Stäng fönster SJÖBO BRANDSTAD 33:1 - husnr 1, BRANDSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BRANDSTADS KYRKA (akt.) | |
| 2018-10-08 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom kyrkans huvudentré i väster nås ett mindre vapenhus som har samma bredd som kyrkporten. Golvet är belagt med kvadratiska tegelplattor med bladmönster i relief. Kulören varierar mellan rött, brunt och gult. Mot norr och söder finns inbyggnader för torn- och läktartrappa respektive förrådsutrymme och apparatrum, vilka nås genom brunbetsade ramverksdörrar med överljus. Väggarna är slätputsade och vitmålade medan det panelade innertaket har dekorationsmålerier i svart och gult kring den centralt placerade takarmaturen av lyktmodell. Kyrkportens insida är lackad men har i övrigt samma utförande som utsidan. Till kyrkorummet leder en brunbetsad pendelpardörr med glasade och spröjsade överdelar samt undre släta fyllningar och låga sparkplåtar i mässing. Långhusets golv är i mittgången belagt med samma tegelplattor som i vapenhuset medan bänkkvarteren står på brunbetsade och lackade brädgolv. Väggarna är slätputsade och vitmålade med kalkfärg eller annan oorganisk färg. Fönstren har innerbågar av gråmålat trä. De övre lufterna är spröjslösa medan de undre har en liggande spröjs. Rummet täcks av ett slätputsat tunnvalv i trä med figurativt dekorationsmåleri utfört av konstnären Axel Kulle 1928. Det centrala huvudmotivet framställer Jesu dop. Öster om detta syns en sol i ett hjulkors och i väster en medaljong med grenornamentik. Från var och ett av de tre motiven hänger ljuskronor. Bakgrunden utgörs av en blå himmel med moln, stjärnor, änglar samt de fyra evangelisternas attribut. Över den rundbågiga triumfbågen finns ytterligare en målning av Kulle framställande Jesus med lagboken omgiven av trumpetblåsande keruber. Långhusets västra del utgörs i egentligen mening av tornets bottenvåning, där övergången markeras av en högrest rundbågig valvöppning. Hela det västra utrymmet upptas av orgelläktaren som vilar i murverket samt på fyra pelare ståendes i bänkkvarteren, två pilastrar vid ytterväggarna och två smala halvkolonner som flankerar dörren mot vapenhuset. Pelarna och pilastrarna har profilerade kapitäl och är liksom halvkolonnerna utförda i trä och marmorerade i bleka gula, gröna och blågrå toner. Läktarens undersida är klädd med breda vitmålade bräder. Barriären är uppbyggd som ramverk med liggande fyllningar. Den profilerade överliggaren har vid okänd tidpunkt förhöjts med ytterligare en överliggare i trä med bågformad genombrytning. Barriären är till större del marmorerad likt pelarna, medan fyllningar och bjälklag har en rödbrun marmorering. Vissa detaljer i listverken är grafitgrå eller marmorerade i vitt och grått, medan de få dekorativa motiven i form av medaljonger, hjulkors och bladornament är förgyllda. Korets golv, som är ett steg höge än i långhuset, är täckt av kvadratisk röd klinker. Innanför altarringen ligger ett trägolv och golvnivån är liksom på sidorna av altaret ett steg högre, medan golvnivån i tribunbågen mot absiden är ytterligare ett steg högre. Väggarna och det senmedeltida ribbvalvet är vitputsade. Valvribborna vilar på knippepilastrar med profilerade kapitäl. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Norra väggen täcks av kalkmålningar som daterats till ca 1250 och frilades och konserverades av Axel Kulle vid restaureringen 1952. Målningarna går främst i gult och rött. Ovan en drapering finns ett motiv med ridande och gående människor som troligen föreställer en bröllopsprocession. Det övre motivet som bland annat framställer en fint klädd kvinnofigur har inte kunnat tolkats. Båda motiven, men främst det övre, döljs av det senare tillkomna valvet. Rester av kalkmålningar ska tidigare ha funnits bevarade på vinden över valvet. Sakristian som inryms i den halvrunda absiden avskiljs från koret av ett träskrank som mot koret är marmorerat i vitt och grått medan östsidan har gråmålad stående pärlspontpanel. Två stickbågiga öppningar på ömse sidor om altaret täcks av draperier i grön textil och från sakristian nås ett förvaringsutrymme bakom altaret genom en tapetdörr. Golvet är belagt med ett brädgolv medan väggarna och hjälmvalvet är vitputsade. Insidan på absiddörrens inre dörrblad utgörs av en ramverksdörr vars tre fyllningar har stående pärlspontpanel, medan yttersidan har snedställd panel likt det yttre dörrbladet. Fönstret i söder har innerbågar enligt samma princip som i långhus och kor. Kyrkvinden nås via en mindre lucka från tornvåningen. Samtliga valv är oisolerade. Absidens, korets och långhusets taklag innehåller omplacerat äldre och delvis tidigmedeltida virke. I absidens och korets takstolskonstruktioner är den stora merparten i ek och troligen medeltida. För långhuset dominerar furu men ett fåtal takstolar är möjligen ursprungliga från en eventuell senmedeltida utvidgning. I övrigt ingår en mängd återanvända ekdelar från flera kronologiskt skilda takkonstruktioner. Inredning och inventarier Altaret är integrerat med altaruppsatsen och utgörs av svartmålade träpaneler och en omålad altarskiva i furu som enligt uppgift i kyrkans underhållsplan innefattar ett äldre altare, möjligen murat. Den tredelade