Stäng fönster ALVESTA LEKARYD 18:1 - husnr 1, LEKARYDS KYRKA
Byggnad - Värdering
| LEKARYDS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Lekaryds kyrka uppfördes under medeltiden som en enkel salkyrka. Den förändrades dock kraftigt under 1700- och 1800-talet, till viss del exteriört men framför allt interiört. Det var vid 1790-talets restaurering som sakristian och det nuvarande vapenhuset byggdes till. Invändigt tillkom altartavlan och dess klassicerande omfattning, läktaren och orgeln. Inredningen fick, även om man bevarade bänkfasaderna och predikstolen, en typisk klassicistisk prägel. Under samma tidsperiod förstorades även långhusets fönster till vad som ansågs lagom för 1800-talets standard. Kyrkans litenhet och de bevarade inventarierna gör dock att något av den medeltida karaktären dröjer sig kvar. Denna kan inte helt återskapas, men möjligtvis understrykas med ett annat färgval för interiören. Exterören ter sig mycket välbevarad, de förstorade fönstren till trots. Långhusets underslag är försett med ett flertal ventiler. Deras plåtgaller bör målas in i samma nyans som brädorna för att bli mindre synliga. Den svarta täckkåpa av plast som sitter på sakristians underslag skulle också kunna målas in i denna färg. På långhuset finns två ventiler vars plåtgaller är omålade. De bör färgas in i fasadens vita nyans för att inte dra blickarna till sig. Kyrkans port har en sliten fernissa medan sakristians dörr är målad i mörkbrunt. En konsekvent färgsättning av kyrkans exteriöra snickerier vore att föredra, vilket även innefattar fönstren. Spröjsningen i långhusets stora fönster byttes till nuvarande täta variant så sent som 1961. Med dagens vita färg ges ingen kontrastverkan gentemot fasadens vita puts och på håll liknar de mer galler än fönsterspröjsar. En genomgående färgsättning av snickerierna, exempelvis i brunt som efterliknar tjärat trä, skulle ge exteriören en mer historiskt riktig prägel. Färgsättningen är enkel och hållen i klassicistiskt ljusa nyanser av grått. Det ger ett lugnt och stilrent kyrkorum som mer stämmer överens med det tidiga 1800-talets ideal än den tid då kyrkan uppfördes. Interiören är alltför förändrad för att söka efter någon slags ursprunglig färgsättning, men bänkarna ger med sina barocka fasader och sin slutna konstruktion utan sidogångar ändå ett ålderdomligt intryck. Möjligtvis kan man vid framtida restaureringar närma sig en varmare färgskala i inredningen, bruna och röda nyanser som kan ge kyrkorummet en mindre kall och avskalad atmosfär. Läktarens pelare och altaromfattningens pilastrar och entablement framstår också som väl enkla och platta i sitt enfärgade utförande. Här finns utrymme för exempelvis marmorering, vilket enligt tidigare restaurering varit fallet längre tillbaka i tiden. Koret och dess altaruppsats brukar vara en kyrkas främsta blickfång. I Lekaryds kyrka upplevs det dock som mycket mörkt. Det beror dels på att det målade glasfönstret släpper igenom mycket litet ljus, och dels på att särskild belysning saknas. Detta gör att altartavlan och dess för kyrkorummet höga omfattning försvinner in i mörkret. Att byta ut den sentida glasmålningen mot rutor i ofärgat glas borde inte möta något hinder. I länets medeltida kyrkor brukar i regel dörrar som skotts med järnplåtar vara svartmålade. Den ljust gråmålade dörren till sakristian ger därför ett lite konstigt intryck. Den uppfattas inte alls så solid och bastant som den säkerligen en gång velat utge sig för. Den kan med fördel målas svart vid nästa interiöra restaurering. Detta gäller även det smidda galler som sitter i sakristians fönster. Vid framtida restaureringar bör stor hänsyn tas till kyrkans ålder. Att återskapa dess medeltida atmosfär är varken genomförbart eller att rekommendera, men kyrkorummet kunde tjäna på att den svala klassicistiska prägeln tonades ner något. De kalla grå och ljusblå färgerna kan med fördel bytas mot varmare, liksom väggarnas puts brytas med gult. Det kan vid färgsättning av inredningen vara lämpligt att utgå från den bevarade predikstolens varma färgskala. |
