Stäng fönster MÖRBYLÅNGA VENTLINGE KYRKA 1:1 - husnr 1, VENTLINGE KYRKA
Byggnad - Värdering
| VENTLINGE KYRKA (akt.) | |
| 6/30/08 |
| Motivering |
|---|
|
Allmän bakgrund De öländska kyrkorna har en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talets orostider och befästes. Under de följande seklernas krig kom kyrkorna ofta att användas som skydd för befolkningen. Krigen, som vid flera tillfällen drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet, var en viktig orsak till att det gick långsamt med återuppbyggnad och att underhållet ofta fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kombinerade kyrkor och sockenbefästningar vilka också användes som magasin. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentsämbetet från 1700-talets mitt och ca 100 år framåt i tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till långhuset, lanterninerna något överdimensionerade, fönsterna på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än nybyggnader. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggandet av klockstaplar av trä förbjudits på det träfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna. Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Den första kända kyrkan i Ventlinge socken är den stenkyrka som byggdes under 1100-talet. Denna kyrka var en tornlös absidkyrka i romansk stil. Omkring år 1200 byggdes tornet i väster som än idag finns kvar. Till skillnad från flera av de andra öländska medeltidskyrkorna ändrades dock inte kyrkan i övrigt. Vanligt var att man gjorde koret fullbrett och tog bort absiden. Det förekom även att man uppförde östtorn. Ventlinge kyrka fick dock behålla sin ursprungliga utformning under medeltiden och de därpå följande århundradena. Bild 8, flik 15, visar kyrkans byggnadshistoria fram till idag. Ritningarna är framtagna av Ragnhild Boström som undersökt kyrkans historia. En intressant teknisk lösning när det gäller Ventlinge kyrka är att tornet och den västra gaveln har var sin vägg. Det vanliga var att när ett torn byggdes till på ett äldre långhus så lät man tornet vila på långhusets mur men så är alltså inte fallet här. Huvudingången fanns under medeltiden i långhusets sydvästra hörn. Utformningen ska ha varit lik den som finns bevarad på Resmo kyrkas norra långhusvägg d v s ett rakavslutet dörrparti med ett halvcirkelformat parti infällt över dörrstycket. Utformningen är ovanlig på Öland men förekommer i en del danska kyrkor. Portalen på Ventlinge kyrka har bidragit till att man kunnat datera kyrkan till tidigt 1100-tal. Ingången sattes igen 1763. Sydportalen är idag markerad i kyrkans puts. Den framkom då man knackade ned putsen i samband med renoveringen på 1950-talet. Den medeltida kyrkan var helgad åt St Laurentius. Under lång tid fanns en skulptur av helgonet samt en skulptur av Maria i kyrkan men dessa är idag försvunna. År 1634 avbildades Ventlinge kyrka liksom de flesta andra öländska kyrkor av J H Rhezelius. Han reste på uppdrag av Kammarkollegiet runt i östra Småland och på Öland för att avbilda kyrkor och andra sevärdheter i bygden. Genom århundradena har han fått många efterföljare som antingen på uppdrag eller av eget intresse arbetat med att avbilda Ölands kyrkor. Ungefär 100 år efter Rhezelius reste Petrus Frigelius runt på Öland. Arbetet med ombyggnaden av Ventlinge kyrka påbörjades redan 1812 men blev inte så omfattande som i många andra kyrkor. Västtornet bevarades och också en stor del av långhuset. Absiden revs och koret gjordes fullbrett med en sakristia i öster. Undersökningar av murarna har visat att skarven mellan det medeltida långhuset och det nya koret från 1812 går vid västra sidan av det andra fönstret från öster. I samband med underökningar av murarna har man också hittat en del av de fönstergluggar och dörröppningar som fanns i den medeltida kyrkan. Interiört finns de medeltida stenvalven bevarade i tornets två första