Stäng fönster MÖRBYLÅNGA HULTERSTADS KYRKA 1:1 - husnr 1, HULTERSTADS KYRKA
Byggnad - Värdering
| HULTERSTADS KYRKA (akt.) | |
| 10/29/08 |
| Motivering |
|---|
|
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR KYRKOMILJÖ OCH KYRKA Allmän bakgrund På Öland är samspelet mycket tydligt mellan naturlandskapets förutsättningar och bebyggelsens lokalisering. Detta gäller också kyrkornas placering i landskapet. Under medeltiden anknöts kyrkorna geografiskt till tidigare maktstrukturer. Byarna växte upp nära kyrkorna. Placeringen av byar och kyrkor längs med landborgarna i öster och väster är typisk för landskapet. Det öländska kyrkobeståndet består av en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än vad som är fallet för fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talets orostider och befästes. Under de följande seklernas krig kom kyrkorna i många fall att användas som skydd för befolkningen. Krigen som drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet var en viktig orsak till att det gick långsamt med återuppbyggnad och att underhållet ofta fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kombinerade kyrkor och sockenbefästningar vilka också användes som magasin. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentsämbetet från 1700-talets mitt och ca 100 år framåt i tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till långhuset, lanterninerna något överdimensionerade, fönstren på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än hel nybyggnad. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggande av klockstaplar av trä förbjudits på det träfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med bastanta lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna. Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Hulterstads kyrka står på öns östra landborg med vid utblick över både det karga alvaret i väster och Östersjön och det uppodlade landskapet i öster. Kyrkornas placering längs med landborgskantens vägnät och radbymiljöer är typisk för ön och Hulterstads kyrka utgör ett tydligt exempel på detta. Hulterstads kyrka bildar, tillsammans med övriga kyrkor utmed den östra landborgen, ett pärlband av kyrkor som sträcker sig från Egby i norr till Ottenby i söder. Hulterstads kyrka omges av en välbevarad kyrkomiljö till vilken kyrkogården, bårhuset och prästgården hör. Prästgården från 1894 ligger söder om kyrkan och utgör en välbevarad gårdsmiljö. I rapporten från den inventering av länets prästgårdar som genomfördes av Kalmar läns museum i början av 1980-talet framhölls Hulterstads prästgård, tillsammans med prästgårdarna i Sandby, Norra Möckleby och Glömminge som typiska representanter för ”prästgårdsstilen”. I Hulterstad är prästgårdens huvudbyggnad en väl tilltagen byggnad i panelarkitektur om ett och ett halvt plan. Framför huvudbyggnaden mot landsvägen ligger två magasinsbyggnader. Norr om prästgården ligger en i kalksten murad uthuslänga, som tidigare innehöll bykstuga, vagnsbod och förråd. Uthuslängan genomgick en omfattande renovering sommaren 2006. Södra delen hade stora sättningsskador. Gaveln revs och byggnaden kortades två meter, varpå en ny sydgavel murades upp på nytt. Tillsammans bildar prästgården med sina uthus en vacker helhet tillsammans med kyrkan och kyrkogården. Kyrkomiljön samspelar med resten av kyrkbyn. Längs med bygatan finns en blandad gårds- och malmbebyggelse som bidrar till kulturmiljöns sammantagna höga kulturhistoriska intresse. Byn ingår i det av UNESCO utnämnda världsarvsområdet som går under beteckningen ”Södra Ölands odlingslandskap”. Kyrkogården har använts sedan medeltiden och omges enligt öländsk tradition av en kallmurad kalkstenmur. Här finns också en uppvuxen trädkrans som ger kyrkogården en vacker inramning. Såväl murar, kvarvarande äldre vårdar som trädkrans utgör väsentliga delar för upplevelsen av kyrkogården. Hulterstads kyrkas äldsta historia har genom åren varit föremål för flera undersökningar. Kyrkohistorikern Ragnhild Boström har haft möjlighet att studera kyrkan ingående