Stäng fönster BJUV RISEKATSLÖSA 15:1 - husnr 1, RISEKATSLÖSA KYRKA
Byggnad - Värdering
| Risekatslösa kyrka (akt.), RISEKATSLÖSA KYRKA (akt.) | |
| 2/10/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Risekatslösa kyrkoanläggning Risekatslösas betydelse i det medeltida landskapet är höljt i dunkel men kyrkans storlek och dess läge, i utkanten av den nu försvunna byn kan tyda på att den uppförts vid en huvudgård. Från tolvhundratalet finns Katslösa gård med kvarn omnämnd vilket Mats Anglert (1995) sannolikt betecknar en världslig huvudgård. Ytterligare en storgård, Bosarp omnämns på 1300-talet. Förutom det relativt stora kyrkorummet finns inga andra tecken på att kyrkan kan skiljas från en vanlig sockenkyrka. Romanskt kalkmåleri har inte upptäckts i kyrkan eller anordningar såsom emporöppningar vilket skulle kunna tyda på att tornet använts som herrskapsläktare. Däremot daterar Mats Anglert tornet till 1300-talet och med ett nära samband med en huvudgård tolkar han tornet som ett uttryck för maktmanifestation. De byggnadsarkeologiska undersökningarna har inte kunnat bekräfta denna datering men det bör påpekas att även dessa bygger på antaganden och att någon exakt datering av tornet inte finns. Möjligheten att tornet skulle vara uppfört i etapper har diskuterats och med tanke på storklockans datering till 1480 ligger det nära till hands att tornet skulle ha tillkommit eller byggts till vid denna tid. Ytterligare tecken på att kyrkans västra del byggts i omgångar är också den märkliga dubbla skalmurskonstruktionen i tornets östra mur samt de oregelbundna murpartierna mellan tornbåge och långhus. En annan byggnadsarkeologisk fråga för framtida undersökningar är att undersöka kronologin för kyrkans östra del, mellan absid och kor. Om absiden är äldre än koret skulle detta kunna betyda att den byggts till en äldre kyrka på platsen, kanske en träkyrka. Idag är Risekatslösa kyrka en av de mindre kyrkorna i kontraktet. Att kyrkan undgick större förändringar på 1800-talet beror på Brunius förespråkade att kyrkan skulle bevaras. I samband med Brunius renovering revs dock vapenhusen och nytt vapenhus i tornets bottenvåning ordnades genom en ny ingång i väster. Detta är en mycket vanlig åtgärd för Brunius som normalt inte tillskrev vapenhus något skönhetsvärde. Tack vare att kyrkan undgått större ombyggnader är både interiör och exteriör mycket välbevarad. Kyrkobyggnaden bevarar många ålderdomliga detaljer i murverk, de senmedeltida takstolarna med återanvänt äldre virke, gamla muröppningar, valv och valvmålningar. Långhusets taklagskonstruktion är relativt ovanlig och ett viktigt exempel på äldre takstolsteknik liksom absidens och korets taklag. Andra byggnadstekniska egenheter är de inmurade bjälkarna i långhus och kor samt gavlarnas exteriör som även kan vara intressanta ur dateringssynpunkt. Interören är rik på både medeltida träskulptur samt inventarier från 1700-talet. Träskulptören Johan Ullberg som utfört predikstolen, epitafiet och altaruppsatsen var verksam i flera kyrkor i trakten. Inventarierna är rikt utsmyckade och bemålade. Epitafiet och kistplåtar som sitter uppsatta på kyrkans väggar liksom vapenskölden målad på ett fönster påminner om att kyrkan tidigare varit patronatskyrka. Kyrkans inredning med dess fasta och lösa inventarier, snickerier såsom läktare och dörrar mm. bildar en ovanligt välbevarad interiör vilket ger en autentisk upplevelse av en oförstörd kulturmiljö där bänkarna från 1910 är det senaste inslaget. Kyrkan och kyrkogården är därtill en värdefull kulturmiljö då den gamla gårdsbebyggelsen i byn är borta sedan länge. |
