Stäng fönster FALUN FALUN 7:21 - husnr 1, FALU KRISTINE KYRKA
Byggnad - Värdering
| FALU KRISTINE KYRKA (akt.) | |
| 12/29/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kristine kyrka byggdes åren 1642-60, i huvudsak efter ritningar av murmästaren Hans Förster som även ledde bygget av Jakobs kyrka i Stockholm. De båda kyrkorna uppvisar likheter till plan och konstruktion. Som en symbol för Falu stads storhet blev kyrkan även en framträdande symbol för sin tids ledande arkitektur, mellan renässans och barock. Mest uppenbara tidsuttrycken är det brutna yttertaket och murverken av tegel i renässansförband. Till de mer utpräglade stildragen hör portalerna och tvärskeppens gavlar med hörnkedjor av kalksten, samt tornspiran över koret. Eftersom murmästare Förster dog före byggets fullbordande kom hans efterträdare Jürgen Fischer att få inflytande över utformningen av tornet. Sannolikt låg han bakom att dess murar fick strävpelare med sammanbindande rundbågar. Denna tekniskt motiverade åtgärd skänker ett särpräglat utseende. Västtornets spira är visserligen ett senare tillägg, byggd 1864-65 efter J F Åboms ritningar, men den anknyter stilmässigt till den ursprungliga spiran. Senare drag i kyrkans exteriör är yttertakets skiffertäckning från 1863 (omlagd 1903-06 och 2004) sockellisten från 1903-06 och fönstren som samtidigt fick nuvarande storlek, sandstensmasverk och blyinfattade katedralglas. Kyrkorummets mest ursprungliga och särpräglade inslag är valven med sina rikt varierade stjärnmönster. Ursprungliga är även altarprydnaden och predikstolen, men färgsättning och placering har ändrats för att passa in i 1903-06 års omgestaltning, som mer än någon annan präglar interiören. Den blågröna färg som då målades över såväl äldre som nyare snickerier saknade historisk förankring, men har sedan dess vunnit stark hävd. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • Kristine kyrka är ett av landets mer framträdande exempel på 1600-talets byggande i sen vasarenässans – därtill en av få nya kyrkor från denna tid. • Fasadmurarna och kyrkorummets valv, till större delen av tegel från Rankhyttan, är särpräglade och omistliga. • Av särskilt byggnadshistoriskt värde är fönstrens masverk av Orsasandsten och kyrkorummets pelare av Rättvikskalksten (huggna av Simon Hack, Boda) • Vid renoveringen 1965-66 provströks kyrkorummets valv och väggar med olika sorters kalkfärg, varefter Orsakalk valdes. Då sådan inte längre tillverkas är det angeläget att om möjligt begränsa framtida renoveringar till rengöring och lavering med kalkvatten. • Altaruppsatsen, predikstolen och väggpanelerna, gjorda av tidigare bänkfasader, tillhör alla kyrkans ursprungliga inredningssnickerier. • Kyrkogårdens gravstenar har nyligen dokumenterats, men ännu inte fått närmare kulturhistorisk värdering. (För övrigt: På södra tvärskeppets vind förvaras en samling träskulpturer, mestadels från 1600-talet. Önskvärt är att åtminstone en del av dessa åter placerades i kyrkorummet, så att fler får ta del av dem. På norra tvärskeppets vind förvaras ljuskronor från 1903-06, vilka bör finnas införda i kyrkans inventarium.) |
