Stäng fönster SIMRISHAMN NÖBBELÖV 28:1 - husnr 1, ÖSTRA NÖBBELÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTRA NÖBBELÖVS KYRKA (akt.) | |
| 2018-02-16 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Kyrkans interiör är uppdelad i kyrkorum i långhus och tvärskepp, kor i korsmitten, sakristia i absiden och vapenhus/förhall i tornets bottenvåning. Huvudentrén i väster leder direkt in till vapenhuset. Golvet i vapenhuset är lagt med kalkstensplattor, väggarna är putsade och vitmålade med en gråmålad sockel nederst. Taket är målat i pärlgrått och består av synliga bjälkar med mellanliggande tak täckt av en diagonallagd pärlspontspanel. Ingång till långhuset är i väster och i vapenhusets norra och södra sida finns stickbågiga ingångar till sidotornen. Dörrarna mot söder och väster består av spegeldörrar, varav den senare är en pardörr. Över ingången till långhuset sitter en svart minnestavla med gulmålad inskription: ”År 1896 under H.M:T Konung Oscar II:s 4:de regeringsår ombyggdes detta torn och närmaste del af långhuset med dess hvalv. Kyrkan i öfrigt förskönades.” Överlag har kyrkans snickerier och den fasta inredningen ett rikt utförande i 1800-talets blandstilar med influenser från nygotik, barock och renässans. Dörrtrycken och beslag är utförda i nybarock. Snickerierna och den fasta inredningen såsom bänkar, läktare och dörrar är genomgående målade i ljusa färger av grönt och grått eller vitt. Kyrkorummet är möblerat med bänkar från 1896. Bänkarna är ordnade längs sidorna med mittgångar i långhus och tvärskepp. Golvet i gångstråken är lagt med diagonallagda kvadratiska cementplattor i vitt och svart och i bänkkvarteren av gråmålade brädor. Väggar och valv är putsade och vitmålade. Långhuset är valvslaget med tre valvtravéer kryssvalv från 1896 medan tvärskeppet är indelat i sex valvkappor från 1850. Tvärskeppets valv är ordnade i två skepp med kraftiga valvpelare i mitten. Valven i långhuset och tvärskeppet har likadan uppbyggnad förutom att valven är något högre i långhuset än i tvärskeppet. Valven utgår från tresprångiga pilastrar med spetsbågiga gördel- och sköldbågar slagna med följdskift. Valvribborna har fyrkantig genomskärning. Kragbanden är profilerade med en vulst nederst, en snedfasprofil och ett utkragande skift överst. I långhusets västra valvtravé har orgeln sin placering på en läktare. En orgelläktare i nygotisk stil byggdes redan på 1850-talet till en Fogelbergsorgel. När kyrkan renoverades om 1896 fick kyrkan en ny läktare i renässansstil vilken byggdes om och förlängdes något 1938. Läktaren består av ett träbjälklag som bärs upp av två rader med vardera fyra träpelare. Pelarnas övre delar är kolonnformade med rikt skurna kapitäl med blommor och blad. Barriären är rakt avslutad mot väster och uppbyggd av kolonnetter indelade mellan fyra pilastrar och ett profilerat listverk i ovankant och underkant. Läktarbarriären är gråmarmorerad med detaljer i guld medan bjälklaget och de bärande delarna är ljust gråmålade. Den nuvarande orgeln är från 1938 medan fasaden är från den gamla Fogelbergsorgeln och ritades av C. G. Blom i mitten av1800-talet. I långhusets mellersta valvtravé är sydportalen belägen vilken gjordes om och breddades 1896. Portalöppningen har dubbla pardörrar, en ytter- och en innerdörr. Innerdörren är indelad i långsmala spegelfyllningar med en rombisk fyllning i mitten, fyrpassdekor och omgiven av träram med tandsnittslistverk. Liksom vid västporta-len leder en trappa ned till kyrkans lägre golvnivå från entréöppningen. Ovanför portalen hänger ett Carl XI:s vapen i trä från 1689 vilket täcker ett överljusfönster. Koret är beläget i tvärskeppets mittersta valvtravé. Altaret och altaruppsatsen står i valvöppningen till sakristian i öster. Valvbågen, som motsvarar tribunbågen i en medeltida kyrka, har svagt spetsbågig form utan markerade vederlag. Vid altaruppsatsens sidor skärmas koret av från sakristian genom korskrank av trä som når ungefär