Stäng fönster MALMÖ FOSIE 165:16 - husnr 1, FOSIE KYRKA
Byggnad - Värdering
| Fosie kyrka (akt.), FOSIE KYRKA (akt.) | |
| 5/7/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Fosie kyrkoanläggning Fosie kyrka ligger inom en gammal bytomt men få spår finns kvar av byns äldre struktur. Kyrkogården ligger på en höjd som en grön isolerad oas omgiven av storskaliga vägar och höga bostadsområden från 1960-70-talet med befolkning från många olika länder. Förslag finns på att bygga om Lindängsvägen till en stadsgata med gång och cykelstråk vilket vore en bra idé. Det skulle stärka kyrkans tillgänglighet och öka dess roll som viloplats. Kyrkogården omges av höga lindar. Även gångar kantas av träd. Prästgården i anslutning till kyrkan med prästgårdsparken är lummigt trädbevuxen. Minneslunden i parken har en omsorgsfull och omfamnande utformning med ett vackert konstverk. Kyrkan i sammanhang med prästgården och den gröna omgivningen är ett viktigt inslag i den storskaliga och ensartade miljö som omger anläggningen. Kyrkogården karaktäriseras dels av omgärdade singelgravar enligt sent 1800-tals ideal, dels av gräsytor med stenar direkt i gräs. Framför kyrkan står en ditflyttad runsten som visar på traktens långa historia. Kyrkan har medeltida ursprung från 1100/1200-talet men är så ombyggd att den helt har karaktär av nybyggnad. Endast västra delen av långhuset innehåller ursprungligt murverk. Tornets nedre del är senmedeltida. De medeltida delarna är med ögat omöjliga att upptäcka. Kyrkan är ombyggd under en intensiv kyrkobyggnadstid. Främsta anledningen till om och nybyggnad var den stora befolkningstillväxten men berodde också på att samhället vid denna tid förändrades i grunden av enskiftet, politiska reformer, industrialisering, järnvägens tillkomst och splittring mellan statskyrkan och fritänkare. Den nya kyrkan sågs som en statussymbol för ordning och skönhet och en maktsymbol för statskyrkan. De flesta nya kyrkor 1880-1910 i Skåne byggdes runt Malmö-Lund där nya industrier anlades. Den förhärskande stilen under denna tid var nygotiken som beskrevs av Helgo Zettervall i ”Allmänna anvisningar”. Genom denna skrift befästes nygotiken som svenska kyrkans arkitektur. I Malmö pastorat finns ytterligare två nygotiska kyrkor som August Lindvall ritat, Bunkeflo och Limhamn. 1896 byggdes kyrkan om efter ritningar av August Lindvall då den äldre kyrkan med trappstegsgavlar förvandlades exteriört till en kyrka i blandstil med dominerande nygotiska stildrag. Att kyrkan är vitputsad är dock inte typiskt för nygotiken som vanligtvis har oputsade tegelmurar, då det ansågs viktigt att redovisa materialen ”ärligt”. Vitputsen beror på att kyrkan innehåller både sten och tegel från olika tider. Sockeln kan gärna målas grå som den tidigare varit. Flera inslag av prefabricerade betongelement, något som var nytt och modernt vid denna tid, finns i kyrkan med kolonner med kapitäl kring fönster och dörrar och masverket i rosettfönstren. Det är viktigt att bevara och synliggöra betongelementen som har teknikhistoriskt värde och inte putsa bort dem. Kyrkan har många av gotikens kännetecken som spetsbågiga fönster, höjdsträvan i tornet och strävpelare men har också horisontella indelningar. Dock är kyrkan till proportionerna ovanligt satt och låg för att vara nygotisk och fönstren är mindre. Det avspeglar att utgångspunkten är en äldre kyrka. Det är mycket positivt att Fosie kyrka fortfarande har kvar ett mönsterlagt vackert skiffertak. Mindre bra är inplåtningen på många ytor som är klumpig på gavelspetsarna och flagnar på trapphustaket. Kyrkorummet upplevs som en helhet. August Lindvall har i nygotisk stil ritat mycket av inredningen som är välbevarad. Predikstol, bänkar, altarring, läktarbarriärer är från 1896. Färgsättningen har dock ändrats från ekådrad som är det typiskt nygotiska till gröna nyanser på allting, men upplevs harmonisk. Rosettfönstret i korets östvägg med glasmålning är blickpunkten i rummet och ger också djup utåt med ljus. Tegelgolvet är nytt från 1985 men är välvalt och upplevs som gammalt eftersom det har åttkantig form med hörntärningar som var vanligt vid mitten av 1800-talet. Kyrkorummet är välvt med vitmålade valv på enkla tresprångiga pilastrar som mer försökt efterlikna äldre valv än 1890-tals gotiska valv som ofta var högre och hade dekorerade gjutna kapitäl. Interiören hade tidigare dekormålningar längs valvribborna, idag är interiörens puts enfärgad. Kyrkan har kvar sin symmetri med två korsarmar i kyrkorummet från 1896 och har inte likt så många kyrkor fått korsarmarna ombyggda till biutrymmen. Kyrkans lampetter med glaskupoler både exteriört och interiört bryter mot all övrig inredning och kan ses över vid en framtida renovering. Kyrkans romanska ursprung visas i dopfunten från 1100-talet, dekorerad med huggna akantusreliefer och två lejon. |
