Stäng fönster MÖRBYLÅNGA SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA 1:1 - husnr 1, SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA
Byggnad - Värdering
| SÖDRA MÖCKLEBY KYRKA (akt.) | |
| 12/21/06 |
| Motivering |
|---|
|
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR KYRKOMILJÖ OCH KYRKA Allmän bakgrund De öländska kyrkorna har en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talets orostider och befästes. Under de följande seklernas krig kom kyrkorna ofta att användas som skydd för befolkningen. Krigen, som vid flera tillfällen drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet, var en viktig orsak till att det gick långsamt med återuppbyggnad och att underhållet ofta fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kombinerade kyrkor och sockenbefästningar vilka också användes som magasin. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentsämbetet från 1700-talets mitt och ca 100 år framåt i tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till långhuset, lanterninerna något överdimensionerade, fönstren på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än hel nybyggnad. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggande av klockstaplar av trä förbjudits på det träfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna. Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Södra Möckleby kyrka är belägen på den västra landborgen, mitt i socknen. Kyrkbyns historia går tillbaka till medeltiden. Namnet, då som Mycklaby – den stora byn, finns omnämnt 1283. Så som sockencentrum, och senare centralort i Ottenby kommun, har kyrkbyn haft en viktig funktion under lång tid. Flera butiker ligger ännu längs landsvägen väster om kyrkan. Länge huserade socknens skola på tomten söder om kyrkan. Senare blev här kommunalhus. Kring kyrkan finns kyrkogården som enligt öländsk tradition omgärdas av en kalkstensmur. Här finns också en trädkrans bestående av delvis äldre träd, vilka ramar in kyrkogården. Såväl, murar, grindar, trädkrans som övrig vegetation är väsentliga delar för upplevelsen av kyrkogården. Kyrkoparken framför kyrkan i väster är en rest av det som tidigare var skolgård men anlades som park på 1950-talet. Parken utgör en grönskande yta framför kyrkan och skärmar av mot landsvägens buller. Kyrkomiljön ingår i det Världsarvsområde som går under beteckningen ”Södra Ölands odlingslandskap”. Södra Möckleby kyrkas äldsta historia är inte helt klarlagd. Enligt kyrkohistorikern fil dr Ragnhild Boström uppfördes på 1100-talet en tornlös absidkyrka som något senare kompletterades med det torn som till stora delar är bevarat än idag. Dendrokronologiska prover tagna i tornet har ännu inte lämnat några klara besked om tornets ålder. I tornet finns även återanvänt virke som skulle kunna härstamma från en ännu tidigare träkyrka på platsen. I den medeltida stenkyrkan hade torn och långhus ungefär samma bredd. På långhuset fanns i öster ett vidbyggt smalare kor samt en halvrund absid som, åtminstone i början av 1800-talet, inrymde sakristia. Tornet hade små fönstergluggar och övriga kyrkan endast några få ljusinsläpp, vilket teckningar från 16- och 1700-talet förmedlar. Som så många av de öländska kyrkorna drabbades Södra Möckleby kyrka av krigen på 1600-talet. År 1677 plundrades kyrkan på bl a silver, ljusstakar och klockstapelns klocka. Under 1700-talets andra hälft förstorades långhusets fönster - en vanlig åtgärd för att bringa mer ljus in i kyrkorummet vid en tid då nya ideal började slå igenom i kyrkoarkitekturen. Under 1700-talet och 1800-talets början steg folkmängden kraftigt på Öland. Perioden 1760-1860 kunde räkna till 23 nya kyrkor på ön, varav 16 behöll sitt medeltida torn. Södra Möckleby kyrka var en av dessa. År 1804 anlades Ölands Alunbruk i Degerhamn, strax väster om kyrkbyn. Brukets tillkomst var en viktig orsak till den snabba befolkningsökningen. År 1800 hade socknen 451 invånare och 1820 hade siffran stigit till nästan det dubbla; 813. Med befolkningsökningen kom också krav på en större kyrka. Planer fanns på tillbyggnad eller hel nybyggnation. Till