Stäng fönster HÄSSLEHOLM VÄSTRA HÄGLINGE 19:1 - husnr 1, HÄGLINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HÄGLINGE KYRKA (akt.) | |
| 2020-10-07 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Genom huvudentrén i tornet nås vapenhuset vars golv är belagt med rektangulärt tegel i varierande röda och gula kulörer, delvis i fiskbensmönster, samt vitputsade väggar och tak. Fönstren i norr och söder sitter i djupa nischer och utmed den södra muren löper torntrappan i gråmålat trä med räcke av svarvade smala balusterdockor. Utrymmet under trappan är inklätt med ljus gråmålad panel och inrymmer elcentral. Ytterdörrens insida har liksom pardörren mot kyrkorummet tre fyllningar per dörrblad och är gråmålade med detaljer i ljusrött och mörkgrått. Långhuset präglas av nyklassicismens ideal, med generöst ljusinsläpp genom de stora rundbågiga fönstren och det för stilen typiska reveterade tunnvalvet. Genom pelarrader delas långhuset in i tre skepp, där de två sidoskeppen har plana reveterade innertak. De gråmålade pelarna har kvadratiskt tvärsnitt med avfasade hörn och enkelt profilerade kapitäl under figursågade konsoler. Golvet är i mittgången belagt med mönsterlagt rött, gult och svart engoberat tegel. Bänkkvarteren stod innan mögelsaneringen på upphöjda brädgolv som i nuläget är utrivna. De putsade väggarna har rensats från sin sentida plastfärg. Fönstrens spröjsade innerbågar av gråmålat trä som tillkom 1949 är för tillfället utplockade och lagrade i kyrkorummet. Gjutjärnsbågarnas insidor är svartmålade. Orgelläktaren i öster upptar långhusets hela bredd och vilar på pelare och pilastrar med snarlik gestaltning och i samma ljusgrå kulör som pelarna som indelar skeppen. Barriären är uppbyggd som ramverk med kvadratiska fyllningar och är färgsatt lika de i vapenhuset beskrivna dörrarna, en färgsättning som även återkommer i bland annat bänkinredningen. Barriären har en sentida förhöjning, möjligen tillkommen 1987, samtidigt som den nuvarande läktartrappan med två trapplopp i det sydöstra hörnet. Koret har en två steg högre golvnivå, som delvis skjuter ut i långhusets västra del, och avskiljs även från långhuset genom en stor rundbågig triumfbåge. Golvet är belagt med tegel i fiskbensmönster lika vapenhusets och väggar och tunnvalv är putsade likt långhuset. Sakristian som är inrymd i absiden avskiljs av en rundbågig tribunbåge samt ett altarskrank i gråmålat trä med integrerad altaruppsats (se vidare Inredning och inventarier). Det tidigare lackade trägolvet är utrivet medan väggarna och hjälmvalvet är putsade lika långhus och kor. Prästingångens gråmålade dörrblad har fem fyllningar, två stående, en liggande och två stående. Tornets övre våningar har obehandlade brädgolv och putsade väggar. Kyrkvinden nås via en högt sittande kvadratisk liten lucka i tornvåningens västvägg. Takstolskonstruktionen är uppbyggd med knäbock, hanbjälke och kryssträvor. Valven är isolerade. Inredning och inventarier Häglinge kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig fast inredning och inventarier. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan, troligen ritade av J.F. Åbom. Altaret i koret utgörs av ett enkelt blockaltare i trä klätt med gråmålat skivmaterial. Sannolikt ombyggt sedan uppförandet. Altaruppsatsen av snidat trä är utformad som en tempelgavel, där kannelerade halvkolonnetter med akantuskapitäl bär upp en rundbåge och en fronton med skuren ornamentik i form av bland annat fyrpass och rundbågefriser. Predellan har textfält i förgyllning på svart botten och i det rundbågiga mittpartiet återfinns ett krucifix med rödmålat kors och vitmålad Kristusfigur mot blå botten. Krucifixet flankeras av två skulpturer föreställande Maria och Johannes, vilka adderats senare, möjligen kring 1956 då de förekommer på ett fotografi, och härstammar från den gamla kyrkans altaruppsats av Johan Ullberg, vilket enligt vissa uppgifter även gäller krucifixet. Färgsättningen går i övrigt i grått med förgyllda detaljer. Integrerat i altaruppsatsen är ett altarskrank som skärmar av sakristian i absiden. Det gråmålade skranket har dörrar med rundbågiga listverk på ömse sidor om altaruppsatsen samt ett överstycke med fyrpass i relief samt en krönlist med skuren trepassornamentik. Den rundbågiga och gråmålade altarringen är uppbyggd som en rundbågearkad med enkelt profilerad och delvis gråmarmorerad överliggare. Knäfallet är klätt med mörkblå sammet. Predikstolen med baldakin uppges i flera källor vara ett verk av den i regionen mycket verksamme träsnidaren Johan Ullberg med verkstad i Finja. Ullberg tillverkade som nämnts ovan en altaruppsats till den gamla kyrkan 1749. Predikstolen ska enligt kyrkans underhållsplan ha tillverkats 1772 