Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster MÖRBYLÅNGA GRÄSGÅRDS KYRKA 1:1 - husnr 1, GRÄSGÅRDS KYRKA

 Byggnad - Värdering

GRÄSGÅRDS KYRKA (akt.)
11/21/07
Motivering
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR KYRKOMILJÖ OCH KYRKA

Allmän bakgrund
De öländska kyrkorna har en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talets orostider och befästes. Under de följande seklernas krig kom kyrkorna ofta att användas som skydd för befolkningen. Krigen, som vid flera tillfällen drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet, var en viktig orsak till att det gick långsamt med återuppbyggnad och att underhållet ofta fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kombinerade kyrkor och sockenbefästningar vilka också användes som magasin. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift.

Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentsämbetet från 1700-talets mitt och ca 100 år framåt i tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till långhuset, lanterninerna något överdimensionerade, fönsterna på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än hel nybyggnad. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggande av klockstaplar av trä förbjudits på det träfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna.


Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Den första kända kyrkan i Gräsgårds socken är den stenkyrka som byggdes under 1100-talet. Denna kyrka hade ett kraftigt västtorn, långhus lika brett som tornet samt smalare kor och absid. Under medeltiden byggdes stenkyrkan ut mot öster. Koret blev fullbrett och absiden togs bort. Bild 7, flik 15, visar hur kyrkan byggts till framtill idag. Ritningarna är framtagna av Ragnhild Boström som undersökt kyrkans historia. Från början av 1500-talet är ytterligare en kyrkplats i Gräsgårds socken känd. I biskop Brasks kapellförteckning omtalas 1515 St Stefans eller St Barbaras kapell i Gärdslösa. Var detta kapell låg är inte känt. En tänkbar plats undersöktes 1874 av fyrmästare A Sidén. Platsen ligger i Össby. År 1972 blottlades platsen på nytt och man såg då en ljus fyrkant i den mörka åkerjorden. Någon närmare utgrävning gjordes dock inte. Platsen är registrerad som RAÄ 55 Gräsgårds socken men om det verkligen är en kapellplats är osäkert. Enligt en lokal sagesman ska det handla om resterna efter ett bortschaktat röse.

År 1634 avbildades Gräsgårds kyrka liksom de flesta andra öländska kyrkor av J H Rhezelius. Han reste på uppdrag av Kammarkollegiet runt i östra Småland och på Öland med uppdraget att avbilda kyrkor och andra sevärdheter i bygden. Genom århundradena har han fått många efterföljare som antingen på uppdrag eller av eget intresse arbetat med att avbilda Ölands kyrkor. Ungefär 100 år efter Rhezelius reste P Frigelius runt på Öland. Hans teckning av Gräsgårds kyrka finns som bild 5, flik 15. På teckningen kan man se att kyrkans klocka då hängde i en holk på tornets västra sida. Denna kyrkklocka hade stulits av holländare 1677 då stora delar av Öland plundrades av danskar och holländare. En ny klocka inköptes. År 1758 flyttades klockan till en nybyggd lanternin. Lanterninen var försedd med en hög spira. På 1770-talet började man diskutera en utbyggnad av kyrkan. Befolkningen i socknen ökade i antal och det var trångt i kyrkan. Medeltidskyrkan var också mörk. Diskussionerna återupptogs 1805 och 1819. Man hade vid den här tiden en ide om att bygga till korsarmar på kyrkan. Detta blev dock dyrt och tog stor plats på kyrkogården. Därför beslutade man istället att bygga en ny kyrka på samma plats som medeltidskyrkan stod på.

Uppdraget att rita den nya kyrkan gavs till arkitekten C G Blom-Carlsson. Han var verksam under 1800-talets första hälft och arbetade under många år vid Överintendentsämbetet samt som vice stadsarkitekt i Stockholm. Han har bl a ritat Blasieholmskajen i Stockholm och deltagit i ny- och ombyggnader av kyrkor runt om i landet. För Gräsgårds grannkyrka Ås har han ritat lanterninen som byggdes 1820. Arkitekt Blom-Carlsson valde vid arbetet med Gräsgårds kyrka att utgå från ett förslag framtaget av prästen i Högsby N I Löfgren, se bild 6, flik 15. Löfgren hade ett stort intresse för de öländska kyrkorna och hjälpte flera församlingar med uppmätningar och ombyggnadsförslag. I enlighet med Löfgrens förslag valde man att bevara Gräsgårds kyrkas medeltida torn med dess spira från 1758. Till detta fogades ett nytt långhus med kor och sakristia i öster. Arbetet med bygget leddes av byggmästare Johan Söderström.

