Stäng fönster VÄXJÖ LAGGEN 1:7 - husnr 1, TOLGS KYRKA
Byggnad - Värdering
| Tolgs Kyrka (akt.), TOLGS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Tolgs nya kyrka uppfördes mellan åren 1878-1879 och invigdes på Mikaelsdagen den 2 oktober 1881 av biskop Johan Andersson. Kyrkan är uppförd i sten med spritputsad fasad och slätputsade omfattningar. Genom sin orientering med torn i söder och absid i norr avviker kyrkan från den mer traditionella placeringen. Tornet har en liten kopparklädd lanternin och en smal tornspira. Exteriört har Tolg kyrka bevarats näst intill orörd. Det enda karaktärsförändrande ingreppet skedde 1930 då kyrkans tak av spån ersattes med kopparplåt. I övrigt har de exteriöra arbetena på Tolgs kyrka omfattats av mer renodlade underhållsåtgärder varför den exteriört bevarat sin tidstypiska blandstil med tydliga inslag av nyklassicismens stildrag. De intilliggande kyrkstallarna samt skolhuset är miljöskapande faktorer och starkt bidragande till upplevelsen av den kulturhistoriskt värdefulla miljön. Interiört har förändringsarbetena i Tolg kyrka varit av relativt genomgripande karaktär. Trots detta framstår interiören i Tolgs kyrka som en av de bättre bevarade kyrkliga interiörerna från 1800-talets slut. Av den ursprungliga inredningen kvarstår kyrkans altaruppsats med altartavla målad av Ludvig Frid, vilken är en kopia av Blochs klassiska Kristusbild samt predikstolen, orgelfasaden och kyrkans bänkinredning. Långhusets tredingstak med synliga bjälkar vilka vilar på dekorativa konsoler utgör ett ovanligt inslag i den småländska kyrkobyggnadstekniken och utgör i sig en värdefull detalj. Färgsättningen i kyrkorummet har förändrats vid ett flertal tillfällen och en återgång till en ljusare färgsättning mer i likhet med den på altaruppsats och predikstol kunde ytterligare förstärka kyrkorummets ursprungliga karaktär. För att kunna behålla sin kyrka och samtidigt anpassa den efter befolkningsunderlaget lät man under den inre renoveringen 2001-2002 inreda ett kapell (”Marias kapell”), för ca 30 personer, under läktaren samt ett samlingsrum med pentry (”Andrummet”). Detta arbete utfördes på ett sätt vilket tydligt underordnade sig kyrkans arkitektoniska utformning och har dessutom möjliggjort för ett fortsatt brukande av kyrkan och därmed också säkrat dess fortlevnad som ett levande kulturarv. |
