Stäng fönster ALVESTA HJORTSBERGA 1:9 - husnr 2, HJORTSBERGA KYRKA
Byggnad - Värdering
| HJORTSBERGA KYRKA (akt.) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Hjortsberga kyrka stod klar att tas i bruk 1840, i slutet av den klassicistiska kyrkobyggnadseran. Den är ett fint exempel på denna byggnadstradition och en landsortskyrka som präglas av symmetri och enkelhet i utformningen. Det är framför allt det stora antalet fönster på långhuset och deras storlek som ger kyrkan dess speciella karaktär. Både interiört och exteriört kan Hjortsberga kyrka sägas vara en av de bäst bevarade av de nyklassicistiska kyrkorna i Kronobergs län. Inga läktarinbyggnader har exempelvis gjorts, mer än att läktartrapporna byggts in för att skapa ett vindfång mellan vapenhuset och kyrkorummet. Inredningen är också i stort sett intakt, förutom vissa ingrepp i bänkarna. Därför har kyrkan ett stort kulturhistoriskt värde som är värt att slå särskild vakt om, vilket föranleder några påpekanden. Vid restaureringen 1961 under arkitekt Hans Lindén bilades sockeln bort och grundstenarna frilades och fogströks. Detta var ett ingrepp som står i strid med den klassicistiska stilens ideal med en enhetlig och enkel fasad och som avsevärt förfulade kyrkans exteriör. Den vitputsade fasaden tycks hänga i luften och dess hörnpilastrar saknar stöd att stå på. Vid en framtida restaurering bör målet vara att återskapa en historiskt riktig och värdig fasad genom att bygga upp den nu borttagna sockeln. De ventilgaller i plåt som satts in i långhusets gesims bör målas vita som denna. Deras regelbundenhet skapar ett mönster som blir till ett alltför synligt blickfång, vilket också förtar det illusoriska intrycket av en putsad gesims. Flertalet av rutorna i fönstrens ytterbågar är ofärgade. Det förekommer dock på några ställen rutor av grönt glas istället. Dessa bör vid tillfälle bytas mot ofärgade av rätt kvalitet, för att bibehålla exteriörens symmetriska helhet. Under några årtionden på 1900-talet var innerväggarna avfärgade helt i gråvitt. De har dock enligt uppgift en lång tradition av att vara gulfärgade med vita fönsteromfattningar och pilastrar, som de är idag, medan själva inredningen och innertaket skiftat i färg. Den nuvarande färgsättningen, som delvis härrör från restaureringen 1961, är relativt harmonisk och sansad i färgerna. Den är dock ovanligt kall i nyanserna, vilket får ett olyckligt förhållande till de varmt färgade innerväggarna. De ljust gråa bänkarna framstår som blåfärgade vid fullt dagsljus och deras mörkare inredning ger ett kallt intryck. Den nuvarande färgsättningen är på intet sätt störande, men vid en framtida restaurering kan en varmare färgskala gärna tas i övervägande för att uppnå en bättre harmoni i interiören. Altarringens benvita färg är ett exempel på nyans som väl går ihop med väggarnas ljusgula färg. De sex kolonner som bär upp läktaren är klädda med modern vävtapet, ett material som är fullständigt främmande för kyrkorummet. De är dessutom målade i en högblank färg som framhäver tapetens särpräglade struktur extra tydligt. Kolonnerna i en klassicistisk kyrka är av tradition släta och målade i en färg som i glansdager och nyans ansluter till den övriga inredningen. Man kan i det här fallet även tänka sig en lågmäld marmorering då det finns inslag av sådant måleri i koret. Kanske har även läktarkolonnerna varit marmorerade tidigare, precis som dubbelkolonnerna kring altartavlan. Deras ytskikt bör i vilket fall som helst snarast åtgärdas och vävtapeten avlägsnas. Då Hjortsberga kyrka är en ovanligt väl bevarad representant för de klassicistiska landsortkyrkorna har den ett högt kulturhistoriskt värde att förvalta. De kyrkor som inte blivit förvanskade på olika sätt är få till antalet, och stor hänsyn till detta bör därför tas vid framtida restaureringar. |