under ett par större renoveringsprojekt åren 1951 och 1967. Boström var verksam inom projektet ”Sveriges Kyrkor” som syftade till att dokumentera och beskriva landets kyrkobyggnader och kyrkomiljöer. Projektet pågick i flera decennier och många personer kom att bidra till forskningen kring Hulterstads kyrka. Boström medverkade vid utgrävningar, murverksstudier och dendrokronologiska undersökningar. Boströms arbete var tänkt att resultera i en bok om kyrkan. Ett manus till boken finns i Riksantikvarieämbetets arkiv från projektet Sveriges Kyrkor. Boström har dock skrivit ett antal artiklar där Hulterstads kyrkas historia redovisas. Forskningen visar att kyrktornet har byggts i tre etapper. Nedre delen uppfördes under 1100-talet och utgjorde då mittskeppet i en treskeppig basilika (se bild???). I tornets andra våning finns mittskeppets två klerestoriefönster bevarade i södra och norra fasaden. Strax ovanför fönstren finns rester av bjälkar, vilka troligtvis utgjorde bindbjälkar i mittskeppets takkonstruktion. Basilikan hade dubbla västtorn och utanför detta fanns en förhall. Murrester efter västtornet och förhallen grävdes fram i anslutning till renoveringen 1951. I Riksantikvarieämbetets bok Öland – Landskapets kyrkor räknas Hulterstad till en av de endast fyra öländska kyrkor som redan i sitt ursprungliga medeltida utförande var försedda med västtorn. De andra kyrkorna var Glömminge, Resmo och Köping. Någon gång mellan 1170 och 1230 genomgick kyrkan en större ombyggnad. Förhallen och det breda dubbeltornet revs och ett nytt torn – ett s k försvarstorn – restes på delar av mittskeppets murar. Murtrapporna samt kasttrumman och den cell som finns i södra murväggen härrör från denna tid. Tunnvalven i vapenhuset och tornets höga andra våning är också från 1200-talet. Tornets översta del tillkom så sent som 1803 (se nedan). Tornets andra våning, som är mycket hög, var en gång indelad i två våningar med ett mellanbjälklag i trä. Rester av detta bjälklag har daterats till slutet av 1100-talet. I denna tornvåning fanns tidigare två öppningar i östra muren. Boström menar att tornrummet troligtvis användes som kapell för enskilda andakter, kanske för församlingens mer betydelsefulla personer. Från öppningarna i östra muren hade de utblick över övriga församlingsmedlemmar. I västra tornmuren fanns en ingång hela åtta meter över mark. Tornvåningen nåddes alltså via stege och va på så vis svår att inta. Även murtrappornas kilformade trappsteg och en kasttrumma i trappans tak gjorde tornet till en säker plats. Enligt källorna skall Hulterstads kyrka ha rustats upp under 1500-talet. År 1585 erhöll kyrkoherden Erasmus Christierni 4 tunnor spannmål av kronotiondet för att upprätta kyrkotornet som var illa förfallet. Förutom Rhezelius bilder från 1600-talet och Frigelius dito från 1700-talet finns ytterst få historiska fakta att tillgå. En intressant notering är hämtad ur Fries Dag-Bok öfver en Resa på Öland 1792 där han skrev: ”Jag, i sällskap med några andra, besåg den gammalmodiga kyrkan. Den var den Antiquaste, jag tror finnas i Riket. Hon består til stor del, af Pelare och Gångar. Man tror ej utan skäl, at denna byggnad fordom varit ett kloster.” Detaljer, inventarier och spår som har bevarats från den gamla kyrkan: * Rester av förhallens och det gamla västtornets grundmurar, vilka idag är frilagda väster om tornet. * Ritsningar i fasadputsen som visar läget för dubbelportalen mellan förhallen och mittskeppet, entréerna i norr och söder, gluggar och öppningar i tornfasaderna. * Södra tornportens innerdörr härrör förmodligen från den äldre kyrkan. * Dubbelvalvet mellan vapenhuset och långhuset. * Tornets nedre delar med tunnvalv och timmerstockar, samt putsskikt som i tornets andra våning har ett inristat hästhuvud. * Diverse inventarier såsom en mässingskrona från 1500-talet, en mässingsljusstake från år 1755. Sockenkistan och dopfunten har också funnits i den medeltida kyrkan. Därtill kommer ett stort antal runstenar och runstensfragment. Denna ”gammalmodiga” kyrka ansågs för liten och