Stäng fönster MÖRBYLÅNGA SEGERSTAD 1:1 - husnr 1, SEGERSTADS KYRKA
Byggnad - Värdering
| SEGERSTADS KYRKA (akt.) | |
| 11/16/09 |
| Motivering |
|---|
|
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR KYRKOMILJÖ OCH KYRKA Allmän bakgrund De öländska kyrkorna har en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talets orostider och befästes. Under de följande seklernas krig kom kyrkorna ofta att användas som skydd för befolkningen. Krigen, som vid flera tillfällen drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet, var en viktig orsak till att det gick långsamt med återuppbyggnad och att underhållet ofta fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kombinerade kyrkor och sockenbefästningar vilka också användes som magasin. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentsämbetet vid tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till tornen, lanterninerna något överdimensionerade, fönstren på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än hel nybyggnad. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggande av klockstaplar av trä förbjudits på det trädfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna. Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Man tror att den första kyrkan i Segerstad byggdes under 1100-talets andra hälft. Den var då en av de mindre kyrkorna på Öland med tornet i öster. Koret var inrett i tornets botten våning. Tornet avslutades, enligt Rhezelius avbildning från 1634, med en krenelering. Utformningen för tankarna till medeltida borganläggningar och var ovanlig för Ölands medeltida kyrkor. Någon gång efter 1634 byggdes tornet på och försågs med ett tältformat tak. Under 1700-talet visade sig långhusets valv vara i dåligt skick. 1751 revs de ner och ersattes av nya. Samtidigt förlängde man kyrkan mot väster för att få mer plats. Det hjälpte dock bara temporärt. Sakristia byggdes 1760 och en tid därefter tillkom också en läktare i kyrkan för att man skulle kunna erbjuda fler sittplatser. Inte heller denna förändring gav sittplatser åt alla kyrkobesökare. Det tidiga 1800-talets befolkningsökning var stor också i Segerstad. Kyrkan var för trång och tillslut bestämde man sig för att bygga ny kyrka. Man tänkte sig först att spara det medeltida tornet, men så blev det inte. Det finns idag därför inga medeltida murar bevarade. Den nya kyrkan byggdes utanpå den gamla vilket gör att det är möjligt att påträffa rester av den gamla kyrkan under den nya kyrkans golv. Den nya kyrkan byggdes med torn i väster och sakristia bakom koret i öster. Predikstolen placerades över altaret. På Öland fick åtta kyrkor altarpredikstol under åren 1805-1839. Dessa var Hulterstad, Köping, Mörbylånga, Ventlinge, Ås, Algutsrum, Gräsgård och Segerstad. Av dessa återstår idag endast altarpredikstolarna i Hulterstad, Ventlinge och Ås. Inspirationen till altarpredikstolarna tros ha kommit från Kristvalla kyrka på fastlandet. Denna altarpredikstol byggdes av Henrik Wermelin, en byggmästare som kom att ha ett stort inflytande över kyrkobyggandet på Öland. Altarpredikstolen var en protestantisk idé med avsikten att jämställa det predikade ordet med altarets sakrament. För de öländska kyrkorna är det dock troligare att estetiska och praktiska aspekter varit viktigare. Den nyklassicistiska stilen förespråkade symmetri och med en altarpredikstol i mitten blev det balans i rummet. Eftersom de öländska kyrkorna var smala och trånga var altarpredikstolarna också ett sätt att spara utrymme. Många öländska kyrkor har sakristia i öster och därifrån kunde man bygga trappa upp till predikstolen, vilket även det sparade utrymme i kyrkorummet. Ritningar till kyrkan godkändes av konduktören Brouhn vid Överintendentsämbetet. Det är dock osäkert om det var han som upprättade ritningsförslaget. Robert Wilhelm Brouhn var arkitekt, författare och målare. Kyrkans utseende följer dock inte de ritningar som godkändes. Segerstads nya kyrka byggdes av en av Ölands mest flitiga kyrkobyggare Peter Isberg. Han har bl a byggt kyrkan i