och med diskuterades möjligheten att helt överge kyrkan och tillsammans med Smedby socken bygga en ny stor kyrka. En av anledningarna till detta förslag var miljöproblemen i byn. I ett sockenstämmoprotokoll från 1830-talet kan man läsa att röken från bruken ”… förmörkar blott ej kyrkan utvändigt, samt giver den ett dystert utseende, den angriper äfven invändigt dess målningar och prydnader. Rökens frätande egenskaper bevisas ögonskenligt af den kring Alunbruket förstörda och hämmade växtkraften”. År 1846 togs dock beslutet att riva den gamla kyrkans långhus, med undantag av tornet, och att därtill foga en ny salskyrka. Överintendentsämbetet bidrog med ritningar till den nya kyrkan, vilka upprättades av Johan Fredrik Åbom. Åbom var en av tidens stora kyrkoarkitekter och står bakom ett stort antal kyrkor i landet. På Öland har han gjort ritningar till åtminstone ytterligare en kyrka, nämligen Södra Sandby. Nya kyrkan uppfördes under ledning av Peter Isberg som var en ofta anlitad byggmästare vid de öländska kyrkorna. Under 1820-60-talen ledde han arbetet vid sex nybyggnader och vid tre kyrkor där nya långhus fogades till medeltida torn. Isberg påverkade ofta utformningen med egna förslag till förändringar. I Södra Möckleby följdes huvudsakligen Överintendentsämbetets ritningar, men några avsteg gjordes också. Den nya kyrkan stod klar 1851 och invigdes den 23 september samma år. Det sena 1700-talet och 1800-talets början innebar en brytning med den medeltida kyrkoarkitekturen. Den nyklassicistiska stilen med sina enkla, strama former inspirerade av antiken, kom att bli förhärskande ända fram till 1800-talets mitt. Den rektangulära långkyrkan, salskyrkan, blev lösningen på problemet att med begränsade ekonomiska resurser bygga rymliga gudstjänstlokaler för de många snabbt växande församlingarna. På Öland stämmer denna bild väl överens med nybyggnaderna som utfördes och Södra Möckleby kyrka kan ses som ett exempel. Till det gamla tornet, som höjdes något och fick en ny åttkantig lanternin, fogades ett brett långhus med absid i öster. Symmetriskt placerade på långhusets sidor byggdes i norr sakristia och i söder vapenhus. Kyrkans planform blev med dessa tillägg mycket ovanlig, men följer det stränga nyklassicistiska symmetrikravet även om den på ritningen markerade ingången vid sakristian inte utfördes. Tidigare hade man aldrig haft separat ingång till sakristian och därför var det, enligt Ragnhild Boström, vanligt på Öland att man inte heller utfördes någon sådan vid nybyggnation. Vid uppförandet av tornets lanternin gjordes också avsteg från Överintendentsämbetets ritningar, vilka visar en öppen lanternin. I stället valde Isberg att göra en åttkantig sluten lanternin – en form som kan ses på ytterligare 11 kyrkor där samme byggmästare var verksam. Ombyggnaden ledde till att medeltida murverk idag bara finns bevarade i tornet samt i långhusets västgavel. Den medeltida kyrkans grundmurar finns dock till vissa delar under det nuvarande långhusets golv och dokumenterades vid arkeologisk undersökning på 1950-talet. Interiört innebar nybyggnaden av långhuset en anpassning till tidens krav på rymd och ljus. De stora rundbågiga fönstren bidrog tillsammans med det höga tredingstaket. Stora, rundbågiga fönster fanns vid denna tid även i korabsiden och ovan läktaren släppte två runda fönster in ljus. Färgsättningen gick sannolikt i en ljus färgskala. Så som tidens smak föreskrev fanns stora symmetriskt placerade och slutna bänkkvarter i kyrkorummet. Bänkarna följde hela långhusets längd. I koret placerades predikstolen från den gamla kyrkan, införskaffad 1779, i norr och en korbänk i söder. Korabsiden smyckades bara av ett enkelt förgyllt kors framför det mittersta fönstret. I väster fanns läktaren, vilken nåddes via två trappor från kyrkorummet. Trapporna var vända så att uppgång skedde från långhusets sidor och inte från mittgången. De symmetriska arrangemangen var en viktig del av tidens kyrkobyggande. Under 1800-talets senare del och 1900-talets början genomfördes en del underhållsarbeten på kyrkan. Troligen var