Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster SJÖBO ILSTORP 30:1 - husnr 1, ILSTORPS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

ILSTORPS KYRKA (akt.)
2018-10-09
Interiörbeskrivning
Interiör
Genom kyrkans huvudentré i söder nås vapenhuset. Ytterportens insida har lika utformning som dess yttersida men är gråmålad. Golvet är belagt med gult rektangulärt tegel, väggarna är vitputsade medan innertaket i trä är kassetterat och ådringsmålat. Ljusinsläppen utgörs av två mindre högt sittande spetsbågiga fönsteröppningar i väst- respektive östfasaden. Under fönstren är två äldre gravhällar fastklamrade. Det sydöstra hörnet är inklätt med gråmålade brädor. Här leder en smal trappa i trä upp till vapenhusets vind där kyrkklockan från 1653 hänger i en klockbock av furu. Rummet är i övrigt möblerat med bland annat sittbänk och skåp för förvaring. Ingången till kyrkorummet sker genom en stickbågigt avslutad dörr klädd med diagonalställd lackad pärlspont, mot kyrkorummet betsat i en rödare ton.

Långhusets utgörs av två travéer slagna med kryssvalv. Valvribborna med rektangulärt tvärsnitt och de spetsbågiga sköld- och gördelbågarna vilar på knippepilastrar med platta kragband. Valven är liksom de slätputsade väggarna vitkalkade. På väggen mot koret i öster finns större partier med frilagda medeltida kalkmålningar. Ett mindre frilagt parti återfinns under norra murens västra gördelbåge. I det sydvästra hörnets svickel, över orgelläktaren, finns en lucka till vinden. Golvet är belagt med brunbetsat och lackat brädgolv. De profilerade golvsocklarna i trä är bemålade i samma blågrå kulör som orgelläktaren och bänkkvarteren. Fönstren har sedan 2009 innerbågar av trä målade i en ljust grå kulör. Innerfönstren har två lufter med en liggande spröjs som följer ytterfönstrens korspostindelning. De djupa fönsternischerna är olika avslutade, i väster rundbågigt, i söder stickbågigt och i norr rakt med rundade hörn. Långhuset upptas förutom av orgelläktaren i väster till största del av de slutna bänkkvarteren på ömse sidor om mittgången. I det sydöstra hörnet återfinns predikstolen med baldakin.

Koret avskiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge. Utformningen av golv, väggar, valv och fönster är densamma som i långhuset. Fönsternischerna är stickbågigt avslutade upptill. Ett flertal frilagda kalkmålningar återfinns i bland annat valvkapporna, på gördelbågen och på väggen mot långhuset. Koret domineras av den halvrunda altarringen och altaret med altaruppsats som står i den svagt spetsbågiga tribunbågen mot absiden.

Kalkmålningarna i korvalvet och på triumfbågeväggen frilades och konserverades 2002–2006. Det ornamentala måleriet på triumfbågeväggen fortsätter under långhusvalvets gördelbåge och är därmed utförda innan kyrkorummet valvslogs. I korvalvet finns tre målningsperioder. Den första är sannolikt samtida med valvslagningen och utgörs av enklare ornamentalt måleri, medan den sista utgörs av draperimålningar som tros ha tillkommit på 1600- eller 1700-talet. De figurativa framställningarna, som framställer Yttersta domen med Kristus, Jungfru Maria och Johannes döparen (östra valvkappan), Bartolomeus, Jakob den äldre, Johannes och Matteus eller Paulus (norra valvkappan) samt Petrus och Andreas (södra valvkappan) med respektive attribut, tros ha utförts runt år 1500 och har likheter med den så kallade Linderödsmästarens verk. Målningarna bedöms ha hög teknisk och konstnärlig kvalitet.

Golvnivån i absiden, som fungerar som sakristia, är liksom innanför altarringen ett steg högre än i långhus och kor. Golvbeläggningen är densamma. Väggarna och hjälmvalvet är slätputsade och vitkalkade. Östportens insida har samma utformning som yttersidan men är målad i en bruten vit kulör.

På kyrkvinden kan de oputsade gavlarnas murverk i munkförband beskådas. Långhusets och korets takstolar i ek är relativt välbevarade och troligen samtida med 1400-talets valvslagningar. I långhuset är de uppbyggda med högben, hanbjälkar och stödben, i vissa fall är bindbjälkarna bevarade. I koret finns saxsparrar endast i en av de sex takstolarna. I båda fallen förekommer varierande förstärkningar och infästningar.

