Stäng fönster MÖRBYLÅNGA VICKLEBY KYRKA 1:1 - husnr 1, VICKLEBY KYRKA
Byggnad - Värdering
| VICKLEBY KYRKA (akt.) | |
| 11/7/07 |
| Motivering |
|---|
|
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR KYRKOMILJÖ OCH KYRKA Allmän bakgrund På Öland är samspelet mycket tydligt mellan naturlandskapets förutsättningar och bebyggelsens lokalisering. Detta gäller också kyrkornas placering i landskapet. Under medeltiden anknöts kyrkorna geografiskt till tidigare maktstrukturer. Byarna växte upp nära kyrkorna. Placeringen av byar och kyrkor längs med landborgarna i öster och väster är typisk för landskapet. Det öländska kyrkobeståndet består av en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än vad som är fallet för fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talets orostider och befästes. Under de följande seklernas krig kom kyrkorna i många fall att användas som skydd för befolkningen. Krigen som drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet var en viktig orsak till att det gick långsamt med återuppbyggnad och att underhållet ofta fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kombinerade kyrkor och sockenbefästningar vilka också användes som magasin. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentsämbetet från 1700-talets mitt och ca 100 år framåt i tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till långhuset, lanterninerna något överdimensionerade, fönstren på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än hel nybyggnad. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggande av klockstaplar av trä förbjudits på det träfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med bastanta lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna. Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Vickleby kyrka vilar på öns västra landborg och ligger med vid utblick över både det karga alvaret i öster och det uppodlade landskapet i väster. Kyrkornas placering längs med landborgskantens vägnät och radbymiljöer är typisk för ön och Vickleby kyrka utgör ett tydligt exempel på detta. Tillsammans skapar Algutsrum, Torslunda, Vickleby och Resmo kyrkor ett pärlband av kyrkor längs med västra landborgen. Vickleby kyrka omges av en välbevarad kyrkomiljö till vilken kyrkogården, bårhuset, prästgården och den gamla skolbyggnaden hör. Prästgården väster om kyrkan utgör en välbevarad gårdsmiljö. Längs med bygatan finns en blandad gårds- och malmbebyggelse som bidrar till kulturmiljöns sammantagna höga kulturhistoriska intresse. Byn ingår i det av UNESCO utnämnda världsarvsområdet som går under beteckningen ”Södra Ölands odlingslandskap”. Kyrkogården har använts sedan medeltiden och omges enligt öländsk tradition av en kallmurad kalkstenmur. Här finns också en uppvuxen trädkrans som tillsammans med flera vackra solitärträd bidrar till den lummiga karaktären. Såväl murar, kvarvarande äldre vårdar som trädkrans utgör väsentliga delar för upplevelsen av kyrkogården. Vickleby kyrka tillhör den lilla grupp av kyrkor på Öland som är helt eller till största delen bevarade sedan medeltiden. De övriga är Egby, Resmo, Gärdslösa, Ventlinge, Ås och Källa gamla kyrka. Vickleby kyrkas äldsta historia har genom åren varit föremål för flera undersökningar. Kyrkohistorikern Ragnhild Boström har haft möjlighet att studera kyrkan ingående under ett par större renoveringsprojekt och har författat boken om Vickleby kyrka inom projektet ”Sveriges kyrkor”. Under ledning av Torbjörn Sjögren, Kalmar läns museum, gjordes så sent som 1998 en murverksdokumentation som delvis förändrade den tidigare bilden av medeltidskyrkan. Även Ragnhild Boström gjorde efter detta revideringar av kyrkans historik genom ett par tidningsartiklar. Troligen fogades nuvarande torn till ett långhus av trä under slutet av 1100-talet. Långhuset av sten byggdes på 