Stäng fönster MÖRBYLÅNGA KASTLÖSA KYRKA 1:1 - husnr 1, KASTLÖSA KYRKA
Byggnad - Värdering
| KASTLÖSA KYRKA (akt.) | |
| 11/16/09 |
| Motivering |
|---|
|
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR KYRKOMILJÖ OCH KYRKA Allmän bakgrund De öländska kyrkorna har en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talet. Man ansåg länge att dessa kyrkor vid sidan om den religiösa funktionen varit försvarsanläggningar. Idag har man uppfattningen att kyrkorna under tidig medeltid haft flera olika funktioner t ex spannmålsmagasin och härbärge. Eftersom kyrkorna ofta var den enda större stenbyggnaden i en socken och dessutom var en offentlig byggnad användes de säkert också som tillflyktsort för lokalbefolkningen i orostider. Krigen, som vid flera tillfällen drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet, gjorde att underhållet blev eftersatt. De ekonomiska resurser som fanns fick användas för att återanskaffa nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kyrkor. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentsämbetet från 1700-talets mitt och ca 100 år framåt i tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till långhuset, lanterninerna något överdimensionerade, fönstren på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än nybyggnader. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggandet av klockstaplar av trä förbjudits på det träfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna. Ett fåtal medeltida kyrkor revs dock och ersattes av nya kyrkor i nyklassicistisk stil. Dessa var, förutom Kastlösa, kyrkorna i Alböke, Runsten och Smedby. Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Den första kända kyrkan i Kastlösa socken var den stenkyrka som byggdes under 1100-talet. Denna kyrka hade torn i öster men redan under 1200-talet byggdes ytterligare ett torn vilket gjorde kyrkan till en klövsadelkyrka. Enligt äldre avbildningar var tornet i öster smalare än långhuset, på tornets östra sida fanns en utbyggd absid och i norr utbyggd sakristia. Tornet i väster hade samma bredd som långhuset. År 1634 avbildades Kastlösa kyrka liksom de flesta andra öländska kyrkor av J H Rhezelius. Han reste på uppdrag av Kammarkollegiet runt i östra Småland och på Öland med uppdraget att avbilda kyrkor och andra sevärdheter i bygden. Genom århundradena har han fått många efterföljare som antingen på uppdrag eller av eget intresse arbetat med att avbilda Ölands kyrkor. Ungefär 100 år efter Rhezelius reste P Frigelius runt på Öland. Hans teckning av Kastlösa kyrka finns som bild ?, flik 15. Liksom flera andra öländska kyrkor drabbades Kastlösa av stridigheterna mellan svenska och danskar under 1600-talet. Bl a stals kyrkans klockor. De klockor som finns i kyrkan idag inköptes under 1700-talet. När diskussionen om att modernisera och bygga ut kyrkan väcktes under 1800-talet var den ursprungliga tanken att låta bevara delar av den medeltida kyrkan. Den gamla medeltida kyrkan bedömdes dock vara i så dåligt skick att man till slut bestämde sig för att riva den. Ombyggnad eller rivning av den medeltida kyrkan var en fråga som dryftats i alla de öländska socknarna under sent 1700-tal och 1800-tal. Anledningen var, som i de flesta fall, befolkningsökningen som ledde till trängsel i kyrkan. De små medeltida kyrkorna uppfattades också som mörka och omoderna i kontrast till 1800-talets ljusa kyrkobyggnader i nyklassicistisk stil med stora fönster och stor rymd. Den nya kyrkan i Kastlösa byggdes norr om den gamla. Vem som ritade den nya kyrkan i Kastlösa är inte känt. Arbetet utfördes under ledning av häradsbyggmästaren Peter Isberg. Han är en av de byggmästare som haft ett stort inflytande på de öländska kyrkornas utformning. Den första kyrkan han byggde på Öland var Segerstad (1839). Därefter följde Gårdby (1840) och Löt (1842). Under 1850-talet var han, förutom bygget av Kastlösa kyrka, ansvarig för ombyggnaden av Persnäs och Södra Möckleby kyrkor samt nybyggnaden av Smedby och Alböke kyrkor. Den nya kyrkan byggdes med torn i väster som gjordes smalare än långhuset. Koret i öster gjordes fullbrett och rakavslutet. I norr byggdes sakristia. Exteriört är stilen framförallt nyklassicistisk men det finns också romanska inslag. Dessa är tydligast i korväggens fönster med palladianskt motiv, de smala rundbågiga ljudluckorna i par mot vart väderstreck och tornhuvens tandsnittsfris. De romanska dragen var fram till 1950-talets genomgripande renovering av kyrka mera framträdande. Vart och ett av långhusets fönster hade då en utformning med parställda rundbågar