Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄXJÖ ÖR 8:14 - husnr 1, ÖRS KYRKA

 Byggnad - Värdering

ÖRS KYRKA (akt.)
1/1/06
Motivering
Örs kyrka har som de flesta medeltida kyrkor genomgått en del förändringar vad gäller själva byggnadskroppen. Den var från början en enkel salkyrka med rektangulärt kyrkorum, som under 1600-talet tillbyggdes med ett separat kor. Till detta fogades sakristian år 1791 och ett tiotal år senare uppfördes även tornet. Under 1938 byttes den gamla taktäckningen ut mot kopparplåt, trots arkitektens och riksantikvarieämbetets förordande av fortsatt användning av spån.
Den kyrka vi ser idag har till det yttre mycket gemensamt med de klassicistiska tempel som byggdes under 1700-talets andra och 1800-talets första hälft. Det som främst avslöjar dess senmedeltida ursprung är framför allt dess litenhet och dess asymmetriska plan.

Invändigt har kyrkorummet också omgestaltats kraftigt under de senaste århundradena, inte minst vid 1890 års restaurering då de förut grova innerväggarna i kyrkorummet släthöggs. Därmed försvann alla spår av tidigare måleri som troligtvis fanns under putslagren. Men trots denna och 1950-talets ytterligare moderniseringar har kyrkorummet kvar en hel del av sin ålderdomliga atmosfär. Till detta bidrar främst den välbevarade bänkinredningen i senrenässansstil som torde ha tillkommit under kyrkans första århundrade. De frilagda målningarna på korväggen står visserligen i kontrast till den övriga interiören, men är en historiskt värdefull dokumentation av dess tidigare gestaltning med sina draperier, kolonner och entablement.

Örs kyrka är en av få vars interiör färgsatts av en konstnär, inte en arkitekt eller en person med antikvarisk bakgrund. Sven Ljungberg svarar för den monumentala bildmosaiken på korets fondvägg men fick också i uppdrag att ta fram färger för det övriga kyrkorummet. Detta kunde alltså ske i samspel med konstverket vilket gett kyrkorummet en väl sammanhållen helhet. Färgerna är inte helt traditionsenliga men ger ett varmt och behagligt intryck och verkar inte främmande för miljön. Den prägel Ljungberg satt på kyrkorummet är därför värd att beakta som en värdefull helhet vid framtida restaureringar.