våningsplan. Den måttliga ombyggnaden gör att Ventlinge kyrka idag räknas som en av de mera välbevarade medeltida öländska kyrkorna tillsammans med Egby, Gärdslösa, Källa (gamla kyrkan), Resmo, Vickleby och Ås. Den tillhör också den grupp på 15 kyrkor som av öns totalt 34 kyrkor har kvar sitt medeltida västtorn. Vem som ritade kyrkans nya kor är inte känt men bygget leddes av den på Öland tämligen flitigt anlitade byggmästaren Johan Petersson, Kalmar. Han arbetade med sex om- eller nybyggnader av kyrkor på Öland bl a i Mörbylånga och Böda. I samband med ombyggnaden av Ventlinge kyrkas kor gjordes nya, stora stickbågiga fönsteröppningar och långhusets och sakristians tak belades med enkupigt tegel. Den ombyggda kyrkan var, liksom medeltidskyrkan, orienterad i öst-västlig riktning med torn i väster och kor i öster. Genom ombyggnaden blev koret fullbrett och en sakristia byggdes öster om koret. Sakristian gjordes lägre än långhuset med en rektangulär plan. Ombyggnaden gjordes i nyklassicistisk stil. Typiskt för denna stil är ett ljust kyrkorum med stor rymd. Ventlinge är en relativt liten kyrka. Trots det kunde man genom rummets stora takhöjd och de nya stora stickbågiga fönstren skapa ett ljust och luftigt kyrkorum. Även färgsättningen som hölls i ljusa toner bidrog till detta. En intressant detalj är det fragment av en gravsten från slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet som murades in i den östra gaveln. Fragmentet var länge dolt under puts men togs fram i samband med renoveringen av kyrkan 1950-52. En ovanlig lösning i kyrkorummet är placeringen av predikstolen över altaret. Altarpredikstolar tillkom främst under 1800-talets första hälft och fanns i Småland i omkring femton kyrkor och på Öland i nio. Bruket av altarpredikstolar hörde samman med den liturgiska utvecklingen mot ett större betonande av ordet i gudstjänsten. På Öland finns förutom i Ventlinge altarpredikstolar kvar endast i Hulterstads och Ås kyrkor. Den första större förändringen av kyrkan gjordes redan 1825. Då försågs det medeltida tornet med en trälanternin ritad av murarmästaren Johan Abraham Wilelius, Stockholm. Denna fick samma kvadratiska form som tornet och avtäcktes med ett tältformat spånklätt tak. Även tornets tak var klätt med spån. Fyra år senare byggdes läktaren ut så att den blev djupare. Den första större renoveringen av kyrkans interiör genomfördes 1879. Exakt vad som gjordes är oklart men troligen försågs kyrkorummet och i synnerhet den östra korväggen med dekormåleri i tidens smak. Under taklisten på långhusets norra och södra vägg målades en rundbågefris i nyromansk stil. Kring predikstolen målades konsoler och pilastrar som marmorerades. Väggen bakom ljudtaket försågs med draperimålning och över alltihop ett band med texten Ära vare Gud i höjden. Predikstolskorgen försågs med flera dekorativa träsniderier liksom ljudtaket. Dekorationerna ritades av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. Uppställningen har en typiskt klassicistisk utformning. Exteriört genomfördes ytterligare en större förändring 1880 då det södra vapenhuset tillkom. Det ritades av Otto August Mankell (1835-1885) som främst är känd som tecknare. Han arbetade bl a som lärare i perspektiv vid Akademin för de fria konsterna. Vapenhuset i Ventlinge byggdes i nyklassicistisk stil med inslag av nyromanik. Ingångens parställda pilastrar är typiskt klassicistiska medan partier ovanför ingången med perspektivbågarna och ett blinderingsfönster i form av ett romanskt hjulekersfönster är dekorelement typiska för den nyromanska stilen. Vapenhus på långhusens södra sidor förefaller ha blivit populära just på södra Öland. Flera av grannkyrkorna byggdes till på liknande sätt vid den här tiden t ex Gräsgårds och Södra Möckleby kyrkor. Den stora renovering av kyrkan som genomfördes 1950-52 leddes av Johannes Dahl som var en flitigt anlitad arkitekt vid ny- och