och över dessa ett runt fönster. En intressant detalj är att dessa rundbågiga fönsters övre lufter hade bågar av gjutjärn som inköpts från Hornsö Bruk. Ett runt fönster, men större, satt också över ingången i söder. Långhusets fyra hörn kröntes av plåtavtäckta hörnkrön. Den nya kyrkans grund visade sig snart vara dåligt gjord. Redan efter nio år hade golven och en stor del av träinredningen blivit rötskadad. Inredningen nytillverkades och grunden åtgärdades. När det gäller golven valde man dock en ovanlig lösning. Det ruttna trägolvet ersattes i gångarna och i koret av ett tegelgolv. I mittgången och i koret lades sexkantiga stenar och i sidogångarna rektangulära stenar. Stora delar av detta golv finns kvar i kyrkan än idag. Valet av tegel är ovanligt i Kalmar län och på Öland utgör Kastlösa kyrkas golv det enda exemplet. Långhusets tak var ursprungligen belagt med tegel. Någon gång mellan 1890-1910 byttes teglet mot svartmålad järnplåt. I samband med 1950-talets renovering lades åter tegeltak på kyrkan men de gamla järnplåtarna bevarades under tegeltaket. Vi har idag ett fåtal kyrkor i Kalmar län vilka har kvar tak av äldre järnplåt. Förutom plåttaket på Kastlösa kyrka finns idag endast två äldre tak av plåt bevarade i Kalmar län. På Frödinge kyrka finns ett delvis bevarat plåttak från 1892 och på Dalhems kyrka ett tak av galvaniserad plåt från 1876. Även tornets huv, lanterninen och spiran var tidigare klädda med järnplåt. Plåten på tornets huv byttes mot koppar 1970 och lanterninen och spiran fick ny kopparplåt 1995. Snickerier som fönster och ljudluckor ska ursprungligen ha varit vita, därefter grå och idag mörkt gröna. Om 1950-talets renovering exteriört innebar flera förändringar av varierande omfattning så får arbetena interiört sägas vara en total omgestaltning. Den kyrka som byggdes på 1850-talet hade en på flera sätt typisk nyklassicistisk interiör med innertak i form av tunnvalv, sluten bänkinredning i tre kvarter, korbänkar, läktare med två trappor längst bak i kyrkorummet, predikstol på långhusets norra vägg och trappa från sakristian. Altaruppsatsen hade dock en något ovanlig utformning med de tre fönstren i romansk stil, delvis innefattade med färgat glas. På altaret stod två skulpturer föreställande Johannes Döparen och Moses samt ett förgyllt krucifix. Eftersom solljuset ansågs vara besvärande var det mittersta fönstret, åtminstone under 1900-talet fram till renoveringen, förhängt med svarta gardiner. Den enda inredning som bevarades från det gamla kyrkorummet var bänkarna samt de äldre delarna av läktarorgelns fasad. Med inspiration från Köpings nybyggda kyrka omgestaltades kyrkorummet på 1950-talet till en treskeppig basilika. Sidoskeppen avdelas med murade valvbågar som bärs upp av kraftiga kalkstenspelare. Även läktaren avdelades på det här sättet. Trätunnvalvet togs bort och istället lät man bjälkarna vara synliga och över dessa lades ett plant brädtak. Takhöjden är lägre i sidoskeppen. Eftersom ingången i söder sattes igen fördes bänkarna samman i två kvarter. I norr och söder kortades bänkarna av mot långhusets väggar. Korfönstren i öster murades igen och kyrkan fick en helt ny monumental altarmålning som har en dominerade roll i kyrkorummet. Denna kompletterades med nytt, fristående altare, ny altarring och ny predikstol. En ny läktarbröstning gjordes som i stil och utformning harmoniserade med den nya inredningen i övrigt. Under läktaren ordnades utrymmen för väntrum, toalett och kapprum samt en ny trappa till läktaren. Omgestaltningen av kyrkan på 1950-talet ritades av arkitekt Äland Noréen. Han hade ritat den nya kyrkan i Köping som stod klar 1955 och kyrkoherden i Kastlösa, Tage Roos tog kontakt med honom när planerna för Köpings kyrkas gestaltning hade tagit form. Ärland Noréen var född i Uppsala 1888 och efter studier vid Konstakademin arbetade han som arkitekt. År 1925 knöts han till Kungliga Byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå. Noréen har främst gjort sig känd för sina många kyrkorestaureringar, ca 50 st runt om i landet, men han arbetade också med flera välkända kulturhistoriska byggnader t ex Venngarns slott och Läckö slott. Kastlösa kyrkas gamla interiör framställdes redan under 1900-talets första hälft som ovanligt torftig och många beskriver den till och med som ful. Ett stort och ödsligt kyrkorum vars viktigaste uppgift hade varit att kunna hysa socknens växande befolkning. I mitten av 1900-talet när antalet gudstjänstbesökare minskade upplevdes rummet som stort och ödsligt. Altararrangemanget med de stora korfönstren