Stäng fönster HELSINGBORG KATTARP 30:1 - husnr 1, KATTARPS KYRKA
Byggnad - Värdering
| Kattarps kyrka (akt.), KATTARPS KYRKA (akt.) | |
| 10/15/15 |
| Motivering |
|---|
|
Karaktärisering Kattarps by utgör ett välbevarat exempel på en kyrkby med rötter i medeltiden Kattarp har tidigare legat i ett småbrutet odlingslandskap med våtmarker och betesmark i utkanten till Kulla fälad. Bystrukturen delar Kattarp med flera andra byar i Kullabygden och är ett typiskt drag för området. Bakgrunden till detta bebyggelsemönster har man ingen tydlig förklaring till men kan ha med ägandestruktur och markanvändning att göra. Idag utgörs omgivningarna kring Kattarps by av fullåkersmark. Kyrkan och kyrkogården ligger ännu i byns utkant gränsande till det öppna jordbrukslandskapet. Bebyggelsen i Kattarp representeras framför allt av tiden efter enskiftet. Kyrkbyn, där kyrkomiljön är en viktig del, utgör ett välbevarat exempel på ett sockencentrum som etableras under 1800-talet med sockenstuga, skolor och andra serviceinrättningar. Stationsbyn i västra Kattarp utgör ytterligare ett tidsskikt i byns historia vilket växer fram under 1900-talets början. En viktig del av kyrkans kulturhistoriska värden består i kyrkans byggnadshistoria som finns bevarad i det medeltida murverket, tornet, de medeltida valven och muröppningarna även om dessa inte är en påtaglig del av kyrkans karaktär. Kyrkans övre torndel med trappgavlar och ljudöppningar tillkom på 1700-talet och ombyggnaden på 1800-talet dominerar övriga delar av exteriören. Kyrkans byggnadshistoria är mycket representativ för en skånsk sockenkyrka och utgör ett typiskt exempel på de ombyggnader och renoveringar som många kyrkobyggnader genomgick kring 1800-talets mitt. Samtidigt genomgår även kyrkbyn stora förändringar. Kyrkan och byn utgör sålunda ett tydligt exempel på den kulturmiljö som skapas under 1800-talets andra hälft. Kyrkans blinderade gavelrösten, tegelmurade gesimser, omfattningar och trappstegsgavlar är utmärkande för Brunius arkitektur och liknande ombyggnader genomför Brunius på många platser i Skåne vid samma tid. På Kattarps kyrka har emellertid det röda tegelmurverket putsats över. En viktig del av fasadernas arkitektoniska uttryck har därmed tonats ned. Tillbyggnaderna för vagnsskjul och vindfånget till tornet bär Wåhlins ”signum” som ofta gjorde kapelliknande tillbyggnader av denna typ, relativt nätta i sina proportioner, försedda med trappstegsgavlar och dörrar med rikt dekorerade smidesbeslag. Kyrkans interiör präglas framför allt av Wåhlins renovering. Altartavla, altare, orgelläktaren, nummertavlor och flertalet dörrar är från denna tid men har getts en senare färgsättning. Träinredningen har en relativt enkel stilren funktionell form. Drag av jugend märks i orgelläktarens skurna rosdekorer och dopfuntens form liksom altaret som har en, för Wåhlin, vanlig utformning. Även läktardelen i tornets bottenvåning känns igen från flera andra kyrkor som Wåhlin har renoverat. Att kalkantplatsen finns bevarad är ovanligt, vilket gör den till en intressant kulturhistorisk detalj. Kyrkans senare inredning i form av altarringen och predikstolens tillägg passar väl in i den övriga inredningen. Kyrkorummet binds också samman genom den enhetliga färgsättningen från 1950-talet. Altarringen från denna tid har en form som är mycket typisk för Widmarks formgivning. Kyrkans kor har en lite annorlunda planering då det upphöjda golvet upptar hela korsmitten med dopfunten placerad vid nordvästra hörnet. Koret är relativt grunt och därmed nära bänkinredningen. En kuriositet utgör inbyggnaden för ljusschaktet som är bevarad ovan valven. Övriga delar av kyrkorummet saknar utsmyckning i form av skulptur eller väggdekorationer med undantag av ljuskronorna av mässing. Valven och väggarna är därmed en viktig del av kyrkans interiör. |