långhustaket ursprungligen belagt med understruket tegel, vilket kalkbruksrester på takkonstruktionen indikerar. I källorna nämns problem med tegel som i blåsigt väder flög av. Ett spåntak låg sedan på kyrkan till 1911 då ett nytt tegeltak (troligen cementtegel) lades på. Den dåliga luften smutsade fasaderna. Större fasadarbeten utfördes bl a 1896, 1910 och 1927. Under en period före 1910 var de slätputsade partierna något mörkare än de spritputsade. Efter 1910 har fasaderna varit avfärgade helt i brutet vitt, en färgsättning som är väl förenlig med kyrkans karaktär. Lanterningen var före 1910 mörk med ljusa omfattningar, men blev därefter ljus i färgsättningen. Vid 1950-talets renovering belades långhustaket med ett enkupigt lertegel samtidigt som korabsidens tre fönster murades igen. På 1960-talet kläddes lanterninen in med plåt. När det gäller ytskikt och enskilda byggnadsdetaljer kan tilläggas att långhus, sakristia och södra vapenhuset helt putsades om 1927 och att tornet helt frilades från puts vid renoveringen 1983. Senaste avfärgningen av långhuset gjordes 1987 och av tornet 1983. Dörrar och portaler i söder och väster härrör från 1851 medan fönstrens bågar byttes ut 1951. Lanterninens smidesräcken och tornluckorna, samt möjligen även torntakets plåt hör till de detaljer som är bevarade sedan 1851. Exteriört utgör Södra Möckleby kyrka ett typexempel på en öländsk kyrka, som är kraftigt ombyggd på 1800-talet. Tidens nyklassicistiska ideal speglas genom långhusets flacka takfall, de släta odekorerade fasaderna, de stora rundbågiga fönstren och överljusen i form av lunettfönster. Även den profilerade taklisten och den södra och västra portalens enkla artikulering utgör delar av kyrkans karaktär och den nyklassicistiska stilriktningen. Till denna tid hör även den åttkantiga lanterninen som är särskilt vanlig på Öland, men vars karaktär förändrats p g a plåtintäckningen. Igensättningen av korabsidens stora fönster ger kyrkans östra fasad ett slutet intryck som är främmande för byggnadsstilen. Det kraftiga tornet upplevs som stort jämfört med långhuset men förmedlar i övrigt mycket lite av sitt medeltida ursprung. Förändringarna till trots bevarar ändå kyrkan i stort sitt nyklassicistiska uttryck. Kyrkans interiör har genomgått två omfattande renoveringar, dels 1909-10, dels 1951. Den senare renoveringen genomfördes inför kyrkans 100-årsjubileum. Vid 1909-10 års arbeten gavs kyrkorummets väggar ett enkelt dekorationsmåleri som i korabsiden blommade ut i en målning i takvalvet föreställande änglar mot en himmel. På en textslinga kunde läsas ”Ära vare Gud i höjden och fred på jorden”. Samtidigt ersattes det enkla altarkorset av en kopia i gips av Torvaldsens ”Kristus”. Bänkarna gavs en för tiden vanlig ekimitationsmålning men bibehölls i övrigt. Några år före arbetena hade kyrkan försetts med en ny orgel med fasad i nyklassicistisk stil. Nästa stora renovering 1951 är den som ännu präglar kyrkorummet. Stadsarkitekten i Karlskrona, Sigge Ullén, stod bakom arbetena som bl a innebar ett utsuddande av 1910 års förändringar. Samtliga utrymmen och ytskikt berördes. Nytt kalkstensgolv lades in och bänkinredningen byttes ut mot en ny sluten inredning, i fyra kvarter liksom tidigare, men med betydligt färre antal bänkar och med sidogångar längs långhusväggarna. Kyrkorummet gjordes mörkare eftersom korabsidens tre fönster murades igen, liksom läktarens två fönster. I taket där det tidigare satt en längsgående spåntad panel sattes nu en tvärgående lockpanel. Korbänken i söder togs bort och istället anordnades en dopplats. I korabsiden avlägsnades kristusfiguren och istället återuppställdes altartavlan från den gamla kyrkan flankerad av figurer från den gamla altaruppsatsen. I väster vändes läktartrapporna och läktarbarriären återfick en enkel färgsättning utan dekormåleri. En planerad läktarunderbyggnad genomfördes inte då man ansåg att det skulle skada kyrkorummets utseende. Renoveringen 1951 förändrade kyrkorummet, framförallt vad gäller ljusföringen och korabsidens uttryck. Arbetena utfördes dock med kvalitet och omsorg om material. Med de kvarstående stora ljusinsläppen, det höga tredingstaket, den slutna bänkinredningen och läktarpartiets enkla karaktär bevarar kyrkans interiör mycket av det nyklassicistiska uttrycket. Kyrkan saknar också den numera så vanliga läkarunderbyggnaden, vilket ger kyrkorummet ett djup som idag blir allt mer ovanligt. 