Stäng fönster LUND FOGDEN 2 - husnr 1, PETERSGÅRDENS KYRKA
Byggnad - Värdering
| Petersgårdens kyrka (akt.), PETERSGÅRDENS KYRKA (akt.) | |
| 10/12/15 |
| Motivering |
|---|
|
Petersgårdens kyrka och församlingshem byggdes under en av de tre mest intensiva kyrkobyggnadsepokerna i svensk historia. Under rekordåren och inte minst Miljonprogrammet som inleddes samma år som Petersgården började byggas, det vill säga 1964, uppfördes ett stort antal nya stadsdelar runt om i svenska städer. Att de nya stadsdelarna skulle ha en egen kyrka sågs som en självklar del av samhällsbyggandet. I Lund representeras denna typ av stadsbyggande bäst genom Helgeandskyrkan på Klostergården (1968), Sankt Hanskyrkan på Norra fäladen (1971) och Sankt Knuts kyrka på Linero (1975). Petersgårdens kyrka skiljer sig från dessa då den inte byggdes som del i en ny stadsdel. Vidare byggdes Petersgården främst som församlingshem även om kyrkan naturligtvis var en viktig del i detta. Kyrksalen var från början tänkt att användas även för andra ändamål som konferenser och liknande. Detta gestaltades bland annat genom kyrksalens få inventarier, vilka utformats utan överdriven sakral betoning. Inte minst det stängbara altarskåpet visar på denna tanke. Den avskalade interiören och dess få dekorativa element är typisk för 1960-talets kyrkoarkitektur där arkitekterna, ofta i samråd med präster och församling, ville ”avsakralisera” kyrkorummen för att på så vis locka nya grupper till kyrkan. Arkitekterna Hans Westman och Fritz Österlin tog avstamp i församlingens huvudkyrka, Klosterkyrkan, när de ritade Petersgårdens församlingshem och kyrka. Anläggningen organiserades kring en öppen atriumträdgård med tillhörande korsgång. Arkitekterna sägs ha inspirerats av klosteranläggningen vid Sankt Peters kloster som revs vid tiden för reformationen när de ritade Petersgården. Klosteranläggningens planform låg därtill nära tillhands i och med ett av Westmans parallella projekt att rita en ny klosteranläggning till Karmeliterklostret i Glumslöv. Arkitekterna sade själva att de ville ge det nya församlingshemmet en känsla av en småstad med medeltida drag. Norrfasadens motiv med radställda gavlar kan ses som ett uttryck för denna strävan. Westman arbetade även i andra projekt med tydliga referenser till äldre skånska byggnadstraditioner även om arkitekturen tydligt var skapad i den samtida tidsandan avseende form, material och ytor. Han gjorde ett stort avtryck i Lund där han utförde omkring 120 byggnadsuppdrag. Kyrksalens ursprungliga organisering med altare i söder var en tämligen ovanlig företeelse. Endast i två andra kyrkor i stiftet har inredningen disponerats på detta vis, nämligen i Rosengårds och Hyllie kyrkor i Malmö. I de moderna kyrkorna som uppfördes under 1900-talets andra hälft fanns två huvudprinciper för hur kyrkoinredningen organiserades, vanligen kallade via sacra och circumstantes. Via sacra innebär att bänkarna placerats på ömsom sidor om mittgången som leder fram till koret, medan kyrkor planerade enligt circumstantesprincipen har stolarna organiserade i en vid cirkel runt altaret. Liksom lejonparten av de skånska kyrkor som byggdes under 1900-talets andra hälft placerades de lösa stolarna som utgör bänkinredningen i Petersgårdens kyrka enligt via sacra-principen. 1975 flyttades emellertid koret från sin ursprungliga plats i söder till öster och det ursprungliga väggfasta altaret ersattes av ett fritt stående altarbord. På så vis förnyades även kyrksalen då prästen nu kunde förrätta sin tjänst bakom altaret, det vill säga versus populum, vänd mot folket. En annan från liturgisk synpunkt viktig förändring var att bänkinredningen omorganiserades runt altaret, vilket skapade en större kontakt mellan såväl präst och församling som mellan gudstjänstens deltagare inbördes. Kyrkorummet i Petersgårdens kyrka blev då det första permanenta exemplet i Lund och i Torna kontrakt på kyrkoinredning helt planerad enligt circumstantesprincipen. Det blyinfattade fönstret över dörren åt öster utformades av konstnären och teckningsläraren Tore Ekelin i Lund. Glasmosaiken bidrar väsentligt till kyrkorummets karaktär och har ett lokalhistoriskt intresse. När glaskonstnären Bertil Vallien utformade kyrkans krucifix 1996 placerade han de blå glasdelarna i en ställning av smidesjärn vars övre del utgör en cirkel. Formen bildar på så vis ett ringkors, vilket bland annat ofta förekommer hos medeltida triumfkrucifix. Krucifixet, som var en viktig del i församlingens strävan att ge kyrkorummet en mer sakral prägel, har en framhävd plats i kyrkorummet och har betydande konstnärliga värden. |
