Stäng fönster EMMABODA LÅNGASJÖ 4:61 - husnr 1, LÅNGASJÖ KYRKA
Byggnad - Värdering
| Långasjö kyrka (akt.), LÅNGASJÖ KYRKA (akt.) | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Alla kyrkor har generella värden Som alla andra kyrkor byggda före utgången av år 1939 skyddas Långasjö kyrka genom Kulturminneslagen (SFS 1988:950). Lagskyddet är ett uttryck för att dessa kyrkor anses ha ett högt kulturhistoriskt värde. Det är inte enbart kvalitativa, estetiska eller historiska egenskaper som tillmäts värde, utan också symboliska, icke-materiella. Varje kyrka utgör ett lokalt kulturarv för sin bygd och är ofta bland de äldsta byggnaderna i socken. Kyrkorna har generella värden, d v s sådana som är gemensamma för alla kyrkor. I skriften ”Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning av kyrkor”, utgiven av Riksantikvarieämbetet, ges exempel på sådana värden och karaktärsdrag. Kyrkan och kyrkomiljön är karaktärsskapande för bygden, ett landmärke och en orienteringspunkt i landskapet. Den är en symbol för trygghet, kontinuitet och förankring i tillvaron. Det lagliga skyddet omfattar kyrkobyggnadens exteriör och interiör, dess inventarier samt kyrkogården med dess byggnader och fasta anordningar. Kyrkomiljön Långasjö kyrka har en ganska typisk placering, centralt i samhället, med utblick över Långasjön och omgiven av annan bebyggelse som traditionellt hör kyrkan till. På denna plats har sockenborna begravts sedan medeltiden. Av den medeltida kyrkan finns idag inga spår, även om enstaka bevarade inventarier berättar om den långa kontinuiteten. I kyrkans närmiljö finns, förutom kyrkogården och bårhuset även sockenstugan/gamla skolan och en länga kyrkstallar, som dock är flyttad och ombyggd till vandrarhem. Sockenstugan/skolan är tidstypisk och relativt välbevarad med sina två våningar, stående rödfärgad locklistpanel och klassicerande omfattningar kring dörrpartiet. På taket ligger moderna betongpannor. Kyrkogården kring kyrkan utvidgades åt väster på 1950-talet. Då uppfördes också bårhuset, anpassat till kyrkomiljön, med tunt vitputsade tegelväggar och skiffertak. Interiören med bl a kalkstengolv, färgade fönsterglas och enkelt altare är utförd med omsorg och kvalitet. Bårhuset är exteriört och interiört välbevarat. Området norr om kyrkogården består av hagmark och har aldrig bebyggts. Här ska tidigare ha stått en klockstapel och området kallas fortfarande för Klockbolet. Kyrkogården omgärdas, så som ofta är fallet, av stenmur och trädkrans. Kulturmiljön kring kyrkan är viktig för förståelsen av platsens historia. Kyrkobyggnaden Långasjö kyrka, färdigställd 1789, räknas till gruppen nyklassicistiska kyrkor, vilka uppfördes från omkring 1760-1860. Från år 1776 kom byggandet av alla nya kyrkor att styras av Överintendentämbetet som från detta år granskade och godkände ritningar. Överintendentämbetet utförde också ritningar till kyrkor runt om i landet. Det nyklassicistiska stilidealet innebar en brytning med den traditionella kyrkoarkitekturen. Förebilden hämtades från den klassiska antikens byggnadsverk med harmoniska proportioner, rena former, symmetri och enkelhet som utgångspunkter. Långasjö kyrka är en god representant för de nyklassicistiska kyrkorna med sin långsträckta, ljusa byggnadskropp, stora fönsteröppningar och torn med lanternin. I Småland byggdes totalt 125 kyrkor under hundraårsperioden 1760-1860, av dem finns ett 30-tal på fastlandsdelen av Kalmar län. De flesta av dem kan kallas nyklassicistiska. Den folkliga beteckningen ”Tegnérlada” kommer sig av att Esaias Tegnér, som var biskop i Växjö stift 1824-46, var en varm förespråkare av typen. Det har gått drygt 200 år sedan Långasjö kyrka byggdes. Redan vid mitten av 1800-talet förändrades kyrkobyggnaden exteriört genom att den öppna tornöverbyggnaden revs och den nuvarande lanterninen tillkom. Öppna lanterniner är hårt ansatta av väder och vind och det var inte ovanligt att öppningar sattes igen med luckor eller att lanterninerna kraftigt byggdes om bara några decennier efter kyrkans uppförande. Den nya lanterninen anpassades väl till kyrkans nyklassicistiska stil och utfördes fyrsidig med tälttak och med dekorativa pilastrar och tandsnittsfris. Under 1900-talet har samtliga fasader utom tornets överdel fått helt ny puts. Fönsterbågar och troligen även karmar har bytts ut och ytterdörrarna har klätts med kopparplåt. På tornet har takmaterialet förändrats från träspån till koppar. På långhustaket har man emellertid valt att behålla träspån som taktäckningsmaterial, vilket idag är relativt ovanligt. Förutom ovan nämnda förändringar är kyrkans exteriör välbevarad från byggnadstiden och kyrkan utgör en god representant för en typ av kyrkor som uppfördes vid 1700-talets slut i Småland. Invändigt har kyrkan genomgått flera renoveringsfaser som var och en lämnat sitt avtryck i kyrkorum och övriga utrymmen. Som många nyklassicistiska kyrkor utfördes