Perioden 1760-1860 byggdes 23 av de medeltida kyrkorna på Öland om. Av dessa behöll 16 sitt medeltida torn och Gräsgård var alltså en av dessa. Ytterligare en del av den medeltida kyrkan sparades nämligen den östra väggen. Dessa delar utgör idag en del av korväggen i öster.

Det nya långhuset som byggdes blev bredare än den medeltida kyrkan. Koret gjordes fullbrett liksom på medeltidskyrkan. Öster om koret byggdes sakristian. Från denna togs två dörrar upp, en på var sida om altaret. Man bröt därmed igenom det medeltida murverket. Den nya delen av kyrkan hade en stram klassicistisk utformning med stora rundbågiga fönster och dörröppningar. Hur kyrkan inreddes vet vi inte men man vet att kyrkan hade en altarpredikstol. Denna är utritad på C G Blom-Carlssons ritning som också visar en rektangulär altarring. Om den sistnämnda realiserades är inte känt. Bänkarna förefaller liksom än idag ha varit indelade i tre kvarter åtskilda av gångar från kyrkans ingångar i väster och söder. Se ritning ATA G 79/2.

År 1884 genomfördes en större ombyggnad av kyrkan efter ritningar av Herman Theodor Holmgren och under ledning av byggmästare S Carlström, Karlskrona. Under slutet av 1800-talet blev de så kallade nystilarna på modet. Antikens och renässansens arkitektur blev förebilder för nyklassicismen, nyromaniken och nygotiken. En av de viktigaste förespråkarna för den här utvecklingen var dåvarande chefen för Överintendentsämbetet Helgo Zettervall. Överintendentsämbetet var den myndighet som mellan 1810 och 1918 (då det omvandlades till byggnadsstyrelsen) hade ansvar för det offentliga byggnadsväsendet i Sverige och granskade och godkände alla ritningar till Svenska kyrkans kyrkobyggnader. Helgo Zettervall får sägas vara en av nygotikens främste företrädare i Sverige, vilket präglat flera kyrkor och renoveringar vid den här tiden. Zettervall ville frångå de enkla klassicistiska tegnerladorna och andra kyrkor där arkitekturen formats efter en mer väckelseinriktad liturgi.

En av dem som anslöt sig till Helgo Zettervalls idéer var Herman Theodor Holmgren. Han hade flera prestigefyllda projekt på sin meritlista, som det Nya Universitetshuset i Uppsala, Residenset i Jönköping, Dövstumskolan i Växjö och den omfattande restaureringen av Wrangelska palatset i Stockholm. För omgestaltningen av Gräsgårds kyrka inspirerades han av såväl nygotik som nyromanik, se ritningar ATA G 79/3-5. Både interiört och exteriört försågs kyrkan med dekorelement från båda dessa stilar. Typiskt för den nyromanska stilen är rundbågefriser, lisener och blinderingar. I väster försågs tornets ingång med en ny portal och vid ingången i söder byggdes ett nytt vapenhus. Båda dessa ingångar är utförda som rundbågiga perspektivportaler, sk arkivolter, vilket är ett dekorelement typiskt för den romanska stilen. Ett tydligt nygotiskt drag är de spetsiga krön som pryder såväl ingångarna som flera av kyrkans inventarier. Allra mest framträdande var den nya spira som byggdes på tornet. Ett annat typiskt nygotiskt dekorelement är tre- eller fyrpass. Idag finns dessa kvar t ex som dekor på läktarbröstningen. Ett fotografi från tiden efter Holmgrens stilrenovering, se bild nr 8 och 14 under flik 15, visar en kyrka som såväl interiört som exteriört har få odekorerade ytor. En av de viktigare förändringarna i kyrkorummet var ombyggnaden av altaret. Altarpredikstolen togs bort och en nytillverkad predikstol placerades istället på korets norra vägg. Arkitekt Holmgren ritade en altaruppsats och en altartavla inköptes av konstnären Jacob Silvén.

Arkitekt Holmgrens arbete innebar en total omgestaltning av kyrkorummet och kyrkans exteriör. Få av de åtgärder som utfördes var betingade av konkreta behov av förändring. Genomgripande stilrenoveringar av det här slaget är ovanliga i landsortskyrkor och på Öland gjordes ingen annan liknande renovering vid den här tiden.
Den nygotiska och nyromanska stilen fick en förhållandevis kort glansperiod. Ganska snart svängde stilidealet och byggnader i stil med Gräsgårds kyrka betraktades som överlastade med dekor. När Gräsgårds kyrka målades om 1912 målades det mesta av väggarnas dekor över. Kvar fanns en målad bröstning på långhusets väggar som dock hade en högre linje än tidigare. Man lät också måla bibelspråk över altaret och ingången i söder. Färgskalan ska ha gått i grått. Ytterligare förenklingar gjordes då kyrkorummet på nytt målades om 1935-36. Då målades all dekor utom bröstningen och bibelspråken över. Taket målades enhetligt vitt istället för att som tidigare med mörkare, markerade valvbågar.

