Stäng fönster LJUNGBY TANNÅKER 7:1 - husnr 1, TANNÅKERS KYRKA
Byggnad - Värdering
| Tannåkers kyrka (akt.), TANNÅKERS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Tannåkers kyrka är en ovanligt enkel landsbygdskyrka i tidstypisk nyklassicistisk stil. Den uppfördes år 1794 i en tid då många församlingar började överge sina medeltida tempel, dels för att de blivit för trånga för den ökande befolkningen på landet men också för att kraven på gudstjänstlokalens utformning förändrats. Det var vanligt att man rev sin gamla träkyrka med separat klockstapel för att uppföra en större stenkyrka med integrerat klocktorn. Men i Tannåker, som var en fattig socken, valde man en kompromiss. Det blev en stenkyrka, men en liten sådan och med en separat klockstapel av trä som uppfördes några år senare. Kyrkobyggnadens utformning är ovanlig, men följer ändå nyklassicismens ideal. Den är symmetrisk till formen och enkelt utformad utan några störande dekorationer. De stora fönstren sitter jämnt fördelade över fasaden och ger den lilla lokalen ett rikt flöde av dagsljus. Interiören är nästan intakt och har kvar sin ursprungliga prägel. Den omfattande restaureringen 1942 innebar dock några förändringar, framför allt av korets utseende. Tidigare sträckte sig bänkkvarteren längre fram och knöts samman med den dåvarande altarringen, och predikstolens placering var mer central i kyrkorummet. Dessa medeltida drag moderniserades vid denna restaurering, samtidigt som inredningen målades om. Färgsättningen är idag densamma som efter 1942 års restaurering. Dessa dova nyanser av blågrått, grårött och halmgult med inslag av gråa marmoreringar är typiska för tiden, men har egentligen lite med det klassicistiska kyrkorummets karaktär att göra. Tidigare har inredningen enligt uppgift varit färgsatt i vitt och guld, vilket bättre stämmer överens med dåtidens ideal. Det finns alltså möjlighet att vid en framtida restaurering överväga en ljusare och enklare färgskala. I sammanhanget är det dock värt att notera att Tannåker är en av ytterst få kyrkor i länet, kanske den enda, som har kvar en interiör färgsättning från den här tiden. Den kände Växjöarkitekten Paul Boberg restaurerade och färgsatte ett stort antal kyrkor och dess interiörer under sin verksamma tid från 1920-talet till 1940-talet. Sedan dess har flertalet omändrats och ommålats flera gånger. Tannåkers kyrka är den enda som ännu har kvar hans färgsättning, vilket därmed också äger ett visst kulturhistoriskt intresse. I kyrkorummet har den övre av taklisterna målats i en avvikande gulockra färg, vilken drar blicken till sig och utgör en begränsning i den upplevda takhöjden. Övergången mellan det plana och det välvda taket blir för hård. Nyklassicistiska kyrkor brukar vanligtvis ha enfärgade innertak utan störande element, varför taklisten borde målas in i samma färg som resten av takytan. Då ökar också intrycket av ett luftigt kyrkorum med god takhöjd. Däremot får de nu osynliga taksolarna gärna markeras med en avvikande färg, exempelvis samma gulockra. I vapenhuset har den stående panelen inte grundmålats innan den sattes upp år 2004. Den har nu torkat ihop och i spontens glipor lyser det trärena virket fram på ett störande sätt. Detta bör målas in i väggfärgen. Långhusets galvaniserade hängränna lyser också omålad och silverblank. Den bör ges samma bruna färg som stuprören för att harmoniera med byggnaden och inte vara så iögonenfallande. Tannåkers kyrka har ett stort kulturhistoriskt värde som den enkla nyklassicistiska kyrka den är. Både exteriör och interiör är mycket välbevarade och kan med små medel göras än mer harmoniska. Vid framtida restaureringar bör man därför gå ytterst försiktigt fram för att inte förvanska denna väl sammanhållna miljö. |
