Stäng fönster LUND REVINGE 37:1 - husnr 1, REVINGE KYRKA
Byggnad - Värdering
| Revinge kyrka (akt.), REVINGE KYRKA (akt.) | |
| 4/30/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Revinge kyrkoanläggning Revinge kyrka ligger placerad i utkanten av Revingeby. Bakom den säreget klippta och markerade trädkransen av oxel ligger den lilla sockenkyrkan. Med sina vitkalkade murar, trappstegsgavlar, torn och vapenhus framstår Revinge kyrka som sinnebilden för en medeltida, skånsk landsortskyrka. Revingeby har genom historien genomgått flera större förändringar. De största förändringarna har skett i och med skiftena på 1700- och 1800-talen där bebyggelsens placering och struktur till stor del omdisponerades. Kyrkan har sedan den uppfördes i slutet av 1100-talet fungerat som en fast punkt i bybildningen och utgör på så vis en viktig länk till byns äldre historia. Kyrkobyggnaden har även undgått de stora förändringsvågorna som skedde till följd av befolkningstillväxten på 1700- och 1800-talen då många medeltida kyrkor i Skåne revs eller kraftigt byggdes om. Till skillnad från de många ombyggda kyrkorna har Revinge bevarat sin ingång från söder genom vapenhuset. I interiören har tornrummet bevarats som en integrerad del i kyrkorummet. Dopfuntens placering i tornrummet har ett historiskt och liturgiskt värde, då det visar på den medeltida liturgin där funtens läge nära ingången tydliggjorde att man genom dopet blev medlem i Guds familj. Att ha dopfunten placerad framme i koret, så som i de flesta kyrkor idag, är snarare en protestantisk företeelse. Revinge kyrka har genom sina bevarade murverk omistliga byggnadshistoriska värden. Detta eftersom det var relativt ovanligt att medeltida kyrkor uppfördes i tegel. Även tornets medeltida konstruktion och taklag i ek – möjligen ursprungligt – är av stort byggnadshistoriskt intresse. Trots att golvbeläggningen av röda och vita victoriaplattorna har ett uttryck som bryter av mot kyrkorummets i övrigt medeltida karaktär har de ett materialhistoriskt värde. Den typen av golvbeläggning var vanlig under 1800-talets sista decennier men har ofta restaurerats bort. Beläggningen är ett arkitekturhistoriskt tidsdokument och visar på den industriella epokens estetiska ideal. I kyrkorummet finns flera äldre öppningar och byggnadsarkeologiska spår som bidrar till kyrkorummets medeltida karaktär och därför har pedagogiska värden. Exempel på detta är markeringen i putsen för korets igensatta östfönster, sydportalens omfattning i vapenhuset och det förmodade äldre altaret som idag utgör fundament till en av valvens pilastrar. Triumfbågväggens kalkmålerier från 1400-talet, som tolkats som en Mariabild eller möjligen Marias moder Anna, har höga konsthistoriska värden. Kyrkogården utgör en värdefull miljö som visar på Revingebys historiska utveckling. I dess östra del finns ett särskilt värdefullt parti av kyrkogården bestående av en samling gravvårdar som ramas in av järnstaket och stensocklar. Helheten med bevarade gravvårdar av olika storlek och utformning skapar tillsammans en värdefull kulturmiljö men höga samhälls- och lokalhistoriska värden. Bland kyrkans inventarier utmärker sig ett antal föremål som särskilt intressanta från kulturhistorisk synpunkt. Till dessa hör bland annat dopfatet från början av 1600-talet förställande syndafallet, de nyligen konserverade skivstakarna från 1500-talet samt en ljuskrona och lampetter från 1600-talet. Även predikstolen från början av 1600-talet har betydande konsthistoriska värden. |