1200-talet. Både långhus och torn står på helt egna grunder. Att tornet är äldre än långhuset hör inte till vanligheterna på Öland, utan förhållandena har oftast ansetts vara tvärtom. Förutom Vickleby har tornet bedömts vara äldre än långhuset bara i Högby och Källa gamla kyrka (tornet nu rivet) samt möjligen i Torslunda. Länge trodde man att Vickleby kyrkas långhus hade två byggnadsfaser under medeltiden, men 1998 kunde konstateras att det medeltida långhuset byggdes i en etapp. Den medeltida kyrkan bestod av tornet med brant tälttak, ett långhus som var lika brett som tornet, ett kor som var något smalare och lägre än långhuset samt ett en halvrund absid i öster. Det var en sockenkyrkotyp som var typisk under romantiken, den tidiga medeltiden. Fönstren var få och högt sittande och i tornet fanns större och mindre öppningar. Ingången i tornet togs troligen upp under det sena 1200-talet eller 1300-talet och försågs med en kalkstensportal med tydliga gotiska stildrag. Få förändringar är kända under de närmast följande århundradena, men år 1677 ska kyrkan ha drabbats av danskarnas härjningar. Från 1700-talet finns många förändringarna av kyrkan dokumenterade. En större läktare byggdes i kyrkorummet, torntrappan byggdes om så att den mynnar i långhuset istället för i tornet, fönstren förstorades sannolikt och samtidigt utökades troligen öppningen mellan torn och långhus. Under 1730-talet renoverades bland annat kyrkans tak och fasader. När Frigelius år 1752 avbildade kyrkan hade den nästan helt och hållet det medeltida utseendet bevarat. År 1759 byggdes kyrkan till med en sakristia i norr. De följande tjugo åren utfördes stora arbeten interiört för att skapa ett kyrkorum mer i tidens smak. En predikstol i rokokostil, utförd av bildhuggaren Jonas Berggren från Målilla, sattes på norra väggen, fönstren vid altaret förstorades och bänkar och läktare målades av provinsialmålaren och eksjösonen A G Wadsten som utförde många arbeten i ölandskyrkorna vid tiden. Under 1700- talet och 1800-talets början steg folkmängden kraftigt på Öland. Perioden 1760-1860 kunde räkna till 23 nya kyrkor på ön varav 16 behöll sina medeltida torn. Även i Vickleby var kyrkorummets storlek ett problem för en växande sockenbefolkning. Här valde man dock att bara göra en förlängning och behålla merparten av den medeltida kyrkan. Under ledning av stadsmurmästaren Anders Törnberg från Kalmar revs år 1778-79 det medeltida koret och absiden, långhuset förlängdes i öster och ett nytt kor tillkom. Som var vanligt på Öland vid tiden behölls mycket av den gamla inredningen trots ombyggnaden. Bänkinredningen kompletterades bara i utbyggnaden, predikstolen flyttades något och nytt altare byggdes. Väggarna dekorationsmålades med draperimålningar och det nya brädtaket målades blått med marmorerad list. Målningen utfördes av Johan Lundgren Olofsson som var verksam i bl a Kalmar och Vimmerby vid tiden. När Nils Isak Löfgren tecknade av kyrkans interiör 1818 hade koret fått en altaruppställning i nyklassicistisk stil. Bänkar stod längs korets väggar i öster, norr och söder och hela kyrkorummet var fyllt av bänkinredning. Ända bak i tornets bottenvåning fanns bänkplatser för sockenborna. Samma år fick tornet en fyrsidig lanternin. Under det sena 1700-talet växte nya stilideal fram för kyrkorna. Man bröt med den medeltida kyrkoarkitekturen och den nyklassicistiska stilen med sina enkla, strama former inspirerade av antiken kom att bli förhärskande ända fram till 1800-talets mitt. Den väl tilltagna, rektangulära salskyrkan med stora ljusinsläpp blev idealtypen – något som var svårt att åstadkomma med den lilla kyrkan i Vickleby. På 1830-talet gjordes dock vissa förändringar som kan ses som eftergifter till den nya stilen. Fönstren förstorades och den medeltida sydportalen ersattes av en ny med klassiskt rusticerad