Stäng fönster HÄSSLEHOLM BRÖNNESTAD 26:1 - husnr 1, BRÖNNESTADS KYRKA (MARIAKYRKAN)
Byggnad - Beskrivning
| BRÖNNESTADS KYRKA (MARIAKYRKAN) (akt.) | |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Långhuset sträcker sig över tre travéer av vilka den västra utgörs av det tilltänkta tornet och den östra sedan korsarmarnas tillkomst fungerar som korsmitten. Golven är belagda med svarta och vita viktoriaplattor i rombiskt mönster med mönstrad bård. Den slutna bänkinredningen står på brunfernissade furugolv. Väggar och kryssvalv är slätputsade och vitmålade. De två östra travéerna har trapetsprofilerade ribbor, rikligt med kalkmålningar (se vidare nedan) och spetsbågiga sköld- och gördelbågar, medan det västra valvet saknar målningar och rent allmänt är slaget med mindre precision och hantverksmässig kvalitet. Mot det lilla vindfånget i västmuren, där golv och väggar är lika långhusets och taket utgörs av den stickbågiga murverksöppningen, avgränsar en stickbågig pardörr med blyspröjsat antikglas. Färgsättningen går som för stora delar av den övriga fasta inredningen i trä i gult med röda detaljer. Till skillnad från exempelvis bänkgavlarna, podiet i norra korsarmen och vindfånget i södra korsarmen är emellertid dörren fyllningar inte marmorerade utan täckmålade. Detsamma gäller västportens insida. I andra travéens norra fönsternisch finns ett uttag som markerar platsen för den romanska nordportalen. De kopplade fyrluftsfönstren har precis som i kyrkan i övrigt insidor av betsad furu och sitter i djupa stickbågiga nischer. Enda undantaget utgörs av det stickbågiga fönstret i norra korsarmen, som bevarar separat innerfönster från 1935 målat i en bruten vit kulör. Norra korsarmen upptas sedan Græbes restaurering i sin helhet av ett podium för orgeln som mot långhuset har en barriär med nedre del i ramverkskonstruktion och övre del med smala svarvade balustrar. Färgsättningen är lika vad som beskrivits för dörrarna. Väggarna är putsade och vitmålade och över rummet spänner ett reveterat och vitmålat tunnvalv. Båda korsarmarna avgränsas mot korsmitten av tryckta rundbågar. Södra korsarmen har golv lika långhusets och väggar och tak lika norra korsarmen. I söder leder en pardörr med utformning snarlik den i väster men rakt avslutad och med marmorerade fyllningar mot det södra vindfånget. Här finns dörrar i öster och väster till källare och förråd. Sydportens insida med fem fyllningar per dörrblad har färgsättning lika pardörren mor kyrkorummet. Det romanska koret avgränsas från långhuset av en rundbågig murverksöppning mellan de båda spetsbågiga gördelbågarna. Rummet är gestaltat snarlikt långhuset, med samma golvbeläggning, slutna bänkkvarter, vitputsade väggar och ett kryssvalv prytt av rika kalkmålningar. Valvets utformning skiljer sig emellertid något från långhusets, bland annat har det kvadratiska ribbor, vilket skulle kunna tyda på att valvslagningen av den romanska kyrkan skett i två etapper. Väster om det södra fönstret finns en igensatt prästingång i form av en rundbågig nisch som idag upptas av skriftestolen. Kalkmålningarna i de romanska byggnadsdelarna har på stilhistorisk grund ansetts vara utförda kring 1440-talet, en datering som också använts för att tidsbestämma valvslagningen. Mästaren är okänd, men arbetena håller hög klass och vissa motiv saknar motsvarigheter i området, mest känd är en framställning av Jesusbarnet med en gåstol med hjul. Temat för Mariakyrkans målningarna är just Jungfru Maria, gestaltat som hennes glädjeämnen (Jesu födelse och barndom i västra travéen) och sorgeämnen (Jesu korsfästelse och död i den östra). I östra travéen bryts målerierna tvärt till följd av ett valvras under 1600-talet. I gamla korets valv framställs jungfrun i jordisk enkelhet, ammandes Jesusbarnet och omgiven av sex helgon. Bågar, ribbor och valvkappor har dessutom riklig nonfigurativ dekor i form av bland annat kvadermålningar, fyrpass och ornamentala slingor. Idag är främst konturteckningarna i röd järnoxid synliga, då de är utförda al fresco och därmed ligger djupt i putsen. De kompletterande al seccomålerierna har försvunnit i senare överkalkningar, men fragment av grönt, gult och blått lär finnas. Fler målningar som idag inte är