Stäng fönster ÅSELE ÅSELE 1:23 - husnr 1, ÅSELE KYRKA
Byggnad - Värdering
| Åsele kyrka (akt.), ÅSELE KYRKA (akt.) | |
| 5/25/11 |
| Motivering |
|---|
|
Åsele kyrka utgör både genom sin placering och genom sin utformning en monumental-byggnad på höjden ovanför samhällets centrum. Hela samhället har vuxit fram ur den kyrk- och marknadsplats som etablerades här på 1600-talet. Kyrkan och kyrkomiljön har därigenom ett identitetsvärde för Åsele. Stilhistoriskt tar kyrkan utgångspunkt både i det tidiga 1800-talets nyklassicism – liksom sin föregångare – och till viss del i barocken (främst genom tornets utformning). Kyrkan byggdes upp på murarna av den gamla nedbrunna kyrkan, och fick därför likheter med den, såväl planmässigt som utseendemässigt. Men den kyrka som reste sig ur askan på 1930-talet präglas kanske allra mest av sin egen tillkomsttid. Kyrkan utgör med sin storvulna och orubbliga framtoning ett för Västerbotten ovanligt exempel på 1930-talets manifestationsvilja. Kolonnerna, bänkhavet, materialanvändningen och inte minst dimensionerna är en del av uttrycken för detta. Tidsandan understryks av den invändiga färgsättningen och de tidstypiska utsmyckningsdetaljerna, såsom meanderslingor, tandsnitt, stiliserade geometriska kors, fyrpass, hakkors, sköld-, band- och örnmotiv. Utsmyckningen är dock, liksom arkitekturen i övrigt, stram och allvarsam till sin karaktär. Kyrkan är mycket välbevarad såväl utvändigt som invändigt. Trots en del förändringar utgör kyrkorummet en väl sammanhållen och genomarbetad helhet. Det är något som överhuvudtaget är typiskt för arkitekten Knut Nordenskjölds kyrkor, liksom hans omisskännliga stil i inredningsdetaljer som exempelvis nummertavlor, lampetter, informationstavlan i vapenhuset och inte minst obeliskerna, som var ett av Nordenskjölds favoritmotiv. Den konstnärliga utsmyckningen präglas av hög kvalitet och precis som i flera andra kyrkor samarbetade Nordenskjöld här med Yngve Lundström, Gunnar Torhamn och Carl Fagerberg. Samma kvartett hade stått bakom Sankt Olovs kyrka i Skellefteå ett decennium tidigare. Vid en jämförelse liknar de två kyrkorna varandra genom att båda är storslagna och genomarbetade stenkyrkor med stilblandning och tillbakablickande drag. Men om Sankt Olovs kyrka främst blickar tillbaka på medeltid, barock och jugend så är det främst klassicism och 1930-tal som står i fokus i Åsele. Båda kyrkorna är eleganta och påkostade men Åsele kyrka talar ett mer allvarstyngt språk än Sankt Olovs kyrka. En skillnad är också att Sankt Olovs kyrka skapades från början, medan utformningen av Åsele kyrka redan i viss mån – åtminstone planmässigt – var given av dess föregångare. Utöver de tidstypiska inslag som redan framhållits ovan bör även baptisteriet samt det med lister kassettindelade taket under läktaren nämnas. Eftersom kyrkan är så välbevarad är den också särskilt känslig för förändringar. Att så gott som alla bänkar finns kvar, fyller ut kyrkan och skapar harmonisk balans och massverkan hör till kyrkans bärande karaktärsdrag och får anses som mycket ovanligt idag, då bänkborttagningar gjorts i de flesta kyrkor. Den äldsta delen av begravningsplatsen utgör historisk mark med anor från mitten av 1600-talet, men varken bebyggelse eller gravvårdar finns kvar från äldsta tid. De kulturhistoriska värdena representeras bl.a. av det fint utformade gravkapellet från 1934, av de stora granarna och av de unika mönsterkrattade grusgravarna. Det nyare gravkapellet, Mariakapellet från 1978, utgör ett av länets mest tidstypiska och välbevarade gravkapell från 1970-talet. Såväl utformning, som materialval och färgsättning är betydelsefulla karaktärsdrag. De mest iögonfallande förändringarna utgörs av luftvärmepumpsaggregaten, varav särskilt det på framsidan har en exponerad och därmed olämplig placering. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkan är en av länets få monumentala stenkyrkor från 1930-talet och särpräglad genom sin dubbelbottnade arkitektur. Genom sin placering utgör den ett landmärke för Åsele. Kyrkan är utvändigt ganska oförändrad sedan uppförandet. De grundläggande karaktärsdragen och materialen är viktiga att bibehålla. Kyrkorummets 1930-talskaraktär och den höga ambitionen i materialvalet är viktig att värna om i framtida förvaltning. Gamla kyrkogårdens karaktär med dess vegetation, gravkapell och mönsterkrattade gravar är mycket angelägen att bibehålla. Mariakapellet är ett av länets bäst bevarade och mest tidstypiska gravkapell från 1970-talet. |
