Stäng fönster HÄSSLEHOLM MELLBY 57:1 - husnr 1, NORRA MELLBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| NORRA MELLBY KYRKA (akt.) | |
| 2020-10-07 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom västentrén nås en tunnvälvd förhall i tornets bottenvåning. Golvet är belagt med rektangulärt tegel i varierande rödbruna kulörer i fiskbensmönster. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Via välvda och djupa nischer med rakt avslutade fyllnadsdörrar av kalkskurad furu nås torntrappan i söder och ett mindre vaktmästeri/förråd med elcentral i norr. Västportens vitmålade insida har åtta fyllningar per dörrblad. På insidan av murverket sitter en pardörr av lutad furu med hamrat blyspröjsat glas, vilket bildar ett mindre vindfång där golvet är belagt med granit och en nedsänkt matta. I förhallens sydvästra hörn står en medeltida vigvattenskål, i övrigt har rummet fast inredning i form av kombinerade klädhängare och hyllor med inbyggd förvaring för stolar. En stor korgbågig muröppning utan dörrar öppnar i öster upp mot kyrkorummet, där den tidigare tröskeln, en avlång svart sten infälld i tegelgolvet, markerar platsen för entrén innan tornets tillkomst. Förhallens gestaltning inklusive tunnvälvningen härstammar från Erik Lundbergs restaurering, förvaringsmöblerna har dock tillkommit någon gång efter 2006. Långhuset har golvbeläggning av tegel lika förhallens och vitputsade väggar och valv. Den delvis slutna, delvis öppna bänkinredningen står på svagt upphöjda brädgolv av oljad ek. Den västra travéen som utgörs av det troligen romanska tornets nedre våning är slaget med ett kryssvalv vars ribbor har fyrkantig profil. Övriga travéer är sedan valvslagningen på 1400-talet indelade i två skepp, en lösning som förekommer i ett mindre antal skånska medeltida landsortskyrkor som var så pass stora att stilriktiga gotiska valv inte lät sig göras utan centralt placerade valvpelare. Kryssvalven har fyrkantiga ribbprofiler och spetsbågiga sköld- och gördelbågar som vilar på oktagonala pilastrar och mittpelare med kraftiga baser och enkelt profilerade kapitäl. Östra mittpelaren saknar bas. Södra sidan bryts upp av ett stort rundbågigt fönster per travé. De kopplade bågarnas insidor är vitmålade. Norrsidans enda fönster i västra travéen har sedan 1984 glasmålningar av Erik Olsson i kraftiga blå, röda och gula kulörer. Första travéen upptas till stor del av orgelläktaren i kalkskurad furu med förgyllda detaljer som skjuter ut från en valvöppning mot tornet. I framkant finns fyra robusta pelare med avfasade hörn, av vilka de yttre bär upp bjälkar som i bakkant vilar i murverket och de inre är försedda med konsoler som fördelar lasten från kortare bjälkar. Barriären utgörs av ett gallerverk med snedställda paneler som bryts upp av två ryggpositiv till orgeln. Barriären har en sentida förhöjning av dubbla rep i smidesstolpar. I den andra travéen leder den ursprungliga nordportalen till vapenhuset. Mot kyrkorummet utgörs portalen av en rakt avslutad nisch med rundbågig öppning, i vilken hänger ett rakt avslutat dörrblad i svartmålad ek, vars insida har kraftiga bandgångjärn och utanpåliggande låskista. Ovan portalen hänger ett medeltida triumfkrucifix och strax öster därom finns en kalkmålning i form av ett konsekrationskors under en romansk fönsteröppning som delvis döljs av valvkappan. I söder markeras platsen för sydportalen av två av omfattningens frilagda sandstenskvadrar. På tredje travéens norra vägg återfinns en kalkmålning med sällsynt motiv, ett så kallat livshjul där livsloppet framställs i åtta rundlar kring en central memento mori-bild med två gestalter som tolkats som den levande och den döde kungen. Målningen tros ha utförts under 1200-talets sista fjärdedel och konserverades och retuscherades