frilagda har påträffats genom åren, bland annat på triumfbågen, samt på väggarna i gamla koret och långhuset. Det nuvarande koret som adderades 1734 har två steg högre golvnivå än övriga kyrkan och avgränsas därtill av den triumfbåge som ursprungligen utgjorde tribunbåge till den halvrunda absiden. Golvet är i västra delen belagt med ett brunfernissat furugolv medan utrymmet innanför altarringen samt bakom altaruppsatsen täcks av en blåmelerad heltäckningsmatta. Väggarna är vitputsade och taket utgörs av ett reveterat tunnvalv. Utrymmet bakom altaruppsatsen fungerar som sakristia och är möblerat med ett mindre skrivbord, lösa stolar samt ett skåp mot altaruppsatsens baksida. Spåren efter en tidigare prästingång i norr syns i form av en stickbågig nisch. På motsvarande sida i söder finns sedan 1781 nuvarande ingång, där insidan av den ålderdomliga dörren utgörs av två breda och grova stående ekplank med narar, stora bandgångjärn och utanpåliggande kammarlås. Dörren kan möjligen vara återanvänd från norra ingången. De enda bevarade delarna av kyrkans bänkinrednings från 1600-talet, en dörr och en bänkgavel, är fastklamrade mot östra väggen. Kyrkvinden nås via ett litet trapphus av putsat tegel som bryter genom takvalvet i långhusets nordvästra hörn. En vitmålad fyllnadsdörr leder till en smal trappa av kalksten som över valvkappan övergår till sporadiskt utstickande tegel. Stenvalvens ovansidor är putsade och oisolerade. Takstolskonstruktionerna i dymlad furu är av så kallad svensk typ, i södra korsarmen kompletterad med saxsparrar, och sannolikt tillkommen vid den tid byggnadsdelarna fick gemensam nockhöjd, enligt olika uppgifter vid ombyggnationen 1871 eller vid arbetena på 1890-talet. Större delen av kyrkan har underliggande gravkammare, frånsett södra korsarmen där pannrummet är beläget. Gravkoren som är kopplade till släkten Ehrenborg på Hovdala samt kyrkoherde Nils Hartman är slagna med tunnvalv, medan taket till gravkamrarna under långhuset utgörs av dess golvbjälklag. Inredning och inventarier Altaret utgörs av ett svartmålat blockaltare i trä. Framstycket eller antemensalet, som pryds av rundbågar med kannelerade och förgyllda pilastrar, härrör troligen från 1600-talet medan altaret i övrigt tillverkades 1880 i samband med att altaruppsatsen försågs med ny altartavla och byggdes om. Altaruppsatsen av snidat och polykromt bemålat trä är tillverkad av den i Skåne välrepresenterade träsnidaren Johan Ullberg från Hurva, senare med verkstad i Finja. Ullbergs produktion av altaruppsatser och predikstolar följer ett tidigt etablerat formspråk, i den stil som något nedlåtande brukar kallas bondbarock, som han under sin nästan 40-åriga yrkesbana upprepar med mindre variationer. Brönnestads altaruppsats från 1766 är ett relativt sent verk och en av hans sista altaruppsatser. Nederst finns en predella vars mittparti har svart inskriptionstavla med förgyllt bibelcitat. Den ursprungliga altartavlan som idag hänger på korets norra vägg framställer Nattvardens instiftande i skuren relief, ett typiskt motiv för Ullberg. 1880 tillkom en ny altartavla, en oljemålning med motivet Jesu uppståndelse av Eva Ehrenborg på Hovdala slott. I samband med detta byggdes altaruppsatsen om för att anpassas efter den större målningen. Altartavlan flankeras av två spiralvridna kolonner med akantuskapitäl, vilka bär upp ett entablement som kröns av en kartusch med förgyllt citat från Uppenbarelseboken omgivet av akantus och voluter. Kartuschen flankeras av två skulpterade trumpetspelande putti. Färgsättningen går i svart, grönt, vitt, gråsvart marmorering samt guld och silver. Till altaruppsatsen hör dessutom två skulpturer med attributen ankare och hjärta respektive palmblad och bok. Dessa flankerade corpus men är i dag placerade på ömse sidor om bågen mellan södra korsarmen och långhuset. Liknande figurer finns på andra altaruppsatser av Ullberg, exempelvis i närbelägna Norra Mellby kyrka och i Äspinge kyrka, Hörby församling. Den halvrunda altarringen av okänd ålder är uppbyggd med krysställt spjälverk bemålat i samma gulgrå kulör som stora delar av den yngre fasta inredningen i trä. Knä- och handfall är stoppade och klädda med blått tyg. Predikstolen med baldakin, trappa