Stäng fönster KARLSKRONA FREDRIKSKYRKAN 1 - husnr 1, FREDRIKSKYRKAN
Byggnad - Beskrivning
| FREDRIKSKYRKAN (akt.) | |
| 2020-10-08 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom västportalen nås ett vindfång och en mindre förhall som avdelas av ett rundbågigt parti med pardörr och överljus i gråmålat trä och småspröjsat glas. Golven är belagda med grå och röd kalksten medan väggarna och de plana innertaken är slätputsade och vitmålade. Norr och söder om förhallen finns utrymmen för pentry respektive wc vilka nås från kyrkorummet. Kyrkorummet har samma golvbeläggning som förhallen, men kalkstensplattorna bryts upp av trä i långhuset på platsen för de tidigare bänkkvarteren samt på det höj- och sänkbara podiet i korsmitten. Koret har tre steg högre golvnivå. Väggar och tak är slätputsade och vitkalkade. Över långhus och korsarmar spänner tunnvalv. Korsmitten är slagen med ett kryssvalv och korabsiden med ett hjälmvalv. Sidoskeppen täcks av arkadgångar som bildar mindre sidokapell. Runt hela kyrkorummet bär joniska pilastrar upp en kraftig och profilerad gesims med tandsnitt. Sidoskeppens väggar år norr och söder har rakt avslutade och rundbågiga nischer. Fönstren har vitmålade innerbågar i metall och korfönstren är försedda med enkla glasmålningar ritade av Axel Lindegren och tillverkade Neumann & Vogel i Stockholm. Den gråmarmorerade orgelläktaren i väster vilar på sex doriska kolonner. Barriären är uppbyggd som ramverk med fyllningar och har rundat framskjutande mittparti och konkava sidopartier. Spegelfyllningarna har en övre profil liknande läktarens planform och pryds av förgyllda lyror och akantusornamentik. Läktaren nås via norra tornet. Korsarmarnas läktare vilar i murverken och har enkelt utformade barriärer i ramverkskonstruktion av mörkbetsad ek. Läktarna nås från trappor i korsarmarnas västra murverk, vilka även leder till predikstolen i norr samt en på motsvarande sida mindre balkong med barriär lika läktarnas och en låst delvis genombruten träport åt trapphuset. Vad den lilla balkongen haft för funktion historiskt tycks vara okänt. Möjligen rör det sig om en herrskapsläktare men den gallerliknande porten har även legat till grund för teorier om att det skulle varit en plats där dödsdömda fångar en sista gång fick medverka vid gudstjänst. Korsarmarnas läktare har helglasade underbyggnader från vilka utöver nämnda trapphus även de helglasade entréerna i norr och söder samt sakristia respektive konsistorierum nås. Södra läktaren har dessutom en glasad påbyggnad som inrymmer kontorsplatser medan norra läktaren upptas av den 2019 återinvigda Åkerman & Lund-orgeln. De rundbågiga dörröppningarna till sakristia och konsistorierum har dels äldre plåtbeslagna dörrblad, dels sentida med frostat glas. Båda rummen, som är slagna med kryssvalv, har dessutom rundbågiga ingångar till koret. I sakristians norra murverk finns en mindre wc samt ett inmurat skåp med äldre järnluckor. Kyrkvind, tornrum och klockrum nås via trapphuset i norra tornet som är valvslaget och murat i tegel med inslag av kalksten. Kyrkvinden fungerar som passage mellan tornen. Spänger leder upp på det isolerade tunnvalvet och vidare bort mot korsarmar och absid. Takstolskonstruktionen i furu tillkom efter branden 1790. I murverken finns uttag efter tidigare takstolar. De trånga klockrummen har äldre brädgolv och putsade väggar och upptas i sin helhet av klockbockarna i ek. I södra tornet finns även klockorna till klockspelet i en stålkonstruktion ovanpå klockbocken. Källaren under kyrkan rymmer dels teknikrum och det nedsänkbara podiet, men bevarar även merparten av gravkamrarna från 1700-talet. Inredning och inventarier Altaret i carraramarmor tillkom vid renoveringen 2016–18 och är utformat av skulptören Pål Svensson. Planformen är elliptisk med fyra kraftiga insvängda ben som anspelar på korsformen. Altarskivan är klädd med pergament, ett material som återkommer i de lösa stolarna, och belyst underifrån. Predikstolen med tillhörande baldakin från 1854 i nyklassicistisk stil ritades 1845 av arkitekt J.A. Hawerman. Den oktagonala korgen har svängt understycke