relativt hårt vid friläggning på 1950-talet av konservator Osvald Owald. Kalkmålningar finns även på mittpelarna, bland annat en biskopsfigur med mussla i kräklan samt en kvinnofigur som tolkats som S:ta Barbara. På östra väggen finns fragmentariska målningar vars motiv bör varit kopplade till sidoaltaren men idag bryts av den rundbågiga triumfbågen. Koret har tre steg högre golvnivå och nås via en trappa som liksom golvbeläggning är utförd av ljusgrå pikhuggen kalksten. Väggar och valv är vitutsade, kryssvalvets ribbprofiler kvadratisk och vilar tillsammans med de spetsbågiga sköld- och gördel bågarna på knippepilastrar med enkelt profilerade vederlag. I varje valvkappas svickel finns en vitmålad järnring. De båda fönstren är lika långhusets. Under koret finns ett tunnvälvt och putsat gravvalv för ägarfamiljerna på Maglö herrgård som sedan 1929 är tillslutet. Nedgången fanns tidigare genom en lucka söder om östra mittpelaren. Absiden åtskiljs från koret av en spetsbågig tribunbåge och har en golvnivå som är två låga steg högre än korets. Ytskikt är utförda lika korets. Utrymmet är slaget med ett hjälmvalv. Direkt innanför tribunbågen syns två konsoler eller anfangstenar av sandsten med huggen tandsnittsliknande dekor. Det romanska östfönstret är sedan Lundbergs restaurering återupptaget och prytt med av glasmålningar av sösdalakonstnären Karl-Einar Andersson, en triptyk med stiliserade framställningar av Jesus i Getsemane, Korsfästelsen samt Uppståndelsen alternativt Himlafärden. Det medeltida vapenhuset har golv av oktagonalt gult och rött klinker med kvadratiska mellanstenar. Mot de vitputsade väggarna står tre äldre gravhällar fastklamrade och i sydvästra hörnet finns murade och putsade sittbänkar. Taket har synliga bjälkar och vitputsad blindbotten. Ytterportens insida är gestaltad lika utsidan, med stående ekpanel med nitar och dekorativa gångjärn och lås i smide. Den romanska nordportalen har mot vapenhuset profilerad omfattning i sandsten och det svartmålade sannolikt medeltida dörrbladet av ek är klätt med plåt och nitar. Mot sakristian som är inredd i vapenhusets östra del leder en snarlik dörr som troligen ursprungligen suttit i långhusets sydportal. Rummet är möblerat med bord och lösa stolar samt ett textilskåp. På väggarna hänger snidade adelsvapen och en oljemålning på duk med motivet Nattvarden. Sakristian har golv av rektangulärt rött tegel. Väggarna och det plana innertaket är vitputsade. Dörrar i furu lika förhallens leder till wc, förråd och en liten hall, där också vapenhusets vind nås genom en lucka i taket. Via trappan från förhallen nås tornets övre våningar och kyrkvinden. Första våningen utgörs av orgelläktarens bakre del som täcks av ett vitputsat bremervalv samt ett mindre rum i norr med utställningsmontrar. Tornrummet på nästa våning, med gjutet golv, vitputsade väggar och tak med öppet bjälklag, där bärande delar i klockbockskonstruktionen är synliga. Rummet fungerar som museum med ett stort antal äldre bevarade inventarier (se vidare Inredning och inventarier). Klockvåningen med obehandlade golvtiljor och vitputsade väggar domineras av klockbocken i furu. I taket som utgörs av furubräder på öppet bjälklag finns en lucka vidare upp under tornhuven. Från tornvåningen nås vindarna via en spetsbågig muröppning med gråmålad trädörr. Långhusets takstolskonstruktion i ek kompletterad med furu härstammar från minst tre perioder, där 1130-talet och 1380-talet utgör två äldsta säkerställda. I gavelmuren mellan långhus och kor återfinns den bindbjälke vars dendrokronologiska datering ligger bakom kyrkans troliga uppförandetid på 1130- eller 1140-talet. Korets takstolar har troligen genomgått färre förändringar. Bindbjälke nummer två och fem från väster har daterats till en