Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄXJÖ TÄVELSÅS KYRKA 1:1 - husnr 1, TÄVELSÅS KYRKA

 Byggnad - Värdering

tävelsås kyrka (akt.), TÄVELSÅS KYRKA (akt.)
1/1/06
Motivering
Tävelsås kyrkas förflutna är något höljt i dunkel och gör den svår att omedelbart karaktärisera som antingen klassicistisk 1700-talskyrka eller utökad senmedeltida kyrka. Helt klart är att det i både Tofta och Tävelsås församlingar fanns varsin träkyrka med ursprung i 1500-talet, vilkas virke användes vid byggandet av Tävelsås kyrka under åren 1784-85. Tofta kyrka revs vid sammanslagningen, men om Tävelsås gamla kyrka går berättelserna isär. Vissa menar att även den revs och andra att den delvis användes som stomme för det utökade bygget.
Anita Liepe skriver i sin doktorsavhandling Medeltida lantkyrkobygge i Värend (Kronobergsboken 1984-85) att Tävelsås gamla kyrka är ”av allt att döma bevarad men tillbyggd 1784 med virke från den då rivna kyrkan i grannsocknen Tofta”. Det är ett antagande på mycket lösa grunder och jämförelsen av måttupgifter från den gamla salkyrkan och det nya långskeppet haltar betänkligt. Det finns inte heller några spår i den nuvarande byggnaden av något medeltida ursprung, vare sig i arkitekturens form eller konstruktion.

Det mest troliga är att båda träkyrkorna revs och att man av virket uppförde en helt ny kyrka i Tävelsås, en till en början klassicistisk byggnad som ett sekel senare förvandlades till korskyrka. Att återvinna material på detta sätt var inte helt ovanligt utan skedde på flera håll i länet under de livligaste kyrkobyggnadsåren, från 1700-talets mitt till 1800-talets andra hälft, då de flesta medeltida kyrkor ansågs av sina församlingar som trånga och omoderna. Skillnaden är dock att de flesta nybyggnader utfördes i sten, varvid bara en del av virket från den gamla kyrkan återanvändes till bjälklaget medan resten såldes på auktion. I Tävelsås byggdes istället en ny träkyrka vilket medförde en högre återvinningsgrad och därmed kanske också känslan av att den äldre kyrkan bevarats i den nya. Men med stor sannolikhet rör det sig om ett rent nybygge året 1784, om än med gammalt material i stor utsträckning.

Tävelsås kyrka har knappt ändrats exteriört sedan den byggdes om till korskyrka år 1883. Kyrkan har en oregelbunden plan och står som en omisskännlig silhuett i landskapet med sin speciella form. Den går vare sig att karaktärisera som medeltida eller klassicistisk kyrka, utan kan med sin asymmetri och sina stora fönster snarare hänföras till det sena 1800-talets blandstilar, åtminstone rent utseendemässigt.
Av någon anledning har de yttre fönsterbågarna fått olika färgsättning på den norra och den södra sidan. En enhetlighet i färgsättningen vore önskvärd, oavsett om man väljer den ljusare eller mörkare nyansen av grått. Den klassicistiska stilen föreskriver ljusare nyanser på fönsterbågarna, medan det sena 1800-talets gjutjärnsbågar ofta var markerade mot fasaden med en mörkare färg. I detta fall är dock stilarna så pass blandade att det ena alternativet inte kan hållas före det andra.
Tornet har med sin brädbeklädnad fått en gulare nyans än långhusets vita puts. Eftersom tornet tidigare var en separat klockstapel är det helt på sin plats att man på detta sätt markerar de olika byggnadskropparnas egenart och inte låter dem helt smälta samman till en enda.

Den på östra delen av långhusets tak placerade plattformen med tillhörande stege har ända sedan den sattes upp varit omdebatterad. Den har onekligen en viss vanprydande effekt och borde kunna kamoufleras bättre, till exempel genom målning i någon färg som ligger nära takets.

Interiören har under åren varit utsatt för en rad förändringar och kan knappast kallas ursprunglig. Den har idag en ljus och lugn klassicistisk karaktär och har vid den senaste restaureringen fått en mycket lyckad färgsättning. De relativt moderna bänkarna harmonierar med sin enkla form fint med resten av inredningen.
Man bör i framtiden också slå vakt om värdet i att inga inbyggnader gjorts under läktaren. Plats för sådana utrymmen har i stället ordnats i tornets bottenvåning, vilken efter flera restaureringar saknar all ursprunglighet interiört.