omfattning. Troligen försvann samtidigt draperimålningarna interiört och vapenhus och långhus skiljdes åt med ett dörrparti. År 1856 målades inredningen i kyrkan om i en ljus färgskala, typisk för tiden. Taket målades ljusgrått, fast inredning i vitt, grått och guld. År 1904 var det dags för nästa stora invändiga omdaning. Dekorationsmåleri var nu åter högsta mode, gärna i nygotisk stil, och väggarna dekorerades i grönt mot ljus botten med bl a palmkransar och bibelord. Taket delades in i olika fält av akantusbårder. Idag är i stort sett bara vindfånget vid södra ingången bevarat från 1904 års renovering. År 1938 utfördes en stor invändig renovering under ledning av arkitekt Sven Wranér. Ambitionen var att återställa mycket av det sena 1700-talets känsla i kyrkorummet. Takpanelens och taklistens målning skrapades fram, predikstol och altaruppsats återfick ursprunglig färgsättning. Bänkinredningen byttes ut men bänkdörrarna behölls. Av ekonomiska skäl avbröts arbetena och upptogs inte förrän 1958. Då fick konstnären Arthur Percy i uppdrag att färgsätta bänkdörrar och skärmar efter gamla färgskikt. På bänkdörrarna skrapades en marmorering fram som Percy utgick ifrån. Den ovanliga marmoreringen som påminner om bubblor i vatten finns ännu på bänkdörrarna. År 1988 utfördes den senaste stora invändiga renoveringen. Då utfördes bland annat stora konserveringsarbeten, väggarna målades och läktarbröstningens marmorering tillkom. Utvändigt skedde inga större förändringar under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Taket lades om med nytt tegel 1868 och putsarbeten utfördes både på 1870-talet och 1904. År 1925 utfördes större reparationer på tornet och lanterninen och 1932 lades taket om igen. På 1950-talet putsades tornet om och 1978 utfördes en större exteriör renovering med puts- och målningsarbeten. År 1998 putsades stora delar av långhuset om och alla snickerier målades. Under det sena 1800-talet växte intresset för medeltiden. Många kyrkor uppfördes i nygotiskt stil och medeltida kyrkor stilrestaurerades för att återföras till ett slags ursprung utan hänsyn till senare tiders förändringar. Denna historiesyn kom att kritiseras under de första åren av 1900-talet men intresset för de medeltida kyrkorna fanns kvar. Riksantikvarieämbetet och Vitterhetsakademien startade vid tiden projektet ”Sveriges kyrkor” inom vilket landets gamla kyrkor skulle undersökas och beskrivas. Ölands kyrkor blev tidigt i projektet föremål för uppmärksamhet. År 1918 besökte arkitekten Anders Billow kyrkorna i Algutsrums härad. I Vickleby framtogs nordportalen detta år. På uppdrag av ”Sveriges kyrkor” besöktes kyrkan 1932 av William Anderson som då frilade delar av den medeltida sydportalen. Undersökningarna av den medeltida kyrkan fortsatte på 1950-talet då Ragnhild Boström dokumenterade det frilagda murverket på tornet. Resultatet av detta blev att flera av de igensatta medeltida tornöppningarna efter hand åter har öppnats upp. År 1980, då tornet renoverades invändigt, med säkring av murverk, förbättrade trappor m m, gavs möjlighet för Boström att göra byggnadsarkeologiska undersökningar samt sk dammsugning av kulturlagren. Undersökningen kastade mycket ljus över hur tornet brukats under medeltiden. År 1983 publicerades boken om Vickleby kyrka, skriven av Ragnhild Boström på uppdrag av ”Sveriges kyrkor”. Vid första anblick ter sig Vickleby kyrka nästan som en nyklassicistisk kyrka, med sin odekorerade fasad, tornets lanternin, den rusticerade portalen i söder och de stora fönsteröppningarna. De små proportionerna förråder den dock, liksom det faktum att långhus och torn är lika breda och att tornet är kraftigt och har många märkliga muröppningar. Tittar man närmare framträder ytterligare byggnadsdetaljer från medeltiden. Tydligast av dessa är portalerna i norr och väster liksom