Stäng fönster MÖRBYLÅNGA ÅS KYRKA 1:1 - husnr 1, ÅS KYRKA
Byggnad - Värdering
| ÅS KYRKA (akt.) | |
| 11/16/09 |
| Motivering |
|---|
|
ÖVERGRIPANDE KULTURHISTORISK BEDÖMNING FÖR KYRKOMILJÖ OCH KYRKA Allmän bakgrund De öländska kyrkorna har en betydligt högre andel ombyggda medeltidskyrkor än fastlandet. Dessa medeltida sockenkyrkor var i huvudsak uppförda på 1100-talet som enkla absidkyrkor, men byggdes ofta om under 1200-talets orostider och befästes. Under de följande seklernas krig kom kyrkorna ofta att användas som skydd för befolkningen. Krigen, som vid flera tillfällen drabbade ölänningarna och deras kyrkor hårt ända fram till 1700-talet, var en viktig orsak till att det gick långsamt med återuppbyggnaden och att underhållet ofta fick stå tillbaka för återanskaffning av nödvändiga inventarier. Vid 1700-talets mitt var kyrkobeståndet i princip oförändrat sedan medeltiden och utgjordes av en brokig samling kyrkor med flera funktioner. Att anpassa dessa trånga och dåligt underhållna byggnader för de växande församlingarnas behov var en svår uppgift. Kyrkorna på Öland har formats av öns relativa fattigdom och isolering, vilket sannolikt har bidragit till att ge lokala självständiga och uppfinningsrika byggmästare utrymme att återanvända och ta tillvara så mycket som möjligt av de äldre kyrkorna. Denna sparsamhet har lett till att proportionsförhållandena vanligen är långt ifrån den klassiska harmoni som förordades av Överintendentämbetet vid tiden. Tornen är ofta kraftiga i förhållande till långhusen, lanterninerna något överdimensionerade, fönstren på tornen gärna små, få och oregelbundet placerade. Närmast de nyklassicistiska idealen kommer de kyrkor på ön som nybyggdes på 1820-talet och framåt. Från början till mitten av 1800-talet ledde de stabilare politiska och ekonomiska förhållandena tillsammans med en stadigt växande folkmängd till ökad kyrkobyggnadsverksamhet på Öland, liksom i landet i övrigt. På Öland kom dock om- och tillbyggnader att vara vanligare än hel nybyggnad. Genom en kunglig förordning 1759 hade byggande av klockstaplar av trä förbjudits på det trädfattiga Öland. De medeltida tornen påbyggdes därför med lanterniner i klassicistisk stil för att härbärgera kyrkklockorna. Kyrkomiljön och kyrkan med fast inredning och inventarier Någon gång i mitten av 1100-talet byggdes de äldsta delarna av Ås kyrka. Då byggdes långhus med ett smalare kor, troligen med en absid mot öster. Några årtionden därefter uppfördes östtornet. I tornets bottenvåning var absiden inrymd. Tornet var, och är än idag, lika brett som långhuset men interiört markerades övergången till koret med en indragning av väggarna. I tornet fanns flera våningsplan som idag är borta. Än idag kan man dock se spår efter bjälklag i tornmurarna. Ås är en av två kyrkor som byggdes med endast torn i öster. Den andra är Segerstads kyrka men där ersattes östtornet under 1800-talet av ett västtorn. Flera kyrkor har haft torn i öster men då har de också haft ett torn i väster och varit s k klövsadelkyrkor. Efter tillkomsten av tornet förefaller kyrkan inte ha genomgått några större förändringar under medeltiden. Den första kända avbildningen av Ås kyrka är J H Rhezelius teckning från 1634. Kyrkan avbildades även av P Frigelius 1753. Denna avbildning finns som bild 3 flik 15. Vid den tiden hade kyrkans små medeltida fönstergluggar ersatts av större fönster. Interiört innebar bruket av predikstol och bänkar en större förändring. Dessa förändringar genomfördes generellt under 1600-talet men när Ås kyrka för första gången fick denna typ av inredning är inte känt. Predikstolen placerades i långhusets sydöstra hörn med trappa från koret. Under 1700-talet blev den medeltida kyrkan allt trängre för den växande befolkningen. Bygget av en läktare någon gång under 1600-talet hade tillfälligt förbättrat situationen men i mitten på 1700-talet ökade kraven på en förändring. Tillbyggnaden som pågick 1774-1777 resulterade i det långhus som kyrkan har idag. Åtgärden innebar att långhuset byggdes ut med ca 8 meter mot väster. Ås kyrka tillhör den grupp av öländska kyrkor som har kvar stora delar av sitt medeltida murverk. Av öns 34 medeltida sockenkyrkor har 23 stycken bevarade delar av den medeltida byggnaden kvar. 20 av dessa har kvar sitt medeltida torn. När Ås kyrkas fasader hackades rena från puts vid renoveringen 1929 ska man ha kunnat se skarven mellan den medeltida kyrkan och tillbyggnaden. Spåren av denna skarv är idag är synlig i kyrkorummet. Vid den södra ingången och på motsvarande fönster i norr blir kyrkans murverk markant smalare mot väster. Skillnaden är ca 15 cm. I samband med tillbyggnaden på 1700-talet förändrades också fönsteröppningarna till den form de har idag. Interiört byggdes den nuvarande läktaren och långhusets tunnvalv tillkom. Allt detta gjorde Ås kyrka till en salskyrka. Segerstads kyrka byggdes om till denna typ av kyrka redan 1751 men eftersom denna inte är bevarad är Ås idag Ölands äldsta salskyrka. Nästa stora förändring var om- och tillbyggnaden 1820. Då byggdes torntaket om till det pyramidtak som finns idag och lanterninen tillkom. Möjligen var det redan vid bygget av lanterninen som den belades med