Stäng fönster VÄSTERÅS DOMKYRKAN 1 - husnr 1, VÄSTERÅS DOMKYRKA
Byggnad - Värdering
| VÄSTERÅS DOMKYRKA (akt.) | |
| 11/22/06 |
| Motivering |
|---|
|
Västerås domkyrka är stiftets största medeltida byggnadsverk, vars yttre grunddrag är resultatet av otaliga utbyggnader från 1200-talet fram till 1517. Ett vältaligt vittnesbörd om kyrkans dåvarande status är de inalles sex bevarade altarskåpen. Tornspiran och yttertaket fick sitt nuvarande utseende vid 1690-talets återuppbyggnad efter brand. Annars präglas kyrkan i hög grad av ombyggnader/omgestaltningar genomförda 1856-61, 1896-98 och 1958-61, alla inriktade på helhetstänkande och radikala grepp. Vid den förstnämnda förnyelsen slogs nya valv i de yttre sidoskeppen, nuvarande fönsterindelning tillkom, liksom nord- och sydportalerna. På grund av sättningar måste tornets södra sidoutbyggnad till stor del rivas och byggas upp på nytt. Bänkarna i västra delens sidoskepp är kvar från 1856-61. Vid 1896-98 års arbeten anbringades dagens planhuggna sockel och en stor del av teglet i fasadernas murar. Alltjämt bestående i kyrkans interiör är orgelläktaren med Agi Lindegrens dekormålningar, orgelfasaden i nygotik, samt murarna/masverken av hårdbränt, skånskt tegel mellan vapenhus och kyrkorum. Den senaste stora omgestaltningen 1958-61, ledd av Erik Lundberg, berörde mest kyrkans interiör. Då tillkom nuvarande, uppvärmda kalkstensgolv, östra delens bänkinredning, den murade predikstolen, all färgsättning samt de särpräglade belysningsarmaturerna. Tornets södra sidoutbyggnad ombyggdes kraftigt och fick bland annat gjutet betongvalv i övervåningen. De yttre förändringarna berörde fönstren som fick blyinfattat, tonat antikglas. I västra gavelns sidopartier minskades fönsteröppningarna kraftigt. Sammantaget konstateras att kyrkans yttre är resultatet av successiva utbyggnader fram till 1517. Därtill skall läggas 1650-talets murverkslagningar, 1690-talets återuppbyggnad av taket, 1856-61 års fönsterindelning och 1896-98 års murverkslagningar. Kyrkans inre bär spår av många epoker, men intrycket domineras av Erik Lundbergs ambitioner vid den senaste stora omgestaltningen 1958-61. De reparations- och underhållsåtgärder som skett sedan dess, exempelvis 1980-83 och 1994 års omläggning av taket, har inte medfört nämnvärda utseendemässiga förändringar. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Bevarade medeltida murverk och kalkmålningar är omistliga, liksom altarskåpen • Yttertaket har varit täckt av koppar sedan 1600-talet. Bland plåtarna återfinns enstaka smidda från 1659 och 1793. • Ett påkostat, kulturhistoriskt värdefullt tillägg från 1896-98 är orgelläktaren, med Agi Lindegrens dekormålningar, skulpterad barriär av skotsk sandsten och orgelfasad i utpräglad nygotik. • Kyrkorummets disposition och gestaltning domineras av arkitekt Erik Lundbergs intentioner, förverkligade 1958-61. Centralt är indelningen i mindre rumsliga enheter. Detaljer av särskilt värde är belysningen, bänkinredningen som målats med temperafärger, samt västra delens glasmålningar, tillkomna efter en tävling. • Att Biskopsgatan sedan 1944 passerar rakt över den gamla kyrktomten är en trafiklösning som kritiserats vid upprepade tillfällen av såväl de fastighetsansvariga, Riksantikvarieämbetet som den regionala kulturmiljövården. Därtill kommer att de ökade markrörelserna innebär ökad risk för byggnadssättningar. Angeläget är att Biskopsgatan på sikt tas bort, för ett återställande av det historiska och miljömässiga sambandet mellan Domkyrkan, Proban och komministergården. |