men i den verkslista som återfinns i kulturhistorikern William Karlsons artikel om Ullberg från 1929 anges årtalet 1752. Oavsett tillverkningsår uppvisar den nuvarande predikstolen inga spår av den för Ullberg så karaktäristiska och frodiga bondbarock som i hans 40-åriga produktion av främst altaruppsatser och predikstolar kännetecknas av ett mycket repetitivt form- och bildspråk. Istället ser vi en stram nyklassicistisk gestaltning med inslag av formelement typiska för det sena 1800-talets nyromantik/nygotik, som fyrpass i relief och trepassformad lambrekäng (jämför med altarskranket). I det fall delar av predikstolen verkligen härstammar från Ullberg rör det sig således om en mycket kraftig ombyggnad, med all sannolikhet samtida med nya kyrkans uppförande. Den åttasidiga korgen indelas av pilastrar med skurna rundbågar och fyrpass i relief. Sidorna pryds av rundbågar med spiralvridna joniska kolonnetter och båge av äggstav. Just spiralvridna joniska kolonnetter är det enda inslaget i predikstolen som andas Ullberg, men detta motiv använde han i sina altaruppsatser och inte i predikstolarna. Över rundbågarna återfinns textfält med förgylld text på svart botten. Korgen vilar på en smal oktagonal fot. Även baldakinen är oktagonal och uppbyggd som ett förkroppat listverk med lambrekäng av förgyllda tofsar. Baldakinen kröns av ett förgyllt klöverbladskors och i det fältindelade och blåmålade innertaket hänger en skulpterad duva under en strålglans. Färgsättningen går i grått med detaljer i ljust rött, svart, blått och förgyllning. Kyrkans dopfunt i kalksten har daterats till 1200-talet och tillskrivits Ravlundagruppen. Det är rimligt att anta att den är samtida med den medeltida kyrkan. Den runda cuppan pryds av trepass och lilje-/ trifolieformad ornamentik i relief och har fragmentariska spår av bemålning. Foten är klockformad och avslutas upptill av en vulst. Cuppan var tidigare fylld med betong men rengjordes 2004 av Mats Johansson, Dalby stenhuggeri. I kyrkans ägo finns även ett dopfatsställ tillverkat av Johan Ullberg som i samband med rivningen av gamla kyrkan hamnade på en gård i socknen varifrån det återskänktes 1935. Det har sedermera fungerat som mullfatsställ. Det är uppbyggt av volutformade ribbor kring ett centralt placerat akantusblad som vilar på en bottenplatta med kulklofötter. Färgsättningen går i svart och försilvring. Ett närmast identiskt dopfatsställ finns i närbelägna Norra Mellby kyrka. Det är tillverkat 1775 och är att döma av Ullbergs tidigare nämnda verkslista hans sista tillverkade föremål. Den öppna bänkinredningen i två kvarter som flankerar mittgången har en typiskt nygotisk utformning med figursågade gavlar som pryds av spetsbågar och fyrpass i relief. Ryggstöden och bänkskärmarna mot koret är uppbyggda som ramverk med fyllningar. Färgsättningen i grått med detaljer i ljust rött och mörkgrått lär ha tillkommit på 1950-talet och återkommer i flera delar av den fasta inredningen. Bänkarna har psalmbokshyllor och fotstöd. Orgeln med 22 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1955 av Hammarbergs Orgelbyggeri, Göteborg. Den tredelade klassicistiska fasaden är bevarad från den ursprungliga orgeln av J.O. Lundahl, Malmö som tillkom 1880. Det högre mittpartiet har rundbågigt pipfält och ett övre förkroppat listverk som kröns av en förgylld lyra, i nuläget nedplockad och förvarad i orgelhuset. De rakt avslutade sidopartierna kröns av skuren akantusornamentik. Färgsättningen går i grått och förgyllning. I samband med att de fuktrelaterade skadorna upptäcktes 2012 konstaterades även att orgeln vara mögelangripen. Kyrkan har två kyrkklockor av malm som hänger i tornet men som härstammar från den gamla kyrkans tid och då hängde i en fristående klockstapel. Storklockan från 1438 har inskription på latin och ska vara gjuten av en man vid namn Herman. Lillklockan som göts 1740 av Andrea Wetterholtz i Malmö men blev omgjuten 1946 av M&E Ohlsson i Ystad pryds utöver inskription av akantusfris, bevingade änglaansikten och bildframställningar. 1946 fick båda klockorna även nya kläppar. Kyrkan har ytterligare inventarier av kulturhistorisk intresse. På grund av fuktsaneringen fanns emellertid merparten av föremålen inte på plats vid inventeringstillfället, utan beskrivs här utifrån uppgifter i kyrkans underhållsplan. Särskilt bör nämnas ett antal skulpturer i ek som härstammar från ett senmedeltida altarskåp samt ett medeltida järnbeslaget dörrblad. Skulpturer finns även bevarade från Ullbergs altaruppsats. Utöver detta kan nämnas kollektbössor av trä från 1746, ett skåp från 1600- eller 1700- tal, en järnbeslagen kista, troligen 1600-tal, samt äldre psalmnummertavlor, belysningsredskap och textilier. |