och dörr i polykromt bemålad trä är även den ett verk av Johan Ullberg, samtida med altaruppsatsen från 1766. Den sexsidiga korgen och trappbarriären är uppbyggda som gråmarmorerade ramverk med fyllningar vilka flankeras av för Ullberg karaktäristiska volutformade pilastrar. Fyllningarna pryds av blomkronor och hängande akantusblad i förgyllning. Under ett rundat listverk med skurna festonger och en hålkäl avslutas korgen nedtill med en tofsprydd lambrekäng. Upptill avslutar ett förkroppat listverk över ett inskriptionsfält med förgylld text mot svart botten. Dörrens ramverk är målat i gulbrun kulör och dess två fyllningar i svart. Den övre har inskription som redogör för predikstolens tillkomst och även upplyser om en renovering 1872. Dörren kröns av en kartusch där akantusornamentik omger två vapensköldar under en gemensam krona. Baldakinen är sexsidig och hjälmformad med lambrekänger lika korgens under ett förkroppat listverk som kröns av polykromt bemålade vapensköldar och kartuscher med snäckskal. Hörnen markeras av brinnande urnor. En större brinnande urna, snedställd för att få plats under valvkappan, kröner baldakinen. I innertaket hänger en försilvrad duva under en förgylld strålglans. Kyrkans dopfunt är samtida med kyrkan och därmed dess äldsta inventarium. Den tillhör Dagstorpsgruppen och har en rund, relativt stor cuppa som pryds av en palmettbård och bågfält avskiljda av repstavar. Den timglasformade runda foten med vulst vilar på ett kvadratiskt fundament. En liknande dopfunt finns i Östra Strö kyrka, Eslövs församling. Den öppna bänkinredningen som omger mittgångarna i långhus, södra korsarmen och gamla koret tillkom på 1890-talet men byggdes om vid Græbes restaurering 1935–36. Ett antal ej ombyggda bänkar med tidstypiskt nygotiskt formspråk finns bevarade i den gamla sockenstugan på nya kyrkogården. Nuvarande gavlar är raka med gulmålade ramverk, marmorerade fyllningar med rödmålade profiler och avslutas upptill av blå-röd tandsnitt under en enkelt profilerad krönlist. Ryggstöden är liksom gavlarna utförda i ramverkskonstruktion men täckmålade. Bänkarna har psalmboksstöd och klädhängare och sittbänkarna är försedda med stoppade sittdynor. Den nuvarande orgeln med 12 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1963 av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Den tredelade nygotiska orgelfasaden har bevarats från den tidigare orgeln, vilken byggdes 1874 och då var placerad på en orgelläktare i södra korsarmen. Det högre mittpartiet har spetsbågig öppning för pipfältet med innanförliggande trifoliebågigt listverk. Sidopartiernas överstycken pryds av spetsbågar i lågrelief och kröns av skurna krabbor. Färgsättningen går i samma gula kulör som stora delar av övrig inredning, med detaljer i rött och marmorering. Kyrkans två kyrkklockor hänger i klockstapeln. Storklockan lär härstamma från 1398 men omgöts 1728 av Andreas Wetterholtz i Malmö. Klockan pryds av palmettbårder, listknippen och inskriptioner samt bildframställningar av Fredrik I och Ulrika Eleonora. Lillklockan som göts av Wetterholtz 1755 men omgöts redan 1776 av Abraham Palmberg i Kristianstad är dekorerad med akantusfriser, inskriptioner och det Ehrenborgska vapnet. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör främst nämnas skriftstolen i furu med kupolformat tak, snedställda väggar och gallerverk av svarvade smala balusterdockor. Sittbänken med lock har fungerat som kollektbössa. Skriftstolen tros tidigare ha varit placerad intill altaret och har en målad inskription som beskriver en ommålning av stolen 1672. Konst- och lokalhistoriskt intresse tilldrar sig begravningsvapen och epitafium i trä över Jens Mickelsen Ehrenborg på Hovdala samt prästerna Jens Laurensen och Nichoalus Hartman. I södra korsarmen hänger ett triumfkrucifix från sent 1400-tal, med bemålning från 1701 av Cornelius Hendricksson i Kristianstad. Invid västentrén står en fattigbössa från 1780. Därtill har kyrkan ett antal porträttmålningar från 1700-talet samt äldre textilier och metallföremål. Vid en restaurering av klockstapeln 2003 påträffades under syllstocken ett rektangulärt stenblock som tros ha utgjort mittpartiet i ett medeltida altare, med uttag för relikgömma. |