för dålig för den allt större församlingen. Folkmängden steg kraftigt på Öland under 1700-talet och 1800-talets början. Kyrkorna blev för få och för små. Under perioden revs eller förändrades nästan alla Ölands 34 medeltida sockenkyrkor. Cirka sju av dessa förändrades mycket lite. Hela nio kyrkor revs helt. I 16 fall behölls de medeltida tornen. Hulterstads kyrka byggdes om under denna period. Förslagsritningar inför om- och nybyggnation upprättades 1802 av Henrik Wermelin. Förslaget omarbetades av Gustaf af Sillén vid Överintendentämbetet. Hulterstads kyrka kom att bli första kyrkan på Öland där det medeltida långhuset revs totalt. Det nya långhuset och sakristian byggdes direkt på rivningsmassorna efter det medeltida långhuset, vilket förklarar nivåskillnaden mellan vapenhusets och långhusets golv. Tornet försågs med lanternin. Utformningen med separat sakristia mot öster är vanlig bland de nyklassicistiska kyrkorna på Öland. Hulterstads kyrka måste ha varit en av de första av denna typ. Under 1700-talets slut växte nya stilideal fram för kyrkorna, vilket är tydligt i Silléns arkitektur. De medeltida stilidealen övergavs och nyklassicismen med sina enkla, strama former inspirerade av antiken kom att bli förhärskande fram till 1800-talets mitt. Den väl tilltagna, rektangulära salskyrkan med stora ljusinsläpp blev idealtypen. Ombyggnaden utfördes av Wermelins medhjälpare Johan Söderström, som då var verksgesäll. Långhus och sakristia uppfördes efter Silléns ritningar. Tornkrönet byggdes om och torntaket och lanterninen tillkom. Fast inredning bör ha nytillverkats, då inga uppgifter finns om att annat än lösa inventarier skall ha återanvänts från den medeltida kyrkan. Äldre bilder visar dock att södra torndörren kan ha återanvänts. Altarpredikstolen är tillverkad av spegel-makaren Anders Högström. Den ritades av arkitekten Sillén och är Ölands första som är nytillverkad som altarpredikstol och inte byggd av återanvända delar av äldre predikstolar. Altarpredikstolen med sin framträdande plats ger uttryck för tidens syn på Ordet som den viktigaste delen i gudstjänsten. Spegelmakare Högström tillverkade även nummertavlorna. Bevarade detaljer från 1800-talets början: Kyrkan fick sina nuvarande proportioner. Långhus, sakristia och det medeltida tornet gjordes till en harmonisk helhet. Nytt tornkrön murades upp och torntak med lanternin byggdes. Fönster, dörrar och portar fick sina nuvarande proportioner. Bänkinredning och altarpredikstol tillverkades. De välvda innertaken i långhus och sakristia tillkom. Nya mässingskronor hängdes upp i långhuset. En är daterad 1803 och har inskriptionen ”den nya kyrkan till prydnad”. En annan är daterad 1827. Nils Isak Löfgren tecknade av kyrkans interiör år 1818 (se bild???). Teckningen visar altarpredikstolen och bänkinredningen. Golvet var troligtvis ett brädgolv, men i övrigt är förändringarna små jämfört med idag. Löfgrens planskiss visar att läktaren och bänkinred-ningen 1818 överensstämde med Silléns ritningar i nyklassicistisk stil. Karaktäristiskt för stilen är det stora, ljusa kyrkorummet med symmetriskt placerade fönsteröppningar, sluten bänkinredning och tunnvälvt tak. Senare, mot slutet av 1800-talet kom läktaren att ändras och på 1950-talet byggdes bänkinredningen om. I övrigt är helheten väldigt lik dagens interiör. På 1830-talet beskrevs kyrkan i samband med vissa renoveringsarbeten. Innertaket var vitstruket. Läktaren och bänkarna var blåmålade. Altarpredikstolens speglar var ljusblå med förgyllt listverk. Under 1800-talets slut blev musiken allt viktigare i gudstjänsten. En ny och stor orgel tillverkades 1868 av den berömde orgelbyggaren Per Larsson Åkerman. Samtidigt bör orgelläktaren ha byggts om och därmed tillkom troligtvis läktartrapporna. I anslutning till den förmodade ombyggnaden av läktaren genomfördes en större invändig renovering, varvid kyrkans inre målades om. År 1925 var det dags för nästa stora invändiga renovering. Golven och bänkarna reparerades. Murytorna målades med kalkfärg i vitgul kulör. Taket i långhuset