Långasjö kyrka med trätunnvalv, stora fönsteröppningar, sluten bänkinredning med bänkar i direkt anslutning till ytterväggarna, dominerande korparti med altaruppställning och ett läktarparti utformat som motvikt till koret. Det dröjde några år innan man hade råd att fullt färdigställa inredningen i kyrkan. Altarmålningen tillkom först 1803 och läktarorgeln 1837. Den gamla kyrkans predikstol brukades ändra fram till 1863 då den nuvarande klassicistiska tillkom. Under 1800-talets senare del gjordes de markerade omfattningar kring kordörrar och altartavla, långhustaket höjdes något och altarringen byggdes om. Orgelhus och orgelverk är bevarade sedan 1830-talet, om än något förändrade. Även läktarpartiet med bänkar (sannolikt starkt ombyggda) och utan 1900-talets allt vanligare läktarunderbyggnad är välbevarat. År 1957 togs altartavla och omfattning ned och ersattes med dagens altartavla, vilket upplevelsemässigt innebar en stor förändring i kyrkorummet. Bänkinredningen i långhuset har byggts om några gångar och flera bänkar tagits bort både i öster och väster. Den största förändringen är avkortningen mot väggarna, vilket inte bara förändrade bänkarna utan också upplevelsen av kyrkorummet. Bänkinredningen är dock i grunden samtida med kyrkan och har således ursprung i 1700-talet. De bevarade korbänkarna är också kulturhistoriskt värdefulla. Färgsättningen i kyrkorummet har förändrats genom åren. Sannolikt var ursprungskulörerna hållna i främst vitt och grått samt guld. Dagens färgsättning med bl a rött, svart och gult är något främmande för kyrkorummet, men utfördes som en anpassning till den nya altartavlan i början av 1960-talet. Av kyrkans övriga utrymmen bör vapenhuset lyftas fram. Det är det enda utrymme där kyrkans ursprungliga kalkstengolv ännu ligger och här har inga större ombyggnader skett. Även sakristians vind är relativt orörd med gammalt golv och taket av bemålat virke, sannolikt från den gamla kyrkan. Av övriga byggnadsdelar kan ytterdörrar och innerdörrar från 1800-talets senare del framhållas. Från den välkände arkitekten Bobergs renovering på 1930-talet märks de plywoodinklädda dörrarna i kyrkorummet (gamla dörrar bakom), södra vindfånget, vissa armaturer m m. 1950 till 70- talens förändringar gav bl a i stort nuvarande färgsättning i kyrkorummet, altartavlan, altaret och dopfunten av granit samt tegelgolvet i sakristians förstuga. Inventarier Samtliga kyrkans inventarier har ett kulturhistoriskt värde då de utgör en del av kyrkans och församlingens historia. Några av inventarierna kan dock ytterligare framhävas. Från Långasjö gamla kyrka finns flera inventarier bevarade. Bl a gäller det triumfkrucifixet i koret som daterats till 1400-tal, skulpturer från gamla predikstolen, epitafium, dörr från bänkinredning och kyrkklockor. Med nuvarande kyrka starkt sammanhängande är bl a orgelfasad, orgelverk, predikstol, psalmnummertavlor, ljuskronor m m. De senare tillskotten i form av t ex den stora altartavlan och ytterliga målningar av Långasjökonstnärinnan Elisabeth Bergstrand-Poulsen har en stark samhörighet med kyrkans 1900-talshistoria. För ytterligare kommentarer kring inventarier hänvisas till tidigare utförda arbeten. Kyrkans bemålade inventarier och viss fast inredning har inventerats av konservatorsateljén vid länsmuseet i Jönköping år 2002. Inventeringen redovisas i rapporten ”Inventeringsresultat med rekommendationer, Långasjö kyrka” sammanställd år 2004. Rapporten innehåller såväl en allmän bedömning av inventariernas tillstånd, klimat och förvaringsförhållanden, som en objektsvis redovisning av skador eller andra problem. Analysen föreslår också en handlingsplan för åtgärder och rekommendationer för förebyggande arbete. Rapporten finns i sin helhet i kyrkans vård- och underhållsplan. För flera av kyrkans inventarier anses behovet av konserveringsarbeten vara akut. I rapporten uppmärksammas också den problematiska förvaringen av inventarier tagna ur bruk, framförallt på sakristians vind. Församlingen arbetar under 2005 med att upprätta en handlingsplan för att tillsammans med Jönköpings länsmuseums konservatorer komma tillrätta med situationen. En omfattande dokumentation av Långasjö kyrkas lösa inventarier gjordes 1982 av Kalmar läns museum. Dokumentationen finns i Kalmar läns museums arkiv och i Långasjö församlingsarkiv. Den kompletterar Jönköpings läns museums inventering genom att de objektsvisa beskrivningarna inte begränsats till bemålade inventarier. Här beskrivs även inventarier av metall, textil, sten, papper och omålat trä. Inventarierna redovisas med bild och relativt utförlig text. Kommentarer om skick och förslag till åtgärder ges emellertid endast undantagsvis. Utöver ovan angivna inventering från 2002 och dokumentation från 1982 finns en inventarieförteckning upprättad av Långasjö församling, vilken nu uppdateras inom ramen för arbetet med vård- och underhållsplanen. |