Smedby. Det är välkänt att Isberg gärna byggde efter eget tycke. I Segerstad fick kyrkan fler fönster, portalerna utfördes annorlunda, takresning gjordes brantare och sakristian byggdes öster, inte norr, om koret. Kyrkans exteriör fick en tidstypisk nyklassicistisk stil. Proportionerna är väl avvägda, fönster och dörrar symetrisk placerade och portalerna typiskt utformade. Interiören präglas av ljus och rymd. Bänkinredning, läktare och altaruppsats är utförda i nyklassicistisk stil medan predikstolen har ett äldre och svulstigare formspråk. Några år efter nybyggnaden av kyrkan, 1843, målades kyrkorummet och kyrkan invigdes. Peter Isberg blev i Segerstad inte omnämnd på någon av de kalkstensplattor som sattes upp över kyrkans ingångar. Däremot finns inne i lanterninen, nära taket, en noggrant utförd text som berättar om vem som är kyrkans upphovsman. Exteriört har man genom åren genomfört ett normalt underhåll av kyrkan. Putsen hackades ner i samband med renoveringen 1949-50. Den har därefter lagats och avfärgats 1982. Åren 1928-29 fick kyrkan ett nytt tegeltak. I samband med det gjordes också omfattande reparationer av undertaket. Vid den stora renoveringen 1949-50 gjordes en ny dörr till sakristian och fönstren i långhus och sakristia försågs med dubbeltglas. Ytterglasen gjordes heltäckande för varje luft. Det finns alltså inga spröjsar exteriört. Den största förändringen var dock inklädnaden av lanterninen och lanternintaket med kopparplåt. Lanterninen hade tidigare haft en traditionell stående träpanel. Stora delar av lanterninen hade vid den här tiden omfattande rötskador. En del byttes ut men än idag finns gott om rötskadat virket i tornet och lanterninen. År 1983 tillkom en handikappramp vid den södra ingången. Den stora renoveringen 1949-50 innebar flera förändringar av kyrkans interiör. Vid den södra ingången gjordes ett nytt vindfång. Bänkarnas antal minskades och sittkomforten förbättrades. Altarpredikstolen flyttades till korets norra vägg. I samband med det byggdes ett nytt underrede och en ny trappa till predikstolen. En ny altaruppsats gjordes i nyklassicistisk stil och med en ny altarmålning av Einar Forseth. Över altaruppsatsen murades ett lunettfönster igen och på platsen hängdes ett allseende öga. Orgeln försågs med fläkt och för att få plats med denna bytte läktartrapporna plats. Istället för att sluta vid orgeln slutar de nu vi långhusets hörn. Det var också i samband med denna renovering som kyrkan fick elektrisk belysning och ett elektriskt värmesystem. Vid den senaste renoveringen interiört 1988-89 försågs läktaren med skyddsräcke och bänkar togs bort under läktaren. Interiört har kyrkan målats om 1923-24, 1949-50 och 1988-89. Segerstads kyrka har sedan den byggdes inte genomgått några genomgripande förändringar. Exteriört är kopparinklädnaden av lanterninen den största förändringen och interiört omgestaltningen av altaret. Det gör att Segerstads kyrka än idag utgör ett gott exempel på 1800-talets nyklassicistiska kyrkobyggnadstyp. Sammanfattningsvis: * Segerstads kyrka ligger som brukligt är för kyrkorna på Ölands östra sida, utmed Ancylussjöns högsta kustlinje. * Kyrkplatsen har medeltida ursprung men idag finns inga byggnadsrester från den medeltida kyrkan bevarade över marken. * Kyrkans nuvarande utseende, exteriört, är ett resultat av nybyggnad av hela kyrkan 1837-39 samt renoveringen 1949-50. Vid den sistnämnda renoveringen kläddes hela lanterninen in med koppar. * Kyrkans exteriör har ett nyklassicistiskt uttryck som är vanligt inom Växjö stift. I Segerstads kyrka är det nyklassicistiska uttrycket välbevarat och tydligt avläsbart. * Interiört har kyrkan genomgått en del förändringar i samband med renoveringen 1949-50. Då flyttades predikstolen från 1832 års placering över altaret till korets norra vägg och en ny altaruppsats med tavla av Einar Forseth tillkom. Kyrkorummet har dock kvar sitt nyklassicistiska uttryck. * Av inventarier kan särskilt predikstolen nämnas som trots ombyggnader har kvar sitt ursprungliga uttryck från 1765. |
