Stäng fönster KALMAR LJUNGBY KYRKA 1:1 - husnr 1, LJUNGBY KYRKA
Byggnad - Värdering
| LJUNGBY KYRKA (akt.) | |
| 1/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Övergripande kulturhistorisk bedömning Kyrkans exteriör Det medeltida murverket Såsom visats ovan har Ljungby kyrkas exteriör genomgått fem större förändringar varav fyra kan hänföras till medeltiden. Dess äldsta delar dateras till 1100-talets början. Det äldsta skedets murverk i Ljungby vars muringsteknik, proportioner samt igensatta nordportal uppvisar stora likheter med Hossmo kyrkas äldsta långhus. Det betyder att Ljungby tillsammans med Hossmo och möjligen Högby äldsta stenkyrka och skall räknas till det äldsta skiktet stenkyrkor i landet. Kyrkans västtorn och förekomst av sekundärt inmurad runsten samt skriftliga belägg på en huvudgård visar att platsen var betydelsefull redan under tidigmedeltid. Liksom Högsby kyrka har Ljungby genomgått flera stora utvidgningar vars delar dokumenterats. Murverket med dess portaler har stort regionalt värde som historiskt källmaterial som inte bara kastar ljus över kyrkans medeltida historia utan även tydliggör kyrkans förändringar under nyare ända fram till i dag. Genom att det 1999 företogs en större byggnadsarkeologisk undersökning kan kyrkans olika byggnadsperioder jämföras med andra kyrkor. Brunius ombyggnad Kyrkans exteriör är med några avvikelser C G Brunius verk. Brunius var som ovan nämnts främst verksam i Skåne. Hans ritningar låg till grund för ett stort antal om- och nybyggnationer av kyrkor i Skåne. Han var domkyrkoarkitekt i Lund och starkt influerad av den romanska rundbågiga stilen vilket märks även i Ljungby kyrka På 1840-talet omdanades Växjö domkyrka efter hans ritningar. Det är sannolikt orsaken till varför Kalmar-biskopen Paul Genberg bad Brunius att upprätta ritningar till Ljungby kyrkas ombyggnad. Ytterligare en anledning är att Genberg innnehade Ljungby som prebende varför biskopen, som för övrigt ligger begravd på kyrkogården kyrka, hade ett stort intresse just i Ljungby kyrkas ombyggnad. Ljungby är den enda lantkyrkan utanför Skåne som Brunius omskapade. Kyrkans gavelröste har de för Brunius typiska trappstegsgavlarna och tornet är försett med blinderingar. Korets och långhusets rundbågefris är typisk för Brunius. Trots att Brunius är känd för sin romanska arkitektur så syns det vid tiden förhärskande nyklassicistiska formspråket i portalens placering i väster, de stora rundbågiga fönstrens symmetri samt det flacka takfallet. Ljungby kyrka är således den enda landskyrkan utanför Skåne som uppförs med Brunius som arkitekt. Den nuvarande kyrkan Brunius beskriver själv i en liten skrift den omgestaltade kyrkans exteriör år 1859. Han betonar själv de för honom signifikativa arkitektoniska formspråk som jag nedan dessutom strukit under: ”Skeppet och koret ha med sina regelbundna rosiga fönsteröppningar samt rundbågiga gesimser och tinnande rösten blifvit försatta i en värdig, men enkel rundbågestil. Det nya tornet, som är fyrkantigt med ingång från väster och två ljusöppningar å hvarje sida, har däröfver rundbåggesimser samt fyra nischprydda och tinnade rösten med kroppåstak samt en åttkantig midtspira och en hög korsblomma derpå” (Brunius 1859 s. 17) Brunius lät ”importera” en för honom speciell skånsk arkitektur. Växjö domkyrka och Ljungby kyrkor fasader avviker därför helt från de övriga småländska kyrkorna. Ljungbys exteriör har således ett stort kulturhistoriskt värde sett ur ett regionalt perspektiv. Den nyklassicistiska fönsterordningen på långhusets sydmur bryts 1928 då en gotiska kalkstensportalen tas upp på den södra långhusmuren och det intilliggande fönstret sätts igen. Portalens östra del visade sig vara skadad, kanske vid branden 1757, och rekonstruerades med kalksten i annan färgton än den medeltida. År 1999 målades kyrkans exteriör i en annan färgton än den tidigare vita. Istället målades fasaden en svagt rosa ton. En liknande färgton fanns på den äldre putsen från 1700-talet. Eftersom fasaden målas om med jämna mellanrum finns det inget som utesluter att kyrkans fasader åter målas vita. Interiören Som framgått ovan har interiören genomgått flera genomgripande förändringar sedan Brunius tid. Den äldsta byggnadsdelen är korets två medeltida kryssvalv i tegel. Senmedeltida tegelvalv är sällsynta i de småländska kyrkorna. Vi vet att Mönsterås rivna kyrka hade ett stjärnvalv i koret. Valven i Ljungby är därför synnerligen skyddsvärda på regional nivå. Koret och långhuset är förändrat. Kalkstensgolv lades dels in 1928 och dels 1946-52 och tunnvalvet är delvis från 1946. Delar av det tidigare golvet var dels av trä och dels av cement. År 1988 gemomfördes ett större renoveringsarbete av kyrkans interiör, då den östra delen fick sitt nuvarande utseende. Koret omdanades så att det skulle kunna fungera som lillkyrka varvid två skjutdörrar uppsattes emellan kor och långhus för att kunna avskärma koret. Tornet med vapenhus är den byggnadsdel som till stora delar bevarats sedan Brunius tid. De två vindeltrapporna i tegel har inte förändrats. Därför skall inga förändringar utföras i denna byggnadsdel. På klockvåningens murar har de som arbetat med renoveringar av tornet skrivit sina namn eller initialer samt årtal. Den äldsta anteckningen är från 1800-talets