tioårsperiod kring 1063–64 och antas vara återanvända från en äldre byggnad. Absidens skrädda eksparrar är inte daterade men är sannolikt också medeltida. Inredning och inventarier Altaret i absiden utgörs av ett blockaltare murat av kvaderhuggen och delvis slammad kalksten som vid Lundbergs restaurering frilades och restaurerades efter att tidigare varit inmurat. Uppgifter finns om att kvadersten som påträffades vid golvsänkningen användes vid restaureringen och att en relikask som hittades under tribunbågen placerades under den nya altarskivan av sandsten. I långhuset norr om triumfbågen finns rester av ett Mariaaltare och söder därom var tidigare predikstolen placerad på resterna av ett allmogealtare. Altaruppsatsen av snidat och polykromt bemålat trä är sedan Lundbergs restaurering flyttad från altaret och hänger nu på långhusets norra vägg. Den är tillverkad av den i Skåne välrepresenterade träsnidaren Johan Ullberg från Hurva, senare med verkstad i Finja. Ullbergs produktion av altaruppsatser och predikstolar följer ett tidigt etablerat formspråk, i den stil som något nedlåtande brukar kallas bondbarock, som han under sin nästan 40-åriga yrkesbana upprepar med mindre variationer. Norra Mellbys altaruppsats tas inte upp i den verkslista som återfinns i kulturhistorikern William Karlsons artikel om Ullberg från 1929, men om årtalet 1771–72 som anges i kyrkans underhållsplan stämmer bör den vara hans sista tillverkade. Nederst finns en predella vars mittparti har svart inskriptionstavla med förgyllt bibelcitat. Corpus med senare tillkommen altartavla med motivet Jesus i Getsemane inramas av två spiralvridna kolonner med kompositakapitäl, vilka bär upp ett förkroppat entablement. Corpus flankeras två friskulpturer med attributen ankare och hjärta respektive palmblad och bok. Krönpartiet är uppbyggt med strålglans och två änglar som omger en senare tillkommen oljemålning framställande den uppståndne Kristus med segerfanan. Ursprungligen är det rimligt att anta att corpus hade en framställning av Nattvarden i skuren relief och att krönpartiet, som är en av två varianter i Ullbergs produktion, centralt har framställt ett lamm med korsfana eller en triangel med Jehova i hebreisk text. I tornrummet finns dessutom delar av en rikt skuren och polykromt bemålad barockaltaruppsats från omkring 1630 bevarad. Ett antal skulpturer som sitter på mittpelarna i kyrkorummet härrör sannolikt också från denna altaruppsats. Den tresidiga altarringen tillkom vid Lundbergs restaurering och är uppbyggd med glest placerade svarvade balustrar i kalkskurad furu som bär upp en enkel blåmålad överliggare. Knäfallet är stoppat och klätt med gula sammet. Predikstolen i polykromt bemålad trä ska enligt en inskription ha tillverkats i slutet av 1500-talet och reparerats 1614. Den femsidiga korgens hörn markeras av joniska pilastrar ståendes på maskaronförsedda postament. Sidorna pryds av rundbågefält med skuren bladornamentik under frontoner med tandsnittsfris och skulpterade änglaansikten. Rundbågefältet närmast väggen har istället för bladornamentik en skuren inskription om Olaus Petri i högrelief. Under- och överstycken har målade textfält. Färgsättningen går i varierande nyanser av bland annat rött, grönt, blått, gult vitt och förgyllning. Baldakinen som hänger över predikstolen ska tillkommit genom gåva 1738 men byggdes om kraftig av Ullberg 1772 och bär därför många av hans signum. Den är uppbyggd av ett förkroppat listverk med underhängande fruktprydda festonger som kröns av kartuscher i form av svartmålade snäckskal med inskriptioner omgivna av skuren akantusornamentik. I innertaket hänger en duva under en strålglans. Färgsättningen går i mer dämpade nyanser av grönt, rött och blått samt förgyllning. Kyrkans dopfunt med