Stäng fönster GAGNEF GAGNEFS PRÄSTGÅRD 1:2 - husnr 1, GAGNEFS KYRKA
Byggnad - Värdering
| GAGNEFS KYRKA (akt.) | |
| 1/12/06 |
| Motivering |
|---|
|
Området kring Gagnefs kyrkby är en bördig jordbruksbygd präglad av älvens dalgång. Denna har även skapat förutsättningarna för uråldriga och viktiga land- och vattenförbindelser, senare även för järnvägen, mellan Mälardalen och norra Dalarna. Byn omnämns redan 1325. Redan under tidig medeltid lär en mindre träkyrka ha stått på en plats knappt en kilometer om nuvarande kyrka. Den ersattes troligen av en mindre stenkyrka som uppfördes på nuvarande plats, vilken hörde till de första stenkyrkorna som uppfördes i Dalarna. Byggnaden var rektangulär med en sakristia i norr. Åldern och byggnadsförloppet är ännu oklara men byggnaden härrör sannolikt i sina äldsta delar från 1400-talet. Den ursprungliga anspråkslösa byggnaden, utan torn med ovälvt långhus och en liten sakristia i norr, utvidgades i omgångar, bl.a. på 1500- och 1600-talen. Den fick därefter två skepp och en större sakristia. Sina nuvarande dimensioner, sin utformning och sitt torn fick kyrkan genom den omfattande om- och tillbyggnaden som genomfördes i början av 1770-talet. Den förlängdes då åt väster, förhöjdes, omvandlades till enskeppig kyrka med tunnvalv, tillfördes torn i väst medan sakristian tillbyggdes. Samtidigt förnyades största delen av inredningen. På 1820-talet fick den sin slutliga karaktär utvändigt, då tornet kröntes med nuvarande huv och lanternin. Delar av den gamla kyrkan ingår i nuvarande byggnad. Detta gäller framför allt större delar av murverken i nordöstra delen av kyrkan samt del av sakristian. Till sin typ har den gamla kyrkan troligen haft släktskap med gruppen av medeltida stenkyrkor i övriga Dalarna, vilka ut-märker sig genom sin plan, tegelornamentik, gubbvalv och gapskulle. Som en följd av den stora ombyggnaden på 1770-talet blev kyrkans stil och karaktär enhetlig, såväl utvändigt som invändigt. Tornets senare kröning, några decennier senare, blev stilmässigt i linje med kyrkans nyklassicism och kom att förstärka dess homogena karaktär. Bland senare åtgärder och restaureringar är det framför allt upprustningarna från 1910- och 1960-talen som delvis inverkat på kyrkans karaktär. Bland dessa kan nämnas ändringar som berört golvbeläggning, fönster, glasmålningar, altaruppsats, väggfodring i kyrkorummet, takmaterial på långhuset och solbänkar m.m. Altartavlan från 1780-talet som bidrog till kyrkorummets enhetliga karaktär är numera borttagen och ersätts av kyrkans gamla 1500-tals altarskåp. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön • Murdelar som härrör från den äldsta kyrkobyggnaden • Kyrkans homogena exteriör, en följd av 1770-talets ombyggnad som stilmässigt präglas av nyklassicismen • Kyrkorummets bevarade enkelhet och stramhet, som en följd av ombyggnaden och då rådande nyklassicistiska stilideal. Även tillhörande inredningar från perioden • Gamla kyrkogårdens bevarade inhägnad med mur, grindpelare och grindar |