altaruppsatsen i gråmarmorerat trä är ett barockarbete, troligen utfört under sent 1600-tal eller något senare. Upphovspersonen är okänd. På predellans framskjutande plintar med skuren förgylld blomsterornamentik vilar vitmarmorerade kolonnpar med förgyllda akantuskapitäl som bär upp ett rödmålat profilerat entablement med skuren förgylld bladornamentik. Överstycket har rikt skuren akantusornamentik med bakomliggande förgylld strålglans och en centralt placerad medaljong med bibelcitat i förgyllning på mörkblå botten. Överst står en skulpterad Kristus med segerfanan. På entablementet samt mellan kolonnerna står större skulpturer föreställande de fyra evangelisterna med respektive attribut. På entablementet står även ett mindre krucifix gjutet i malm från 1700-talet. Centralt i corpus finns ett krucifix med den skulpterade Kristus korsfäst på ett förgyllt patriarkalkors placerat mot en svartmålad botten med förgylld ram. Formspråket på Kristusgestalten avviker från den övriga altaruppsatsen. Enligt uppgift i kyrkans underhållsplan ska altaruppsatsen 1893 ha försetts med en gammal altartavla. På ett äldre odaterat fotografi, troligen från tidigt 1900-tal, syns emellertid krucifixet. Möjligen är det detta som avses med 1893 års tillskott. Den rundade altarringen utgörs av en kolonnettarkad med rundbågiga trifoliebågar. Färgsättningen går i ljusgrått och grågrönt med detaljer i rött, grönt och förgyllning samt en mörkgrå enkelt profilerad överliggare. Knäfallet är klätt med textil i rött och guld. Predikstolen är liksom altaruppsatsen ett barockarbete av okänd mästare, troligen utfört under 1700-talets första hälft. Den tresidiga korgens sidor har skurna rundbågar med kannelerade pilastrar, innanför vilka skuren förgylld bladdekor framställs mot blåsvart botten. Under rundbågarna finns blåsvarta textfält med orden SALIGA ÄRO DE SOM / HÖRA GUDS ORD / OCH GÖMMA DET i förgyllning. Hörnen markeras av gråmålade spiralvridna kolonner som kröns av förgyllda pinjekottar. Överstycket har blåsvarta fält med förgylld bladdekor och avslutas upptill av ett förkroppat listverk i rött, grått och förgyllning. Här återfinns en timglasställning med fyra timglas som enligt kyrkans underhållsplan härrör från 1600-talet. Understycket utgörs av en gråmålad lambrekäng med förgyllda knoppar. Korgen vilar på en gråmarmorerad smal oktagonal fot. Predikstolen nås via en trappa med senare adderad barriär av smala och svarvade glest placerade balusterdockor med enkelt profilerad överliggare. Predikstolen är placerad i långhusets sydöstra hörn. Den romanska dopfunten i brunspräcklig sandsten antas vara huggen av Mårten Stenmästares verkstad och är samtida med kyrkan. Den runda cuppan med raka kanter är rikligt dekorerad med blad- och palmettornamentik. I överkant löper en runliknande inskription som inte kunnat tolkas. Foten har kvadratisk bas och avslutas upptill av en vulst. Hörnen markeras av huggna mans- och djurhuvuden och däremellan finns motiv som tolkats som ärkeängeln Mikael, en biskop samt en man som välsignar (möjligen Kristus). Dopfunten är placerad i långhusets nordöstra hörn. Den öppna bänkinredningen i nygotisk stil tillkom möjligen i samband med de interiöra förändringar som genomfördes 1893. De rödmålade gavlarna avslutas upptill av en trepassform och varannan bänkrad bär en kombinerad ljus- och blomsterhållare i mässing. Gavlarna pryds av ljusblå blinderingar i form av fyrpass och rundbågar. Ryggstöden utgörs av rödmålade ramverk med gula fyllningar och mörkbrun enkelt profilerad överliggare. Sittbänkarna är gulmålade och har sittdynor i ljusblå textil. Kyrkorgeln tillverkad av orgelbyggaren Eskil Lundén i Göteborg uppges i flera källor tillkomma 1923. Firman upphörde emellertid redan 1916. Orgeln, som ersatte en tidigare orgel från 1854 av Sven Fogelberg, Lund, har 13 stämmor fördelade på två manualer och bas. Spelbordet är fristående och vänt mot kyrkorummet i öster. Den femdelade orgelfasaden i klassicerande stil har högre rundbågigt mittparti och indelas av pilastrar som mellan sidopartierna är kraftigare och kannelerade. Färgställningen går i blå och gulgrå marmorering, med överstyckets sockel i brunröd marmorering och den rika dekorationen i form av bland annat lyror, girlanger och medaljonger i förgyllning. Av protokollet för Lunds stifts orgelinventering framgår att orgeln, som i originalskick skulle haft stort musikaliskt och kulturhistoriskt värde, har förvanskats kraftigt vid en ”amatörmässig ombyggnad” i början av 1960-talet. Den bedöms idag som obrukbar men eftersom originaldelarna finns bevarade fullt möjlig att återställa. Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Storklockan är gjuten av Maria Wetterholtz 1787 och pryds i över- och underkant av bladfriser och i mitten av en strålglans samt inskription. Lillklockan är gjuten 1630 och saknar utöver inskription dekorering. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas en järnbeslagen skamstock, troligen från 1600-talet, en järnbeslagen offer- eller fattigstock av okänd ålder samt fyra officersvärjor från tiden kring 1700. Föremålen förvaras i långhusets västra del under orgelläktaren och är enligt underhållsplanen inte upptagna i kyrkans inventarieförteckning. |