och sakristian målades i en blågrå kulör. Taket i långhuset indelades i enkla fält och kring ljuskronorna gjordes enkla omfattningar. Dörrar, bänkar, orgelfasad, läktarbarriär och pelare ävensom trappuppgångarna till orgelläktaren och predikstolen samt skåpen i sakristian målades i blågrå kulör. Fönsterbågar och fönsterkarmar målades både in- och utvändigt med linolja och blyvitt i två strykningar. Portarna ommålades invändigt med blågrå färg och utvändigt med ekfärg. Mellan 1948 och 1951 genomfördes den hittills största omdaningen sedan uppförandet 1803. Hulterstads kyrka moderniserades och resultatet är det vi upplever i kyrkans interiör idag. Elektricitet drogs in för uppvärmning och belysning. Det nya uppvärmningssystemet med väggradiatorer och bänkvärmare krävde bättre isolering. Innerbågar tillverkades till fönstren i långhuset och sakristian. Vindfång byggdes vid portar och entréer. Långhusvinden isolerades. I långhuset lades nytt golv av slipad kalksten. Vidare lät man bygga om bänkinredningen. Bänkraderna kortades med sidogångar utmed långväggarna. Nya bänkar tillverades. Bänkarnas dörrar och vissa skärmar återanvändes från den gamla inredningen. Interiören fick nya ytskikt och färgsättningen ändrades. Bänkarna målades gulbruna. Bänkdörrar, skärmar och gavlar målades i ljusgrön kulör med speglar i mörkare ton för att ansluta till altarpredikstolens färgsättning. Vid renoveringen 1951 öppnades dubbelvalvet i den medeltida tornmuren mellan långhuset och vapenhuset. När långhuset byggdes 1803 sattes två dörrar in i valven, vilka togs bort. I samband med detta frilades valvmurarnas väggmålningar i form av bladrankor, vilka förmodligen härrör från 1600-talet. Samtidigt frilades även ett målat konsecrationskors på muren mellan valven. År 1984 genomfördes nästa renovering, som till största delen omfattade invändiga ytskikt. Murväggarna vitkalkades och taken målades om. De mest påtagliga förändringarna berörde bänkinredningen, som målades om i ny färgsättning. Bänkarna täckmålades ljusgröna både i långhus och på läktaren. Bänkdörrar, gavlar och skärmar laserades i gulgrön kulör. Dörrarnas och skärmarnas speglar laserades i brunröda med benvit omfattning. Ungefär samtidigt renoverades orgeln. Läktarbarriären målades om och fick en färgsättning som anslöt till orgelns dovt gulgröna, laxrosa och förgyllda färgskala. Utvändigt skedde inga större förändringar under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. På 1830-talet uppgavs att lanternintaket var klätt med ekspån. Torntaket hade förmodligen tegel liksom långhus och sakristia. Vid renoveringen 1925 ville församlingen ersätta de understrukna tegeltaken med galvaniserad plåt på grund av återkommande problem vid stormvindar, att takteglet flyttade sig. Önskemålet avlogs av Kungliga byggnadsstyrelsen. 1924 godkändes dock att lanterninen kunde plåttäckas. Samtidigt lät man lägga om taket på långhuset och sakristian. Teglet lades på tät svall och spån. Detta undertak är till stora delar bevarat under nuvarande takläggning. Lanterninens trävirke och lister reparerades och oljemålades vitt. Blinduret ommålades. Vindskivor, stormskivor och svallkanter målades vita. Alla gammal puts avlägsnades. Därefter utfördes ny rappning och slät kalkfärg. Nedre delen målades mörkare som förut. Vid renoveringen 1951 lades tegeltaken om. Nya hängrännor och stuprör sattes upp. Ny puts på socklarna utvändigt varvid spritputsen togs bort. Fasaderna kalkavfärgades. Sockeln avfärgades i mörkare ton som tidigare. År 1967 gjordes ytterligare putsarbeten. Ny avfärgning gjordes med Silix silikatfärg. Äldre färgskikt skrapades fram på snickeridetaljer och lanterninens plåtinklädnad. Fönster, dörrar och portar (samt eventuellt vindskivorna) målades i rödbrun kulör. Lanterninfasaderna målades ljusgröna. Blinduret hade förövrigt bytts ut till ett riktigt tornur med urtavlor i vitt opakglas och med svarta siffror och visare år 1957. Exteriören, som vi ser den idag, är resultatet av renoveringen 1994. Fasaderna avfärgades med KC-färg i bruten vit