Stäng fönster HÄSSLEHOLM GUMLÖSA 22:1 - husnr 1, GUMLÖSA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GUMLÖSA KYRKA (akt.) | |
| 2021-09-15 |
| Interiörbeskrivning |
|---|
|
Interiör Även interiört dominerar den oputsade tegelarkitekturen med väggar av hårdbränt rött stortegel i munkförband. Golven har mönsterlagt rektangulärt och kvadratiskt ljusare rött tegel, frånsett i koret där ett medeltida tegelgolv är bevarat. Valv och dörr- och fönstersmygar är putsade och vitkalkade. De ursprungliga valven utgörs av ribblösa kryssvalv som i långhus och kor vilar på hörnpilastrar och i tornet direkt i murverken. Sköld- och gördelbågar är rundbågiga. På tornets södra vägg, där spår syns efter den igensatta torningången, finns en inmurad minnessten över familjen Skytte på Sinclairsholm. I norra väggen återfinns en gravsten över Trugot Torson, död 1333, som tidigare har legat i kyrkans golv. I den västra valvkappan finns en mindre lucka i svartmålat trä som tidigare användes för att nå tornets övervåningar. Tornet öppnar upp sig mot långhuset genom en rundbågig tornbåge. Långhusets två travéer åtskiljs av en bred gördelbåge som vilar på halvkolonner med trapetsformade kapitäl, vilka har närmast identiska förlagor i klosterkyrkan i Sorö. Östra travéns valvkappor pryds av stora röda liljor. I västra travén återfinns syd- och nordportalerna, med rundbågiga vitputsade smygar och rakt avslutade nitbeslagna fyllnadsdörrar av mörkfernissad ek. Avlastningsbågarna över portalerna är mönstermurade med svart och rött tegel. Samma gestaltning återkommer över den rundbågiga triumfbågen mot koret. I triumfbågens vederlag finns ursparningar med plats för kolonnetter som visuellt bär impoststenarnas yttre hörn. De nuvarande kolonnetterna är utförda i trä med sandstensimiterande dekorationsmåleri. I en av de rundbågiga nischer som flankerar triumfbågen och som sannolikt varit plats för medeltida sidoaltare, står basen till en sandstenskolonett vars storlek motsvarar nuvarande replikor. Till koret leder en fem steg hög murad trappa som är medeltida och påträffades 1891 då golvet i den övriga kyrkan sänktes till ursprunglig nivå. Tegelgolvet i koret, som troligen är ursprungligt, är lagt på flatan med vartannat skift i nord–sydlig riktning och vartannat i öst–västlig. Golvet runt altaret är en sten högre, av samma tegeltyp som i övriga kyrkan. I södra väggen finns en välvd lunettformad nisch där kyrkans rökelsekar från 1200-talet tidigare förvarades men nu är ersatt av ett fotografi. Under fönstren i östmuren finns en större stickbågig nisch med förvaringsskåp. Korets valv har samma typ av liljedekorationer som i långhusets östra travé, med skillnaden att det här är utfört i limfärg och i långhuset med kalkfärg. Även nykyrkan, som ansluter till östra långhustravéns södra gördelbåge, har väggar och golv utförda i rött tegel. Över byggnadskroppen spänner ett vitputsat tunnvalv som bryts upp av de högt placerade fönstren. Södra delen upptas i sin helhet av orgelläktaren i för Wåhlin karaktäristisk jugendstil och dess underbyggnader för sakristia och vapenhus som tillkom 1968. Läktaren vilar i framkant på två pelare med skuren ornamentik som bär upp en bjälke med förgylld inskription. Den svagt framskjutande läktarbarriären vilar på konsoler och är uppbyggd av figursågade balustrar med skuren ornamentik. Läktaren är byggd i brunfernissad furu med bemålade detaljer i grönt, rött och förgyllning. Läktarunderbyggnaderna avgränsas mot kyrkorummet av väggar med stående brunlaserad fasspontpanel. En pardörr med 14 kvadratiska fyllningar per dörrblad leder ut till vapenhuset och sakristian i öster, där golv och ytterväggar är utförda i tegel och innerväggarna panelade. Taket utgörs av orgelläktarens undersida med synliga bjälkar. En pardörr med släta fyllningar leder till ett mindre vindfång innanför sydportalen, där ett mindre utrymme för elcentral återfinns i öster och i väster en spiraltrappa i betong som leder till orgelläktaren och vidare upp på kyrkvindarna. På samtliga byggnadsdelars vindar har valvens svicklar fyllts upp så att vindarna har kunnat nyttjas som våningsplan, även om nykyrkans valvhjässa sticker upp ovanför golvnivå. Långhus och kor har tegelgolv, vilket är ett mycket ovanligt inslag i skånska medeltidskyrkor. För ett långsiktigt bevarande av långhusvindens golv har nyligen bjälkar lagts vilande på takstolarnas remstycken, som bär upp en bredare gångbro över tegelgolvet. Mellan de olika vindarna leder välvda öppningar som i äldre tider varit försedda med dörrar. Takstolskonstruktionen i furu, med tegel på öppen läkt, är i sin helhet från restaureringen efter branden 1904. Tornets övre våningar nås via enkla trätrappor. Rummen har brädgolv