Stäng fönster KÖPING INNERSTADEN 1:31 - husnr 1, KÖPINGS KYRKA
Byggnad - Värdering
| KÖPINGS KYRKA (akt.) | |
| 5/20/05 |
| Motivering |
|---|
|
Köpings kyrka är av medeltida ursprung men nuvarande skepnad är väsentligen resultatet av en stor utbyggnad 1697-1703, efter ritningar av Nicodemus Tessin den yngre. Karakteristiska yttre drag från denna tid är de strävpelarförsedda ytterväggarna, fönsterindelningen och säteritaket. Ytterdörrarna i oljad ek hör också dit. Tornets klockvåning och den kopparklädda barockspiran tillkom 1734-41. År 1880 blev nuvarande gjutjärnsfönster insatta och 1969 belades långhusets tak med kopparplåt. I kyrkorummet är valvkonstruktionen det mest framträdande draget från 1697-1703 års utbyggnad. Korets valvmålningar gjordes av byggmästaren själv, Israel Dahl. Senare tillkomna men nära sammanlänkade med utbyggnaden är predikstolen från 1729 och altaret från 1734. Bestående resultat av en omgestaltning 1880, med J F Åbom som arkitekt, är golvbeläggningen, bänkinredningen och altarringen. Då blev också gravhällar som förut låg i gångarna uppfästa på korets väggar. I samklang med Åboms arkitektur blev femton år senare nuvarande orgelläktare byggd, efter ritningar av stadsarkitekt Teodor Dahl. Belysningen som 1900 uppsattes på läktarens undersida ansluter väl och är i högsta grad tidstypisk. I nordvästra delen inreddes 1964 en brudkammare med angränsande sanitetsutrymme och vestibul. Samtidigt tillkom ett kyrkomuseum i våningen ovanför och en modern trappa till kyrkvinden. I övriga kyrkan har 1900-talets förändringar skett med bibehållande av den karaktär kyrkan fick under 1800-talets sista decennier. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Trots sitt medeltida ursprung är Köpings kyrka i första hand att betrakta som ett stort och påkostat byggnadsverk från den svenska stormaktstidens dagar. Yttre särdrag är säteritaket och tornets barockspira. • Kyrkans gjutjärnsfönster tillverkades 1880 av Köpings mekaniska verkstad och har därmed en speciell lokal anknytning. • Kyrkans inre valvkonstruktion, till en mindre del medeltida och till större delen från 1697-1703, är omistlig. Samtida med den senare valvslagningen är målningarna i mittskeppets tre valv närmast koret. • Till kyrkorummets senare 1700-talsinslag hör altaret och predikstolen. • Kyrkorummet präglas i hög grad av ådrad snickeriinredning från 1880 och 1895. • Tornets urverk från 1792 är av stort teknikhistoriskt värde. • Bevarade belysningsarmaturer från 1900 är numera ovanliga i sitt slag • Kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar har klassats i länsmuseets inventering 1992. |
