Stäng fönster ÄLMHULT ÄLMHULTS KYRKA 1:1 - husnr 1, ÄLMHULTS KYRKA
Byggnad - Värdering
| Älmhult kyrka (akt.), ÄLMHULTS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Älmhults kyrka är en för stiftet mycket ovanlig kyrkobyggnad. Avsaknaden av en egen kyrka i samhället resulterade i ett intensivt arbete under 1900-talets första decennier för att möjliggöra tillkomsten av en ny församlingskyrka. Uppdraget gick till en av den tidens mest kända kyrkoskapare, arkitekten Knut Nordenskjöld. Invigningen förrättades 1930 och därmed hade orten givits en kyrka som utstrålade monumentalitet och skönhet. Exteriören följde 1920-talets klassicistiska stildrag där 1930-talets avskalade arkitektur ännu inte influerat utformningen. Arkitekten har i hög grad anammat traditionella värden där interiören med sina kryssvalv som vilar på kraftiga pelare för tanken till senmedeltidens rika landsortskyrkor. Dock försågs aldrig kyrkan med något kalkmåleri där 1920-talets ljusa och rena ytor istället fick prägla kyrkorummet. Altarets triptyk, dopfunten, triumfkrucifix, predikstolen och orgelhusen är hantverksmässigt oerhört väl utförda och de tillför kyrkorummet en genomtänkt konstnärlig dimension med höga kulturhistoriska värden. De två målade fönstren vid koret samt väggmålning med S:t Göran och draken förstärker den medeltida känsloströmningen. Kyrkan som helhet är närmast orörd till sin karaktär dock har vissa förvanskningar skett som främst kan härledas till 1979 års renovering. De interiöra åtgärderna berörde främst omdisponering av antalet sittplatser och byte av mittskeppets bänkar samt inbyggnad av utrymmet under läktaren. Läktarens och sidoskeppens fasta bänkar försvann och ersattes med stolar vilket innebar att antalet sittplatser sammanlagt minskades med närmare 1/3. De nytillverkade bänkgavlarna bibehöll originalens utseende. Sakristian är den byggnadssektion som genomgått störst förändring. En förlängning av byggnadskroppen, inrättande av textilförvaring i den f.d. bårhusdelen och en anpassning av interiören för att skapa en modern arbetsmiljö utfördes 1979. I det norra vapenhuset inrättades i början av 2000-talet ett anhörigrum och vid renoveringen 1979 tillkom nya panel- och glasdörrar samt klädställ. Då Älmhults kyrka utgör ett mycket ovanligt arkitektoniskt inslag bland stiftets kyrkor samtidigt som dess speciella stilutförande fått bibehålla sin karaktär måste stor varsamhet prägla framtida restaureringar. Dess autenticitet och unicitet måste framhävas och vara vägledande vid tilltänkta åtgärdsförslag. De förändringar som skett i de båda vapenhusen är av reversibel karaktär medan sakristians omdaning och kyrkbänkarnas omgestaltning och omstrukturering får anses som bestående. |