och oputsade tegelmurverk. Fjärde och översta våningen utgör klockrum, där de två kyrkklockorna hänger i en klockbock av furu. Inredning och inventarier Merparten av den äldre fasta inredningen förstördes i branden 1904. Om inte annat nämns är nedanstående föremål tillkomna vid den påföljande restaureringen och ritade av Theodor Wåhlin. Altaret från restaureringen efter branden 1904 utgörs av ett murat blockaltare i rött tegel med altarskiva av kalksten. Altaruppsatsen i utpräglad jugend är tillverkad av ek och uppbyggd kring ett corpus med fyra nischer med skulpturer av de fyra evangelisterna i driven koppar. Corpus flankeras av låga och breda pilastrar som kröns av kronliknande fialer med hjulkors och strålglans. Predellan och överstycket har förgyllda bibelcitat och altaruppsatsen pryds i övrigt av skuren stiliserad blomsterornamentik, målad i grönt, rött och förgyllning. Centralt placerat finns ett i förhållande till altaruppsatsen i övrigt påtagligt högt krucifix i koppar, även detta med stiliserad blomsterornamentik. Metallarbetena är utförda av ciselör Sven Bengtsson, Lund. 1991 konserverades altaruppsatsen av konservator Våga Lindell-Andersson. Den halvrunda altarringen i ek är uppbyggd av figursågade balustrar som bär upp en profilerad överliggare. Balustrarna har samma skurna blomsterornamentik i rött, grönt och förgyllning som altaruppsatsen. Knäfallet är stoppat och klätt med ljusgrått tyg tillkommet 2006. Predikstolen av ek är placerad i långhusets nordöstra hörn och vilar på fem spiralvridna kolonnetter. De fyra sidorna pryds av stickbågiga fält med latinska kors i lågrelief omgivna av förgylld strålglans. Över- och understycken bär förgyllda bibelcitat och korgen pryds i övrigt av samma skurna blomsterornamentik i rött, grönt och förgyllning som altaruppsatsen och altarringen. 1959 gjordes altaruppsatsen något lägre och 1991 konserverades den av Våga Lindell- Andersson. Dopfunten i sandsten är tillverkad kring år 1200 och tillskrivs den så kallade Lyngsjögruppen, vars dopfuntar kan härledas till stenmästaren Tove. Funten i Gumlösa lär vara den enda som bär Toves signatur. På den runda cuppan löper överst en repstav och under denna en rundbågearkad vars kolonner delar in cuppan i fält. Här framställs i högrelief Bebådelsen, Födelsen, Konungarnas tillbedjan, Frambärandet i templet samt Dopet. Till varje scen finns inskriptioner skriven på latinsk hexameter. Den timglasformade foten har vulst och godronnering och hörnen pryds av skulpterade djur. Från mitten av 1700-talet till mitten av 1800-talet stod dopfunten i Sinclairsholms trädgård. Därefter restaurerades den och togs åter i bruk. En ny restaurering genomfördes 1980. Stolsinredningen är tillverkad 1891 (vissa 1905 som ersättning för stolar som förstördes i branden) av J. Sommarin i Fjärlöv. De yngre stolarna har en något ljusare betsning. Möjligen har en äldre stol som är placerad i predikstolen använts som förlaga. Stolarna har svarvade ben, skålade sitsar, stolvärmare och nedfällbara psalmbokshyllor på baksidan av ryggstöden. Vissa stolar har stoppade dynor med brunt tyg. Stolarna är sammankopplade i grupper om tre eller fyra och indelade i kvarter som flankerar mittgångarna i långhus och nykyrka samt ett mindre kvarter i tornet. Kyrkorgeln är tillverkad 1906 av Olof Hammarberg, Göteborg och är en av landets äldsta bevarade pneumatiska orglar med en ovanlig disposition. Den tredelade orgelfasaden i ek med stickbågiga pipfält är ritad av Wåhlin och genom sin skurna blomsterornamentik och färgsättning samkomponerad med kyrkans övriga fasta inredning i trä. Orgeln renoverades senast 2018–19. Kyrkans båda kyrkklockor omgöts efter branden 1904 av M & E. Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Storklockan var enligt olika källor från 1200- eller 1300-talet. Klockorna är enkelt dekorerade, lillklockan med en spets- och trifoliebågefris samt inskription på svenska i frakturstil, storklockan med spetsbågefris och inskription på latin. 1941 hängdes klockorna om och 1978 automatiserades klockringningen. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas den trätavla från 1660-talet med en avskrift av det invigningsdokument som gör Gumlösa kyrka till Nordens äldsta säkert daterade tegelbyggnad. Tavlan hänger i koret. Utöver tavlan bevarar kyrkan, trots den förödande branden, en rad äldre föremål. Däribland ett rökelsekar från 1200-talet, ett tvåhandssvärd från 1500-talet, textilier och metallföremål från 1600- och 1700-talen samt flera träföremål från 1700-talet. Bland dessa utmärker sig delar av den äldre altaruppsatsen som finns bevarade på kyrkvinden, medan altartavlan, en olja på duk med motivet Korsfästelsen, hänger på norra långhusmuren. |
