Stäng fönster ÅSELE VISKA 1:115 - husnr 1, FREDRIKA KYRKA
Byggnad - Värdering
| Fredrika kyrka (akt.), FREDRIKA KYRKA (akt.) | |
| 9/6/10 |
| Motivering |
|---|
|
Fredrika kyrka är utvändigt i sin nuvarande gestaltning en fin representant för den tidiga nyklassicistiska sakrala träarkitekturen. Tidstypiska drag är uppbyggnaden med torn i väster, långhus och kor i öster samt fasadens stilrena yttre. Den ursprungliga röda färgsättningen tillsammans med det brutna taket och torntakets avrundade form var stildrag som dröjt kvar sedan barocken och som vid sin tillkomsttid redan hade hunnit bli omoderna. De kan därför ses som uttryck för en provinsiellt präglad arkitektur. Denna speciella gestaltning neutraliserades till viss del genom att kyrkan vitmålades 1874. Den blev därefter en mer vanlig nyklassicistisk kyrka och är än idag ett fint och välbevarat exempel från denna stilepok. Den senare tillbyggda sakristian är ett tillägg som inordnar sig utan någon negativ effekt. Sakristian utgör tvärtom ett fint exempel på 1930-talets intresse för och hänsyn till den ursprungliga byggnadsstilen, samt på att hantverkskompetensen fortfarande höll hög klass inom sakrala restaureringssammanhang. Invändigt är kyrkorummet förändrat främst genom läktarens tillkomst 1877, samt ett antal större förändringar på 1930-talet. Den ursprungliga sakristian togs i anspråk som kor 1931, vilket medförde att altarpredikstolen flyttades från sin ursprungliga plats och att korväggens målning stympades. Även en del mindre förändringar genomfördes på 1930-talet. Styrkan är att den fasta bänkinredningen har kvar sin ursprungliga karaktär, att den gamla predikstolen finns kvar om än på ny plats, att delar av dekorations-målningen är bevarad och att färgsättningen med utgångspunkt i 1800-talet håller ihop helheten. Sakristian uppvisar en fint avstämd 1930-talskaraktär. Kyrkogården är av naturtomtskaraktär med gräsytor, inslag av äldre träd och mjukt inpassat gångsystem. Begravningskapellet har vissa modernistiska drag men infogar sig ändå bra i miljön, bl.a. genom fasad- och takmaterial samt kulörer som anknyter till kyrkan. Ekonomibyggnaden i direkt närhet till gravkapellet har tillkommit främst utifrån praktiska krav och utan särskild anpassning till miljön i övrigt. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkan har ett stort kulturhistoriskt värde som en av länets få välbevarade kyrkor från tiden runt 1800. De enkla nyklassicistiska karaktärsdragen samt rustika materialen och formerna är viktiga att vidmakthålla. Stora delar av inredningen är från kyrkans tillkomsttid. Detta tillsammans med den rekonstruerade färgsättningen med utgångspunkt i 1800-talet, ljuskronorna från tidigt 1800-tal och frånvaron av moderna inslag ger kyrkorummet en värdig och fint avstämd sakral prägel. Kyrkans måleri i form av korväggens arkitekturmotiv och det byggnadsanknutna stänk- och marmoreringsmåleriet har konstnärliga och hantverksmässiga värden samt är väl förankrat i västerbottnisk måleritradition. Särskilt bör sakristians fria mahognyimitationsmåleri framhållas eftersom det bidrar till att göra detta till en av länets mest karaktärsfulla sakristior. Kyrkan och kyrkogården präglas av en lågmäld framtoning och småskalighet som är viktig att vidmakthålla. Den spjälformade stakettypen är en betydelsefull del i helheten. Församlingens två bevarade vintergravar är ett försvinnande inslag på äldre begravningsplatser. De vittnar om en flerhundraårig gravhantering där kistor ställdes i vintergravar i väntan på att tjälen skulle gå ur marken så att gravsättning ute på kyrkogården kunde ske. |