och dess sidor pryds av kristna symboler som kalk, kors och treenighetssymbolen i högrelief. Den lambrekängförsedda baldakinen kröns av ett klot och kors. I innertaket syns en duva omgiven av strålglans. Predikstolen och baldakinen är förankrade i norra murverket, där en drapering i trä omger öppningen mot trapphuset. Färgsättningen går i pärlgrått och förgyllning. På predikstolen står en förgylld dödsängel med timglas som tillskrivits samme mästare som tillverkade dopängeln från 1744. Centralt i mittgången står kyrkans nya dopfunt i svart diabas, som liksom altaret är formgiven av Pål Svensson. Den har en skeppsliknande elliptisk form med en yttre krysshamrad och polerad del samt en inre blankslipad. Den inre delen är ansluten till ett slutet vattensystem och fungerar i plant läge som en vattenspegel, men kan även sänkas så att en bassäng bildas. I höjt läge syns den förgyllda texten ”Dopets Gud välsignar dig” på två sidor. Det finkorniga diabasblocket är hämtat från Hägghults stenbrott i Lönsboda, sågat hos Johansens Monumenthuggeri i Norge samt krysshamrat och polerat av stenhuggare David Knutsson. Hydrauliken är konstruerad av Uno Svensson på Walleverken Teknik AB i Jämjö. Kyrkan har även en äldre dopfunt i skulpterat och förgyllt trä i form av en förgylld ängel som ståendes på ett fundament med djurfötter bär ett dopfat på huvudet. Dopfunten var en gåva från skeppsbyggmästaren Gilbert Sheldon vid kyrkans invigning 1744 och är (enligt Sveriges kyrkor) det enda inventariet som är bevarat från denna tid. Den äldre bänkinredningen ersattes vid renoveringen 2016–18 av lösa stolar designade av formgivaren Åke Axelsson. Stolarna är tillverkade i bok som behandlats med vitpigmenterat linoljevax. Sitsar och ryggstöd är utförda i pergament, vilket ger varje stol en unik karaktär och därtill har akustikdämpande egenskaper. Stolarna är stapelbara och kan kopplas i såväl raka som svängda linjer. Orgeln med 33 stämmor fördelade på två manualer och bas är en rekonstruktion av kyrkans första orgel, byggd 1764 av Lars Wahlberg, Kalmar. Denna orgel ersattes 1905 av en romantisk Åkerman & Lund-orgel. Rekonstruktionen utfördes av Grönlunds orgelbyggeri 1980. Den monumentala rokokofasaden i gråmålat, förgyllt och skulpterat trä är samtida med den ursprungliga orgeln och tillverkades av bildhuggaren Niklas Ekekrantz. Den höga sockelvåningen har joniska pilastrar och arkitraver som går igen från Tessins gestaltning av kyrkorummet. De övre fyra uppåt avsmalnande våningarna har öppna pipfält och tureller krönta av puttis och urnor. Bland de dekorativa detaljerna märks även akantus, musikinstrument, trumpetspelande änglar samt lilla riksvapnet omgivet av serafimerordens kedja, en kunglig orden instiftad av Fredrik I. Det lilla öververket kröns av en strålglans med treenighetssymbolen. På norra läktaren återinvigdes 2019 den romantiska Åkerman & Lund-orgeln med klassicistiskt men enkelt utformad orgelfasad. Orgeln har fristående spelbord placerat i kyrkorummet, vilket även är kopplat till klockspelet i södra tornet. Kyrkan har tre kyrkklockor samt ett klockspel. Mellan- och lillklockorna som hänger i norra tornet skadades båda i branden 1790 men göts samma år om av klockmakareänkan Madame Märta C. Öfverström i Karlskrona. De är dekorerade med akantusfriser och inskriptioner på svenska. Storklockan i södra tornet tillverkades i Stockholm 1691 och skänktes till församlingen 1691 av Karl XI. Även denna klocka föll ner vid branden 1790 men klarade sig utan allvarligare skador. Klockan pryds av det svenska riksvapnet och inskription på latin. I södra tornet hänger även ett klockspel med 35 klockor tillverkat av Göte Bergholtz i Sigtuna och tillkommet genom donation av advokaten Povel Grönvall 1964. Bland övriga föremål med betydande kulturhistoriska värden bör nämnas ett antal föremål som främst härrör från 1700-talet, däribland begravningsvapen i trä, järnbeslagna kyrkkistor, ett flertal metall- och textilföremål, äldre psalmnummertavlor samt minnestavlor över Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning respektive Gustav III:s tal till ständerna 1772. |