ombyggnader av kyrkor samt renoveringar vid den här tiden. Renoveringen var tänkt att genomföras 1938 men planerna lades på is då kriget bröt ut 1939. Arkitekt Johannes Dahl hade sitt kontor i Tranås och var därför mest verksam i norra delen av Kalmar län, Jönköpings län och Östergötland. Johannes Dahl var utbildad i den klassicistiska skolan och arbetade i hög grad utifrån denna inriktning. De renoveringsförslag för kyrkor som Dahl utarbetade tog stor hänsyn till kyrkorummets medeltida historia. Det är något som är tydligt i fallet Ventlinge kyrka. Bl a målades väggarnas dekormåleri från 1879 och 1908 över. Eftersom kyrkan angripits av skadeinsekter behövdes flera åtgärder vidtas bl a omläggningen av golven i långhus och sakristia samt utbyte av bänkinredning. I det sistnämnda fallet påverkade också moderna krav på bättre sittkomfort. Den nya bänkinredningen fick dock samma klassicistiska utformning som den gamla bänkinredningen. Den enda delen av den äldre bänkinredningen som bevarades är läktartrappans sittplats. I koret murades de båda fönstren i långhusets östra gavel igen. Eftersom ett nytt värmesystem med elektriska bänkvärmare ersatte de gamla vedkaminerna kunde dessa tas bort och bänkinredningen återställas. Ytterligare en anpassning till nyare tiders krav var utvidgningen av koret. I mitten av 1900-talet blev det allt vanligare att körer medverkade i gudstjänsten eller att man ordnade julspel och liknande aktiviteter vilket krävde bättre utrymme i koret. Därför togs en bänk på var sida om mittgången bort. Färgsättningen gick vid den här tiden i olika gråa nyanser med inslag av blågrönt, rostbrunt och guld. De ovan beskrivna åtgärderna innebar naturligtvis ett visst mått av förändring i kyrkorummet men var ingen omgestaltning. Störst påverkan på upplevelsen av kyrkorummet hade de igensatta korfönstren. En del av kyrkans kulturhistoriska värde utgörs av bevarade byggnadsdelar från medeltiden. Det ger kyrkobyggnaden ovanliga proportioner med ett smalt långhus som har samma mått på bredden som tornet. De bevarade delarna av den medeltida kyrkan vittnar om dess långa historia och berättar om medeltida byggnadsteknik och stilideal. Mest framträdande är de medeltida spåren i tornet, främst i de två första våningarnas ålderdomliga stenvalv. Efter den stora ombyggnaden i början av 1800-talet har kyrkan renoverats vid flera tillfällen. Trots att inredningen i viss mån har bytts ut t ex nya golv och ny bänkinredning, har rummet bevarat mycket av 1800-talets karaktär. Sammanfattningsvis: * Som många av kyrkorna på Ölands västra sida ligger Ventlinge kyrka på landborgskanten. * Kyrkbyn har medeltida anor. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården också den f d skolan. * Kyrkan har ett medeltida ursprung som idag till stora delar är bevarat i tornet och långhusets västra del. I vapenhuset, långhusets västra gavel och tornets första våning är flera medeltida valvbågar synliga. Man har i kyrkans fasadputs också markerat medeltida portaler och fönsteröppningar som idag är igensatta. * Kyrkans exteriör har bevarat mycket av det uttryck den fick i samband med ombyggnaden 1812. Tornet har förändrats genom tillkomsten av en lanternin 1825 och ett nytt vapenhus i söder 1880. Den sistnämnda byggnadsdelen avviker något stilmässigt från den övriga kyrkobyggnaden. * Interiört är den största enskilda förändringen igenmurandet av de båda korfönstren i öster. Materialen i inredningen är inte alltid de ursprungliga men förändringarna har stilmässigt kopierats för att likna de äldre inventarierna. Det nyklassicistiska kyrkorummet är än idag väl sammanhållet. * Bland kyrkans inventarier utmärker sig altarpredikstolen och läktartrappans sittplats. Altarpredikstolar byggdes i ett fåtal kyrkor och endast några få av dessa finns idag bevarad. Även den framtagna väggmålningen från 1400-talet är ett ovanligt inslag i kyrkorummet. |