slut. Långhus och kor har genomgått flera förändringar och idag präglar kyrkorummet. Omdisponeringen i planlösningen har styrts av olika behov. Sakristian har flyttats från korets östra del till långhusets västra del. Inrättandet av väntrum, handikappanpassad toalett samt städutrymmen motsvarar dagens krav. Koret golvnivå förändrades 1988 till samma nivå som långhuset. Färgsättningen har växlat genom åren. Vid sekelskiftet målades murarna med kvaderimitation vilken togs bort 1928. Ny färgsättning gjordes 1988. Koret är målat i en vaniljton medan långhusets murar är målade i en vit ton. Tunnvalvet har samma kulör som korets kryssvalv. Bänk- och inredningens blågröna färgsättning binder ihop långhusets och korets inredning på ett harmoniskt sätt. I och med den blågröna färgtonen dominerade inredningen beslöt församlingen att införskaffa nya textilier som harmonierade med inredningen. Genom att en låg skärmvägg framför östportalen uppfördes 1988 flödar återigen ljuset från de flerfärgade glasrutorna från Brunius tid. Då kor och långhus genomgått flera förändringar som även omfattat korets inredning har kyrkorummet idag ett värde på det lokala planet. De fasta och lösa inventarierna Kyrkans inventarier speglar kyrkans historia. Eftersom kyrkan brann 1757 finns få föremål som är äldre än så. Av stort regionalt värde är de bevarade inventarierna utförda av Jonas Berggren, Målilla tio år efter branden 1757. Då beställdes altarutsmyckning, predikstol, två nummertavlor samt en dopfunt. I dag förvaras predikstolen på Kalmar Läns Museum medan de övriga inventarierna finns i kyrkan. Predikstol, läktarbarriär samt orgelfasad i nygotik ger långhuset speglar den stil som var rådande vid mitten av 1800-talet för den stora ombyggnationen. Bland de personer som skänkt inventarier till kyrkan märks prostinnan Bäckerström. Hon skänkte bland annat ett purpurfärgat antependium och ett kalkkläde i sidensars med äkta guld, samt en knädyna. Föremålen finns ännu i kyrkans ägo. Även de tidigare nämnda metallföremålen och böckerna äger ett stort kulturhistoriskt värde. Speciella vårdkrav till följd av kulturhistoriska och antikvariska värden Det är av stor vikt att rutiner kring vården av kyrkobyggnaden och inventarierna upprättas och följs. Med god vård minskar behovet av större och dyra insatser. Boken ”Att vårda en kyrka”, utgiven av riksantikvarieämbetet 2004, ger bra råd om hur den dagliga hanteringen av kyrkans föremål, städning och förvaring skall skötas. Den skall därför användas av all personal som på olika sätt arbetar med kyrkan. För frågor vården kan församlingen vända sig till stiftsantikvarien, länsantikvarien eller Kalmar Läns Museum. Exteriör och interiör Kyrkobyggnader som är uppförda före 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd från länsstyrelsen. Det krävs alltid tillstånd för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom, ingrepp i eller ändring av, dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och konstnärliga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning. Sedvanliga underhållsarbeten eller brådskande reparationsåtgärder får utfärdas utan tillstånd. Sådana åtgärder ska utföras med material och metoder som är lämpliga med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde. Speciell hänsyn Det medeltida murverket är synnerligen skyddsvärt och ingrepp skall undvikas. Här vill jag även nämna att de anteckningar stora som små som gjorts i tornets klockvåning är ett viktigt dokument som visar på tornets reparationshistoria. Inventarier I kulturminneslagens 4:e kapitel regleras ansvaret för kyrkliga inventarier dvs. vad församlingen själv förväntas utföra och vilka åtgärder som kräver tillstånd från antikvarisk myndighet, länsstyrelsen. Kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde skall förvaras och vårdas väl. I varje församling skall det finnas en förteckning över inventarier av kulturhistoriskt värde. Kyrkliga inventarier får inte utan tillstånd: - avyttras eller flyttas från den plats där de sedan gammalt hör hemma. - avföras från inventarieförteckningen - ändras eller repareras/konserveras Det är viktigt att kyrkans inventarieförteckning är korrekt och att företagna åtgärder rörande det enskilda inventariet noteras löpande. Nödvändiga åtgärder rörande inventarierna Ljungby kyrkans inventarieförteckning upprättades 1958 och är mycket knapphändig samt saknar helt ”K- märkning” som står för kulturhistoriskt värdefulla inventarier. Det betyder att förteckningen omgående skall arbetas om med fylligare beskrivningar av inventarierna. År 1981 dokumenterades och stöldmärktes kyrkans metallföremål av Kalmar Läns Museum. Samtliga värdefulla inventarier skall fotodokumenteras. Föremålens status och renoveringsbehov Äldre fasta inventarier samt äldre altarutsmyckning och vissa äldre inventariers status och renoveringsbehov har inventerats 2004 av Jönköpings Museum. Däremot saknas ett liknande program för metallföremålen som därför skall upprättas. Flera av de metallföremål som förvaras i kistorna i vapenhus är i behov av konservering. Textilierna inventerades av Kalmar Läns Museum år 2000 i samband med att sakristian förseddes med förvaringsutrymme för textilier och kollekthåvar. År 2004 åtgärdades ett antal textilier av Kalmar Läns Museum |