Inredning och inventarier
Altaret anses vara samtida med altaruppsatsen från 1600-talet och utgörs av ett murat och vitputsat blockaltare med skiva och framstycke i svartmålat trä.

Altaruppsatsen i skulpterat trä av så kallad additionstyp med texter ur Christian IV:s bibel från 1589 tillverkades omkring år 1600. Upphovsmannen är okänd. Den höga predellan har ett centralt textfält med förgylld text på svart botten och volutvingar. Mittpartiet har tre texttavlor som flankeras av fyra karyatider som bär upp ett entablement samt volutvingar. Altaruppsatsen kröns av ett gavelmotiv med en central målning framställande Lammet med korsfanan. Den polykroma bemålningen domineras av svart, rött, grönt, gult och förgyllning.

Den halvrunda altarringen i ljust grå kulör är uppbyggd av svarvade balusterdockor med profilerad brunmålad överliggare. Knäfallet har en brunmålad sockel och är klätt med blågrönt ylletyg. Grindar finns på båda sidor längst i öster, där altarringen även ansluter till altaret med volutformade gavlar.

Predikstolen i polykromt bemålat trä från 1645 eller 1649 har fyrsidig korg vars hörn markeras av kolonnetter med tallrikskapitäl ståendes på volutformade konsoler med maskaroner. Sidorna pryds av tre av de fyra evangelisterna skulpterade med respektive attribut och ståendes i akantusornerade rundbågar. Den fjärde sidan är tom. Det profilerade överstycket har textfält, skurna ornament som äggstav och tandsnitt samt änglahuvuden vid korgens hörn. Färgsättningen domineras av rött, svart, blått, grönt och gult, och går igen i den åttasidiga baldakinen vars listverk är samkomponerat med korgens överstycke. Ljudtaket kröns av Christian IV:s och Fredrik III:s monogram (predikstolen tillverkades möjligen året efter att Christian IV hade avlidit 1648) och vapensköldar som flankeras av tureller. Den blåmålade undersidan vilar på små rödmålade konsoler och pryds av målade akantusslingor. Centralt finns en mindre åttasidig ram av brunmålade och förgyllda lister från vilken det hänger en vit duva. Baldakinen har inskriptionen HNDS, vilket står för Herr Niels Didriksen Sverchman, präst i Ilstorp och Björka vid tiden för predikstolens tillkomst, vars gravhäll nu står uppställd i vapenhuset.

Kyrkan saknar medeltida dopfunt och har av äldre beskrivningar att döma möjligen aldrig haft någon sådan. Sedan 1977 används kyrkans dopfat i mässing från 1696 tillsammans med ett underrede i ljust laserad ek, formgiven av träkonstnären Sigvard Nilsson vid Söwe-konst.

Den slutna bänkinredningen uppges i olika källor vara från 1600-talet, från 1885 års ombyggnader samt från 1920-talet. En tillkomsttid kring 1800-talets slut framstår som det mest sannolika. Bänkgavlarna är rektangulära och släta, medan dörrarna är uppbyggda med ramverk och en fyllning per dörr. Färgsättningen följer orgelläktarens och altarringens i blågrå kulör med vita fyllningar och röda profiler. Gavlar och dörrar avslutas upptill av en smal profilerad brunmålad list. Även ryggstöden, vars lutning ändrades 1932 för ökad komfort, är uppbyggda med ramverk och fyllningar. På bänkarna ligger sittdynor klädda med rött tyg.

Kyrkan har ingen orgel.

Kyrkklockan som hänger på vapenhusvinden är tillverkad 1653 eller 1673 i malm och pryds av textband och lister.

Över triumfbågen hänger ett bemålat triumfkrucifix vars datering är osäker. Kyrkan får enligt arkivuppgifter ett nytt triumfkrucifix på 1600-talet, men möjligen rör detta endast korset medan den lidande Kristusfiguren skulle kunna tillhöra ett tidigare triumfkrucifix från 1400-talet. Det grönmålade korset är försett med cirkulära ändplattor och överst på korsstammen hänger en tavla med texten IESUS NAZARAENUS IUDAEORUM i förgyllning.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas en offerstock tillverkad av en urholkad ekstam, de båda gravhällarna över Niels Didriksen Sverchman och dennes hustru Dorotea Hansdatter i vapenhuset samt en madonnaskulptur i trä som daterats till tidigt 1500-tal och numera förvaras på Historiska museet i Lund.