halvvägs upp i valvbågen. Skranket består av gråmålade brädor med ett utanpåliggande träsnideri upptill i barockstil i form av akantusblad. Akantussnideriet kan möjligen vara återanvänt från en äldre inventarie då det rimligen inte tillhör 1850 års stildräkt. Framför altaruppsatsen är golvet förhöjt i ett altargolv lagt med viktoriaplattor i brunt. Altargolvet ramas in av en bred U-formad altarring med räcke av kraftiga balusterdockor i barockstil. Söder om valvbågen till sakristian står predikstolen uppställd på en hög pelarfot. Trappuppgång till predikstolen nås från sakristian via en muröppning söder om tribunbågen. Kyrkans dopfunt från 1100-talet är placerad i korsmittens norra del, väster om altarringen. Golvet i sakristian ligger på samma nivå som i koret och består också av viktoriaplattor med ett blommönster i brunt och gult. Taket utgörs av ett hjälmvalv med dekorativa valvstrålar som möts i valvkrönet och utgår från fönsteröppningarnas ovankant. Väggarna är putsade och vitmålade. Sakristian har en enhetlig och enkel tidstypisk inredning från 1800-talets mitt som består av altaret, altartavlans baksida och ett gråmålat golvskåp. Intill prästingången i öster, sitter en minnestavla av kalksten vilken berättar om kyrkans ombyggnad 1849. Minnestavlan kan tidigare ha suttit i tvärskeppets södra fasad. Norra sidotornet nås numera endast från vapenhuset sedan en ytterdörr i norra fasaden har satts igen invändigt. Sidotornets bottenvåning fungerar som elcentral och täcks av ett bremervalv. Från bottenplan leder en trappa ned till ett pannrum under marken norr om sidotornet. En trätrappa leder vidare till det övre våningsplanet som numera rymmer expansionskärl och skorsten från pannrummet. Tornets andra och tredje våningsplan nås från en spindeltrappa av kalksten i södra trapptornet. I öster är tornets andra våningsplan öppet mot långhuset genom ett spetsbågigt valv. I valvöppningen står orgelfasaden och en trappa leder ned från torndelen till orgelläktaren. Tornvåningens östra del är avskild från den västra genom en träinbyggnad som också döljer ett högt tunnvalv av tegel. Den västra torndelen är däremot öppet mot tegelvalvet. Västra delen rymmer en äldre klockringningsanordning. Tornets tredje våning utgör klockvåning med en klockstol av fur för kyrkans två klockor. Från klockvåningen finns en enkel trästege upp till tornspiran på fjärde våningen. Tornspirans takstolskonstruktion är troligen från 1896 och uppbyggd av furu. Från klockvåningen nås också kyrkvinden över långhus, tvärskepp och absid. På kyrkvinden kan bland annat kyrkans romanska murverk studeras. Långhusets taklag bör vara från 1896 i långhusdelen, liksom valven, medan valv och taklag i de östra delarna kan vara från 1850-talet. Taklaget är av fur. I den romanska delen av långhuset finns de romanska fönsteröppningarna bevarade som murnischer mellan andra och tredje valvtravéen. Ett murbrott syns mellan första och andra valvtravén i långhuset. Murverket från 1896 är av kalksten liksom i de romanska delarna. Delvis kan det vara återanvänt från det romanska tornet. Inredning och inventarier Altare Kyrkans altare är utfört i ramverkskonstruktion av svartmålat trä med släta fyllningar. Altaret är sannolikt från 1936 då ritning till nytt altare upprättades. Altaruppsats Altaruppsatsen är från 1736 utförd av skulpterat trä i rokokostil av Matthias Stenberg och ommålad 1869 i marmorering, guld, brunt, blått och ljust grått av målare J. Nilsson. Altaruppsatsens är tredelad med en hög sockel, ett mittparti och ett krön. Mittpartiet består av ett krucifix som står mot en blåmålad rundbågsnisch. Nischen flankeras av pilastrar och kolonner samt statyer av evangelisterna. Pelarna och pilastrarna bär upp ett kraftigt listverk, möjligen senare kompletterat med en nygotisk dekor. Krönpartiet har formen av en halv rundel med akantusdekor och en strålsol i mitten. Altarring Altarringen tros vara från 1800-talets mitt och består av