resterna av sydportalen. Vickleby kyrka utgör en blandning av den lilla, medeltida sockenkyrkan och förändringar utförda på 1700- och 1800-talen för att rymma en större befolkning och anpassas till nya stilideal. De medeltida murverken och byggnadsdetaljerna har ett mycket höga kulturhistoriska värden. Portalerna av kalksten och sandsten ger en aning om den konstnärligt kvalitativa produktion som fanns på ön under medeltiden. Tornets många öppningar ger en antydan om att denna byggnadsdel utöver den rent kyrkliga även haft andra funktioner. Från 1700- och 1800-talets förändringar måste särskilt den tidstypiska sydportalen och fönstersättningen lyftas fram tillsammans med bevarade ålderdomliga dörrar med ursprunglig beslagning och den mycket enkla lanterninen. Kyrkan har haft tegeltak åtminstone sedan 1600-talet. Även interiören präglas av kyrkans två stora byggnadsfaser; medeltiden och det sena 1700-talet. I vapenhuset och kyrkorummets bakre del är det medeltida ursprunget särskilt tydligt. Bakom läktaren möts de tjocka murarna från långhusgavel och torn och besökaren blir varse om de byggnadstekniska kunskaper som krävdes då medeltidskyrkan uppfördes. För den som får möjlighet att besöka tornet med alla dess våningsplan med synliga murar och valvkonstruktioner blir detta förhållande än mer uppenbart. Den medeltida karaktären är en omistlig del av Vickleby kyrkas kulturhistoriska värde. Av inventarier från medeltiden finns endast dopfunten bevarad. Kyrkorummet är långsmalt och litet och har mycket av 1700-talskaraktären bevarad. Till denna hör den slutna bänkinredningen som fyller upp stora delar av kyrkorummet, trots att bänkar plockats bort både i öster och väster, det plana taket och taklisten med bemålning, predikstolen, korbänkarna samt den lilla läktaren. Altaruppsatsen och orgelfasaden är nyklassicistiska tillägg gjorda under 1800-talet med god anpassning till kyrkorummets små proportioner. Kyrkorummets karaktär är ett resultat av att de tre senaste stora renoveringarna alla haft ambitionen att utgå från 1700-talets kyrkorum och dess färgsättning. På så vis har också hänsyn visats mot flera lokalt och regionalt kända konstnärers verk, såsom Jonas Berggrens predikstol och Wadstens bemålning av taklist och bänkdörrar. Att bänkdörrarna sedan har målats om av kände konstnären Arthur Percy med Wadstens marmorering som utgångspunkt skänker ytterligare en dimension till kyrkorummet. Sakristian är med sitt vackra kryssvalv ett stämningsfullt 1700-talsrum. Sammanfattningsvis: * Som så många av kyrkorna på södra Ölands västsida ligger Vickleby kyrka på landsborgskanten. * Kyrkbyn har medeltida anor. Till kyrkomiljön hör förutom kyrkan och kyrkogården även prästgården, den gamla skolbyggnaden och bårhuset. Viktiga för upplevelsen kyrkomiljön är även kalkstensmurarna och den uppvuxna trädkransen. Den välbevarade äldre bebyggelsen längs med bygatan bidrar till de sammantaget höga kulturvärdena. *Kyrkan är en av sju kyrkor på Öland som är helt eller till stora delar bevarade från medeltiden. Tornets och stora delar av långhusets murverk är medeltida. * Exteriört kommer den medeltida karaktären särskilt till uttryck genom kyrkans proportioner, tornets storlek och muröppningar samt portalerna/portaldelarna i norr, söder och väster. Bland förändringarna under 1700- och 1800-talen märks särskilt lanterninen, de stora fönstren och den rusticerade sydportalen. * Interiört är kyrkorummet till stora delar ett uttryck för 1700-talet och det tidiga 1800-talet med de tongivande inventarierna och färgsättningen. De små måtten vittnar dock om det medeltida ursprunget. I vapenhuset och i tornet övriga plan är den medeltida karaktären rådande. * Av inventarierna kan särskilt framhållas predikstolen av Jonas Berggren, den nyklassicistiska altaruppsatsen och den medeltida dopfunten. |