I och med förändringarna av tornets spira såväl under 1700-talet som under 1800-talet hade den övre delen av det medeltida tornet byggts om. Denna ombyggnad visade sig vara undermålig. Redan 1897 var man tvungen att förstärka konstruktionen med järnstänger och på 1920-talet fick man göra ytterligare förstärkningar. Trämaterialet hade ruttnat och därmed hade sprickor uppstått i murarna. Kyrkans långhus var vid den här tiden täckt med ett spåntak. År 1937 byttes detta mot ett tak av enkupigt tegel. Detta var en typ av åtgärd som gjordes på flera av våra kyrkor under 1900-talets första årtionden. Ett exempel är den närbelägna Södra Möckleby kyrka. Att underhålla Holmgrens rikt dekorerade kopparinklädda spira var heller inte så enkelt. 1949 fick församlingen tillstånd att förenkla spirans utformning för att ha råd att renovera den. Ritningarna gjordes av arkitekt Ärland Noreen. Ärland Noreen kom också att arbeta med nästa stora renovering av kyrkans interiör. Då togs de målade bibelspråken bort på väggarna. Den nygotiska bänkinredningen byggdes om så att den blev sluten med gavlar, dörrar och skärmar dekorerade med speglar. Man tog också bort de nygotiska krönen över sakristians dörrar och träpanelen mellan dessa båda dörrar och altaret.

Under 1980-talet har två större renoveringar gjorts. År 1980-81 renoverades kyrkan interiört. En läktarunderbyggnad byggdes och kyrkorummet fick sin nuvarande färgsättning. Taket målades blått med valvbågarna i vitt. Väggarna förblev vita och inredningen målades i beige, vitt och orange. Flera detaljer i dekoren är förgyllda. Arbetet gjordes efter ritningar av arkitekt Rolf Berg och leddes av konstnären Sven-Bertil Svensson som också tog fram den nuvarande färgsättningen av kyrkan. Några år senare, 1987, genomgick kyrkans exteriör en omfattande renovering som dock inte innebar några förändringar av exteriören.

Av den ursprungligen så konsekvent genomförda stilrenoveringen från 1884 i nygotisk och nyromansk stil finns idag endast delar bevarade. Vid de renoveringar som gjorts under 1900-talet har måleri, bänkar och övrig dekor efterhand skalats bort eller förändrats. Det finns dock än idag kvar en tydlig koppling till 1884 års renovering. Den är framförallt tydlig i de fasta inventarierna som predikstol, orgelfasad, läktarbarriär och altaruppsats. Dessa inventarier har en dekor och en utformning med tydliga kopplingar till den nygotiska och nyromanska stilen. Även exteriört finns flera drag av dessa båda stilar bevarade. Den nuvarande interiöra färgsättningen har dock inte någon historisk grund i den nygotiska eller nyromanska stilen. Äldre beskrivningar av kyrkans färgsättning tyder också på att kulörerna varit mer dämpade. Nästa ommålning av kyrkorummet bör föregås av en noggrann analys av tidigare färgsättningar.

Av de övriga utrymmena i kyrkan måste vapenhuset och tornets andra våning lyftas fram. Dessa båda utrymmen förmedlar än idag en viss medeltida karaktär. Det rektangulära vapenhuset är förhållandevis litet. Förändringar har gjorts under 1800- och 1900-talen men ännu kan man se en del av de medeltida valven och murarnas tjocklek. Rester av tjocka, medeltida murverk är också synliga i korets östra vägg i passagerna in till sakristian. De bevarade medeltida murverken och valven bör alla bevaras för framtiden.


Sammanfattningsvis:
* Som många av kyrkorna på Ölands östra sida ligger Gräsgårds kyrka på den östra landborgen.
* Kyrkbyn har medeltida, kanske ännu äldre, anor. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården också prästgården.
* Kyrkan har ett medeltida ursprung som idag delvis är bevarat i tornet och korets östra vägg. I vapenhuset och tornets första våning är flera medeltida valvbågar synliga.
* Kyrkans exteriör har bevarat mycket av det uttryck den fick i samband med renoveringen 1884. Tornspirans utformning har förenklats men har ändå bevarat sin nygotiska karaktär.
* Interiört har 1900-talets renoveringar inneburit att stilrenoveringen från 1884 långsamt har skalats av. Bytet av bänkar 1952-53 samt det successiva borttagandet av väggmåleriet är de största förändringarna. Idag påverkas upplevelsen av kyrkorummet också av den färgsättning som kyrkan fick vid renoveringen 1980-81.