upplevdes som besvärande när solljuset strömmade rakt in och gudstjänstbesökarna distraherades av biltrafiken på vägen utanför kyrkogården. Fotografier från tiden före 1950-talets renovering visar ett typiskt nyklassicistiskt kyrkorum där just altarutsmyckningen är det inslag som bryter av mot den traditionella utformningen. Att just Kastlösa kyrka till skillnad från fler andra kyrkorum med liknande utformning kom att omgestaltas var ett resultat av starka krafter inom församlingen med kyrkoherden Tage Roos i spetsen. Utan hans initiativ och ledning hade projektet troligen aldrig genomförts. Det framgår också att Riksantikvarieämbetet och Kungliga byggnadsstyrelsen vid den tiden inte heller såg kyrkan i Kastlösa som en god representant för 1800-talet kyrkorum eftersom man inte, enligt den korrespondens som funnits tillgänglig i arkiven, inte protesterade mot förändringarna. 1950-talets byggande karaktäriseras, inte bara när det gäller kyrkor, av god kvalitet i valet av material och ett stort hantverkskunnande. Detta är Kastlösa kyrka ett mycket gott exempel på. Man satsade på lokalt material, kalksten, och lät öns duktiga stenhuggare få visa upp sin yrkesskicklighet. Det har skapat ett stilrent och väl sammanhållet kyrkorum. Rummet domineras av den monumentala altarmålningen av Waldemar Lorentzon och skapar ett själklart centrum. Satsningen på gott hantverk, bra material och konstnärlig kvalitet har gjort att Kastlösa kyrka än idag uppfattats som ett modernt kyrkorum. På Öland finns ytterligare tre kyrkorum som formades vid samma tid. I Persnäs och Borgholm omgestaltades kyrkorummen 1959-60 respektive 1960-61av arkitekten Carl Hampus Bergman och i Köping byggdes ny kyrka 1954-55 efter ritningar av arkitekt Ärland Noreen. Det är också denna kyrka som ligger närmast Kastlösa kyrka. Inflytandet från den planerade ombyggnad av Köpings kyrka, vars ritningar låg klara innan planeringen för Kastlösas ombyggnad hade påbörjats, är påtagligt. Båda kyrkorummen är treskeppiga basilikor med valv som bärs upp av kalkstenspelare. I båda kyrkorna finns ett fåtal bevarade äldre inventarier. I Kastlösa har 1800-talets altarutsmyckningar ersatts av 1950-talets monumentala väggmålning som verkligen drar blickarna till sig och som är avgörande för besökarnas uppfattning och tolkning av kyrkorummet. Satsningen på kvalité i material, hantverk och ett genomgående uttryck har också visat sig vara en god investering. De arbeten som utförts på och i kyrkobyggnaden sedan ombyggnaden på 1950-talet har främst haft karaktären av underhåll. Kyrkan har ommålats såväl exteriört som interiört. Värmesystemet har bytts ut för att få en effektivare anläggning. På tornets huv och spira har järnplåten bytts mot kopparplåt. Idag präglas därför kyrkan såväl av sin tillkomst tid på 1850-talet som av den stora renoveringen och omgestaltningen på 1950-talet. 1850-talet ger förutsättningarna med kyrkorummets yttre avgränsning, med tornet och spirans utformning samt de stora rundbågiga fönstren, vilka är så karaktäristiska för 1800-talets kyrkobyggnader. Interiört präglas kyrkan till största delen av 1950-talets förändringar. Rummet och inventarierna skapar tillsammans ett väl sammanhållet kyrkorum typiskt för sin tid. Sammanfattningsvis: * Som många av kyrkorna på Ölands västra sida ligger Kastlösa kyrka på den västra landborgskanten. * Kyrkbyn har medeltida, kanske ännu äldre, anor. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården också prästgården, nu en del av stiftsgården, och skolan. * Kastlösa är en av fyra öländska kyrkplatser där man under 1800-talet helt rev den medeltida kyrkan och uppförde en ny byggnad i tidens smak. * Kyrkan är exteriört och i sin planlösning en på många sätt typisk 1800-tals kyrka. En mycket ovanlig detalj är det plåttak som finns bevarat under tegeltaket. Detta är ett av tre bevarade plåttak från 1800-talet i Kalmar län. * Kyrkans interiör präglas av 1950-talets renovering som förvandlade kyrkorummet från en traditionell salskyrka till en modern basilika. Viktigt för kyrkans nya uttryck efter renoveringen är användningen av kalksten. * Kvar från den gamla kyrkan är tegelgolvet som är mycket ovanligt i sitt slag. På Öland finns inga exempel på att man ska ha använt tegel som golvmaterial i någon kyrka. Även i Kalmar län är det ett ovanligt golvmaterial. * Flertalet av kyrkans fasta inventarier tillkom vid renoveringen på 1950-talet. Kvar från 1850-talets kyrka är orgelfasaden och de slutna bänkarna. Bland kyrkans inventarier bör främst framhållas den monumentala altarmålningen |