baldakin är placerade vid den västra mittpelaren och möter därmed besökarna direkt när de kliver in i kyrkorummet. Den fyrsidiga och profilerade foten av sandsten är sannolikt samtida med kyrkan. På 1770-talet införskaffades ett dopfatsställ tillverkat av Johan Ullberg som idag är placerat i koret vid östra mittpelaren. I samband med detta togs den romanska funten ur bruk och cuppan försvann sedermera. Med utgång från foten har den av Lars Tynell tillskrivits Munkarps- eller Hylliegruppen. Nuvarande fyrsidiga cuppa med rosetter och palmetter i relief är en fri rekonstruktion från 1950-talet ritad av Lundberg, med utgång från dopfuntar i nämnda grupper. Felaktigt uppges i flera källor att dopfunten är en ”identisk kopia” av den romanska, vilket är en uppenbar omöjlighet. Dopfuntsbaldakinen, tillverkad av Ullberg 1772 och samkomponerad med nämnda dopfatsställ, är sexsidig och hjälmformad, uppbyggd av ett förkroppat listverk med ovanpåliggande volutformade ribbor. Listverket har tofsprydd lambrekäng och kröns av kartuscher med snäckskal och akantusornamentik. I innertaket hänger en duva under en förgylld strålglans. Färgsättningen går i en enkel marmorering i vitt och ljusblått med detaljer i grått, svart, rött och förgyllning. Bänkinredningen som tillkom vid Lundbergs restaurering är i västra delen av långhuset sluten och placerad i fyra kvarter utmed väggarna. Dörrarna är uppbyggda som ramverk med fyllningar medan gavlarna är kannelerade med en enkel figursågad profil upptill som varierar mellan kvarteren. Sittbänkar, ryggstöd och gavlarnas insidor är målade i mörkgrönt och dörrarnas insidor i blått. Utvändigt är furuvirket likt flera andra delar av Lundbergs inredning kalkskurad frånsett dörrarnas fyllningar som är laserade i en gulgrön nyans och i vissa fall omgivna av en nedsänkt förgyllning. I östra delen av långhuset är bänkarna öppna och riktade åt norr respektive söder, bakom bänkskärmar med snarlik gestaltning som läktarbarriären. Bänkarna är försedda med fotstöd och psalmbokshållare samt stoppade dynor i brunmelerat tyg. Den nuvarande orgeln med 21 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1960 av Troels Krohn vid Fredriksborgs Orgelbyggeri i Hilleröd, Danmark. Orgelhus av antikbehandlad, eventuellt kalkskurad furu med bakomstående pedalhusfasad och tvådelat ryggpositiv integrerat i läktarbarriären. Det senare utformat med högre sidopartier, synliga pipfält och förgyllda raster vid pipmynningarna. Kyrkan har två kyrkklockor som hänger i tornet. Storklockan från 1424 är enligt sin inskription gjuten av mästaren Johannes medan lillklockan är gjuten av Johannes Ludovig i Malmö 1670 på uppdrag av Christopher Walkendorff på Ellinge gods. Klockan pryds av tre vapensköldar, Walkendorffs egen samt hans två hustrurs. I klockstapeln hänger en klocka donerad av Arne Nilsson 2006. Kyrkan bevarar utöver vad som tidigare nämnts ovanligt många föremål av kulturhistoriskt intresse. I tornet finns förutom vigvattenskålen i förhallen exempelvis en predikstolsdörr av Ullberg från 1772, delar av äldre bänkinredningar, altarring och predikstolstrappa från 1800-talet, epitafium och två bemålade pannåer från 1600-talet samt kungliga plakattavlor med Karl XI:s respektive Karl XII:s namnchiffer. Kyrkan har även 22 träpannåer med målade adelsvapen som ursprungligen var upphängda vid den äldre altaruppsatsen men senare blev fyllningar i barriären på den 1954 rivna norra läktaren. I kyrkorummet hänger två triumfkrucifix av vilka ett är medeltida och ett tillverkat av Ullberg på 1700-talet. Av socialhistoriskt intresse bevarar kyrkan både skam- och fattigstock, det senare ett ombyggt sakramentshus. I kyrkorummet bör även belysningsredskapen ritade av Erik Lundberg med höga konstnärliga kvaliteter framhållas. |
