill bågarkadens pelare i det främre norra bänkkvarteret. Den femsidiga korgens sidor pryds liksom trappans räcke av kopplade rundbågar som i det senare fallet saknar mittkolonnetter, en utformning som går igen på läktarnas spiraltrappor. Korgens övre och undre listverk har skuren och bemålad dekor, bland fyrpass och liljor. Det svängda understycket är smyckat med skuren dekor och listverk och vilar på en kolonnett som är ådringsmålad likt den intilliggande bänkinredningen. Färgsättningen går i övrigt i grått, rött, grönt, blått, svart, gult, förgyllning samt marmorering. Kyrkans romanska dopfunt i åhussandsten är daterad till omkring år 1200 och tillskrivs Maglehem-Vitabygruppen. Enligt underhållsplanen är den Blekinges enda helt bevarade medeltida dopfunt. De runda cuppan med uttömningshål och inre fals är dekorerad med godronnering samt palmett- och akantusbårder, den senare inneslutande en Kristusfigur och lammet med segerfanan. I överkant syns fragmentariska runor som kan vara ett stenmästarmärke. Fotens högklassiga behuggning framställer fyra lejon som biter varandra. Spår av bemålning förekommer utvändigt. Bänkinredningen som ska vara Blekinges första öppna bänkinredning är kammålad i ljus ekimitation. De svängda gavlarna är numrerade och har skuren dekor i form av liljor och trepass. Ryggstöden utgörs av ramverkskonstruktioner med bakpåsittande psalmbokshyllor och sittbänkarna har stoppade dynor klädda med rött tyg. Bakre bänkraden har en utdragbar kyrktagningspall. Kvarteren ramas in av bänkskärmar med rundbågefriser och stolpar med skurna engagerade kolonner som kröns av medaljonger med fyrpass och kottar. Orgeln med 20 stämmor fördelade på två manualer och bas är tillverkad 1872 av C. A. Johansson i Broaryd. Den är av romantisk typ och anses vara mästerstycket i Johanssons samlade produktion av ett 40-tal orglar. Utöver en utökning av stämmorna från 18 till dagens 20 av Lindegrens orgelbyggeri i Göteborg 1906 är orgeln i allt väsentligt bevarad i sitt ursprungliga skick. Zettervalls tredelade fasad med rikt skuren dekor har ett centralt rundbågigt motiv flankerat av spetsbågiga pipfält. Mittpartiet har förutom de stående piporna ett säreget utanpåliggande solfjäderformat pipfält. Färgsättningen går i grått med detaljer i blått, rött och förgyllning. Överst i mittpartiet finns inskriptionen SKÄNKT AF M. MAGNI JERNAVIK 1872. 1970 införskaffades en åttastämmig kororgel av Anders Perssons Orgelbyggeri. Kyrkan har två kyrkklockor. Storklockans ålder är okänd men den ska vara omgjuten både 1688, 1697 och 1761, den sista gången av Magnus Bergstedt i Karlskrona. Inte heller lillklockans ålder är känd, men den ska precis som storklockan tidigare ha hängt i den klockstapel som tillhörde den gamla kyrkan och ha omgjutits 1688 och 1698. Att klockorna gjutits om med endast tio års mellanrum måste indikera någon form av olycka, i Sveriges kyrkor framläggs teorier om att den medeltida kyrkan kan ha haft takryttare med klockor som rasat. 1992 donerades ett klockspel tillverkat av M. & E. Ohlssons klockgjuteri i Ystad till församlingen av Nina Gustafsson, Trånhem. Fler föremål som tillhör den ursprungliga inredningen är väsentliga för upplevelsen av den sammanhållna helhetsmiljön, exempelvis ljusarmarna och psalmnummertavlorna. Från den äldre kyrkan finns en rad träföremål av kulturhistoriskt intresse bevarade, bland annat fyra reliefer och ett dörröverstycke till den gamla predikstolen, en äldre altartavla, en äldre psalmnummertavla, en målning över kyrkoherden Lars Schlyter med familj samt ett antal lösa skulpturer som ingått i större kompositioner, sannolikt epitafier. Föremålen härrör till större delen från 1600-talet, vilket troligen också gäller den port som står uppställd i vapenhuset och som tros ha tillhört den gamla kyrkan. Porten påträffades på 1970-talet som källardörr i en numera riven lärarbostad vid folkskolan. I vapenhuset finns även en kyrkkista eller fattigstock av okänt ursprung som inte omnämns i underhållsplanen eller andra genomgångna källor. Från 1600- och 1700-talen härrör också de cirka 25 gravhällar som täcker kyrkorummets golv. |