ett brett, rakt mittparti med rundade hörn och sidor i rät vinkel mot framsidan. Altarringen är uppbyggd av en slät sockel med stoppat med tygklätt knäfall i gulbeige färg, kraftiga svarvade gråmarmorerade balusterdockor och en tygklädd överliggare. Altarringens marmorering utfördes sannolikt 1869 av målare J. Nilsson. Predikstol Kyrkans predikstol är av skulpterat trä och tillverkad någon gång under 1600-talets första del och ommålad 1869 av målare J. Nilsson. Predikstolen har en smal, profilerad pelarfot som står på en kalkstensplatta inlagd i golvet. Korgen har fyra sidor åtskilda av karyatider på utkragande socklar. Sidorna är uppbyggda av rundbågsnischer med skulpturer av evangelisterna. Korgen kröns av ett profilerat listverk dekorerat med spetsbågsgallerverk som förefaller vara ett komplement från 1800-talet. Predikstolens bemålning är utförd i brun och ljusgrå marmorering med detaljer i guld. Dopfunt Dopfunten i gotländsk sandsten tillhör en grupp stenfuntar som tros vara utförda av samme mästare, kallad Trydemästaren. Utifrån stilhistoriska jämförelser dateras hans verk till 1100-talets andra hälft. Cuppan är cylinderformad och rikligt dekorerad av bildmotiv i låg relief. Motiven är indelade i en bågarkad på vridna kolonner med änglar emellan. Motiven innanför valvbågarna föreställer skapandet av mannen och kvinnan, syndafallet, utdrivandet ur paradiset, arbetet efter syndafallet och möjligen Jesus i samtal med Nikodemus. Cuppans vinklade undersida är dekorerad med ormslingor i relief, evangelisterna och möjligen aspisryttaren. Foten består av en kraftig vulstform med fyra djurhuvuden huggna i hög relief och står på en rund, senare tillkommen, fotplatta. Djuren är framställda med ödleliknande djur i gapen och mellanliggande dekor av ormslingor. Cuppan är försedd med avrinningshål. Bänkinredning Kyrkbänkarna är från slutet av 1896 och består av öppna bänkar utförda i nygotik/nyromansk stil målade i ljust grönt och grått. Bänkarna bör ursprungligen ha varit ekådrade och den nuvarande färgsättningen tillkom 1955-56. Gavelsidorna har rundade krön och armstöd samt är dekorerade med försänkta blom- och fyrpassdekor inom cirklar. Nederdelen är genombruten med en dubbel rundbåge och med en liten kolonnett i framkant. Bänkarnas ryggstycken samt fram- och bakskärmar är utförda med spegelfyllningar. Bänkskärmarna är rikligt dekorerade med fyrpassdekor och ett profilerat och snidat ramverk runt släta spegelfyllningar. Orgel Den nuvarande orgeln är pneumatisk och tillverkades 1938 av M J & H Lindegren i Göteborg. Orgelfasaden ritades av C. G. Blom 1853 till en orgel byggd 1862 av Sven Fogelberg i Lund. Fasaden är utförd i nygotik med synliga pipfält i tre sektioner, ett högre mittparti och lägre sidopartier. Pipfälten omfattas upptill av flerpassbågar. Sidopartierna avslutas med trekantsgavlar och mittfältet av en kölbåge med krabbor i ovankant. Mellan pipfälten finns fialer. Piporna är numera stumma men nitton i mittfältet och fem respektive sex i sidofälten har varit ljudande i den föregående orgeln. Orgelfasadens nedre del består av ett spetsbågigt ramverk. Spelbordet är fristående framför fasaden och liksom orgelhuset från 1938. Fasaden är målad i ljusgrått med detaljer i klarblått och förgyllning och orgelhuset och spelbordet är målade i ljusgrått. Klockor I tornet hänger två kyrkklockor av malm. Lilla klockan är från 1767 och stora klockan från 1896. Övrigt Över södra ingången till långhuset hänger ett Carl XI:s vapen av bemålat trä med årtalet 1689. I kyrkan har tidigare funnits en rad värdefulla föremål som numera förvaras på annan plats. En träskulptur av ek daterad till 1400-talet föreställande ”Anna själv tredje” har tidigare stått i kyrkan. I skulpturens hjässa finns ett hål där reliker kan ha förvarats. Ett votivskepp från 1895 hängde tidigare i långhuset. På Lunds historiska museum förvaras ett senromanskt rökelsekar av malm som ännu på 1800-talet fanns kvar i kyrkan. |