1950-talets renovering lämnade korabsiden med en altaruppsats som upplevdes som ofullständig och som dåligt kunde fylla absidens utrymme. Under flera årtionden pågick diskussioner och utfördes ritningsförslag för att möjliggöra en rekonstruktion av altaruppsatsen från den gamla kyrkan. Nils Isak Löfgrens teckning av kyrkorummet från 1819 användes som förlaga. År 1983 blev planerna verklighet och korabsiden rymmer idag en altaruppställning som är utförd som en pastisch på den gamla kyrkans uppsats tillkommen 1749 och tillskriven Peter Buschberg. Till de gamla delarna hör altartavlan föreställande Kristus på korset, flankerande figurer, Lagen och Evangeliet, ”vingarna” med voluter samt puttifigurer. Altaruppsatsen ursprung i senbarocken följs upp av altarets böljande form. Predikstolen, som placerades i kyrkan redan då nya långhuset uppfördes, stod också tidigare i den gamla kyrkan. Den sägs vara ett verk av Jonas Berggren, Målilla, och tillkommen 1779 då den ska ha målats av A G Wadsten, Gärdslösa. Predikstolen har en sirlig rokokoform. Ljudtaket är dekorerat med bland annat kors och puttifigurer. Färgsättningen från 1950-talet går i ljust blå-grått marmoreringsmåleri. Utsmyckningarna i kyrkorummet är i övrigt få, men nämnas kan en psalmnummertavla i rokoko, ljuskronor i malm och mässing samt en ålderdomlig järnbeslagen kista. På läktaren hänger de målningar av pannå som under en period flankerade kristusfiguren i koret. Av gipskopian av Torvaldsens ”Kristus” återstår endast huvudet som förvaras i tornkammaren. Kyrkorummet äger renhet och harmoni med sin lugna färgsättning och det ringa antalet inventarier. Återanvändandet av predikstol och den rekonstruerade altaruppstsen knyter samman nuvarande kyrkan med den gamla. Att återanvända äldre inventarier har varit en vanlig tradition på Öland, då man sällan haft råd att låta göra helt ny inredning i samband med en nybyggnad. För kyrkorummets ursprungliga intentioner innebär dock de igensatta fönstren i korabsiden att mycket av det viktiga ljuset går förlorat. Av kyrkans övriga utrymmen måste vapenhuset i det medeltida tornet lyftas fram. Rummet förändrades vid 1850-talets arbeten men förmedlar ändå viss medeltida karaktär. Till denna bidrar valvet, de kraftiga väggarna med ojämn yta och det ringa ljusinsläppet. Även trappan och underbyggnaden från 1851 är intressanta och rymmer en hel del uppgifter i form av klotter och inskriptioner från arbeten i kyrkan. För framtiden är det önskvärt att vapenhuset i allt väsentligt bevaras. Även tornets övriga våningsplan har mycket intressant att förmedla vad gäller murverk, tidigare öppningar, gammalt virke m m. Sammanfattningsvis: * Som så många av kyrkorna på södra Ölands västsida ligger Södra Möckleby kyrka på landborgskanten. * Kyrkbyn har medeltida anor. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården även kalkstensmurarna, bårhuset, de gamla träden och Kyrkoparken. * Kyrkan har ett medeltida ursprung som idag bara är bevarat i tornet. * I stort har kyrkan exteriört ett nyklassicistiskt uttryck – ett resultat nybyggnaden av långhus, absid, sakristia och vapenhus på 1850-talet. Planformen, med symmetriska utbyggnader i norr och söder är unik för de nyklassicistiska kyrkorna på Öland och i Småland. Detaljer såsom dörrar, tornluckor och smidesräcke härrör från 1851. * Interiört har kyrkan genomgått två omfattande renoveringar. De största förändringarna är bänkinredningens reducerade bänkantal och korabsidens igensatta fönster. Kyrkorummet förmedlar ändå mycket av de nyklassicistiska ursprunget. * Av inventarier kan särskilt framhållas predikstolen av Jonas Berggren och psalmnummertavla, båda utförda i rokoko. Den rekonstruerade altaruppställningen utgör en intressant del av kyrkans historia. |