kulör. Fönster, dörrar och portar renoverades och målades gröna med linoljefärg. Torntaket och lanterninens plåtinklädnad byttes ut. Tornets och lanterninens undertak och takstolar var rötskadade och stora delar av konstruktionen byttes ut. Under de senaste 200 åren har Hulterstads kyrka renoverats med jämna mellanrum. Arkivmaterialet visar att man med 25-års intervall har underhållit och reparerat kyrkan. Invändigt har vissa förbättringar och moderniseringar gjorts, främst 1951 då kyrkan fick elektricitet för centralvärme och belysning. Arbetena har utförts med varsam hand. Kyrkans exteriör och den känsla som förmedlas vid besök i kyrkorummet går att koppla direkt till arkitekt Gustaf af Silléns nyklassicistiska stiluttryck från tiden då kyrkan byggdes om år 1803. Långhuset och sakristian, som uppfördes på 1800-talet, samspelar med det imponerande medeltida tornet med anor från 1100-talet. Ragnhild Boström som var verksam inom projektet ”Sveriges kyrkor” har medverkat till att många av tornets spännande medeltida detaljer nu är åskådliggjorda utvändigt såväl som invändigt genom ritsningar och lakuner i putsen. Inom projektet kom det aldrig att skrivas någon volym om Hulterstads kyrka. Boströms brinnande intresse och engagemang har ändå resulterat i att kyrkans historia idag finns redovisad i småskrifter, artiklar och arkivmaterial. Som framgår av beskrivningen har kyrkans interiör genomgått vissa förändringar under 1900-talet. Stilen hos de nytillkomna och utbytta delarna överensstämmer emellertid väl med de ursprungliga intentionerna. Alla fast inredning har klassicistisk prägel. Kyrkorummet ger i huvudsak ett enhetligt intryck. Vissa kulörer som valdes vid de senaste ommålningarna av interiören 1951 och 1984 saknar dock historisk förankring. Sammanfattningsvis: * Som så många av kyrkorna på södra Ölands östsida ligger Hulterstads kyrka på landborgskanten. * Hulterstad är en radby med medeltida anor. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården även prästgården med flygelbyggnader och uthus, samt bårhuset i kyrkogårdens norra del. Viktiga för upplevelsen av kyrkomiljön är även kalkstensmurarna och den uppvuxna trädkransen. Bebyggelsen längs bygatan bidrar till de sammantaget höga kulturvärdena. * Hulterstads kyrka är Ölands första medeltida kyrka där långhuset revs helt och där nytt långhus och sakristia uppfördes vid det medeltida tornet. Kyrkan får sin särart genom de spår som finns av olika byggnadsetapper. I tornet finns många detaljer som har intresserat forskare under lång tid. * Huvuddragen i sin nuvarande form fick kyrkan 1803 när det nya långhuset uppfördes. Tillsammans bildar det medeltida tornet och det nyklassicistiska långhuset en harmonisk helhet, vars proportioner är typiska för det tidiga 1800-talet. Uttryck för stilen är långhusets sadeltak och höga, symmetriskt placerade fönsteröppningar. * De nyklassicistiska influenserna är synliga även interiört. Kyrkorummet är ljust och rymligt med stora fönster och tunnvälvt innertak. Inventarierna är enkla och färgsättningen är dov. Till skillnad från i övriga Öländska kyrkor, är inredningen i Hulterstad utförd och tillverkad i samband med byggnationen 1803 och är inte som i övriga kyrkor tillkommen under ett större tidsspann. * Altarpredikstolen som ritades av arkitekt Gustaf af Sillén, är Ölands första altarpredikstol och unik eftersom den nytillverkades och inte byggdes av delar av äldre predikstolar. Den utfördes av spegelmakaren Anders Högström som även tillverkade nummertavlorna. Altarpredikstolen med altarring och knäfall med sin nyklassicistiska utformning och detaljer är en välbevarad helhet som har varit central som utgångspunkt vid renoveringarna genom åren. *Orgeln från 1868 är ett verk av den kände orgelbyggaren Per Larsson Åkerman i Stockholm. Orgeln är unik i sitt slag. Trots renoveringen på 1980-talet är Hulterstads orgel fortfarande en orörd s k ”psalmorgel” med bred och mörk klang – en ljudbild som är bevarad från 1860-talet. Många andra orglar byggdes om och ändrades på 1920- och 30-talen. |