skiffer, vilket för Öland är ett ovanligt takmaterial. Denna åtgärd kan dock ha gjorts senare är 1820, möjligen 1856, då lanterninen ska ha renoverats. Inne i kyrkan byggdes år 1820 det medeltida koret för med en ny vägg. I det rum som skapades, tornets bottenvåning, inreddes sakristia. Den nya väggen innebar att ett nytt kor skapades i långhusets östra del. Tio år efter dessa förändringar, 1830 flyttades predikstolen i långhusets sydöstra hörn och byggdes om till en altarpredikstol med trappa från sakristian. På Öland fick åtta kyrkor altarpredikstol under åren 1805-1839. Dessa var Hulterstad, Köping, Mörbylånga, Ventlinge, Ås, Algutsrum, Gräsgård och Segerstad. Av dessa återstår idag endast altarpredikstolarna i Hulterstad, Ventlinge och Ås. Inspirationen till altarpredikstolarna tros ha kommit från Kristvalla kyrka på fastlandet. Denna altarpredikstol byggdes av Henrik Wermelin, en byggmästare som kom att ha ett stort inflytande över kyrkobyggandet på Öland. En av dem han samarbetade med, Johan Petersson, ska ha byggt altarpredikstolen i Ås kyrka. Altarpredikstolen var en protestantisk idé med avsikten att jämställa det predikade ordet med altarets sakrament. För de öländska kyrkorna är det dock troligare att estetiska och praktiska aspekter varit viktigare. Den nyklassicistiska stilen förespråkade symmetri och med en altarpredikstol i mitten blev det balans i rummet. Eftersom de öländska kyrkorna var smala och trånga var altarpredikstolarna också ett sätt att spara utrymme. Många öländska kyrkor har sakristia i öster och därifrån kunde man bygga trappa upp till predikstolen, vilket även det sparade utrymme i kyrkorummet. Den förändrade planlösningen i kyrkorummet ledde till ytterligare en förändring 1820. Ingången i söder bytte plats med ett fönster och flyttades alltså längre väster ut. Troligen gjordes detta för att bättre utnyttja utrymmet för bänkarna. Märkligt nog fick inte den nya ingången samma utformning som fönstrens valvbågar. Medan fönstren har stickbågiga valv har ingången ett tidstypiskt rundbågigt valv. Varför man valde att en sådan stilmässig avvikelse vet vi inte. Ytterligare tillbyggnad av kyrkan gjordes 1871 då vapenhusen i väster och söder byggdes. Läktaren förändrades 1885 då den nya orgeln köptes. År 1926 lades ett nytt tegeltak på långhustaket av spån. En större renovering gjordes 1929 då, som tidigare nämnts, putsen på stora delar av kyrkan knackades ner. Vissa äldre spår kunde dokumenteras men mycket talar för att undersökningen blev bristfällig. Manne Hofrén besökte kyrkan medan arbetet pågick men då hade redan arbetet med att putsa kyrkan påbörjats. Interiört gjordes en större renovering 1935 då bl a lågtrycksångvärme installerades. Enligt fotografier var då stora delar av trägolvet borttaget. Det förefaller dock som att undersökningen av de medeltida resterna av golv och murar som gjordes var tämligen summariska. Renoveringen 1930-35 innebar en ordentlig uppfräschning av kyrkorummet. Nya golv lades in och koret utvidgades genom att två par bänkar på var sida av mittgången togs bort. De korbänkar som finns i koret förlängdes så att de liksom tidigare anslöt till långhusets bänkar. Stora delar av kyrkan målades men färgsättningen förefaller ha varit i stort sett den samma. En av de större förändringar som gjordes var de nischer som höggs ut under fönstren för att placera de nya radiatorerna. Under de följande årtiondena genomfördes ett normalt underhåll av kyrkan. 1978-79 gjordes dock en större insats interiört då det nuvarande värmesystemet med direktverkande el installerades. I början av 1980-talet ska också en omfattande ommålning av kyrkorummet ha gjorts. Ommålningen finns inte dokumenterad. Stora delar av kyrkans interiör och inredning målades med latexfärg och flera färgskikt rollades istället för att penselstrykas. Exteriört har tornets spåntak ersatts av svartmålad plåt 1981. Omfattande underhållsarbeten på fasader och tak genomfördes 1993 och 2005. Vid renoveringen 2005 lgades lantenintaket och ny skiffer lades. Man åtgärdade också anslutningen mellan tornet och långhusets tak. Eftersom tornets murverk är ojämnt valde man att inte sätta upp en plåtavtäckning utan använde en äldre metod där takpannorna lades i bruk mot tornväggen. Ås kyrka är en av de mest intressanta av de medeltida kyrkor som bevarats på Öland ur ett byggnadshistoriskt perspektiv. För en besökare är det dock inte helt enkelt att ”avläsa” den byggnad man står inför. De medeltida byggnadsdelarna, med undantag av tornet, framträder inte på ett självklart sätt. Idag präglas kyrka av de ombyggnader och renoveringar som gjorts främst 1777, 1820, 1871 och 1885. Kyrkorummet bär många av den traditionella salskyrkans drag utförda i nyklassicistisk stil. Spår som finns i själva byggnaden och äldre inventerier vittnar dock om kyrkans långa historia. Sammanfattningsvis: *Ås kyrka är Ölands sydligaste kyrka och ligger där landborgskanten och Ancylussjöns kustlinjer går samman i en ås. *Ås kyrka och kyrkogård ingår i byn Näsbys bymiljö. Byn var tidigare sockencentrum med järnvägsstation, affär m m. *Kyrkan har ett medeltida ursprung som idag är synligt i långhuset och tornet. Det bevarade östtornet är en idag ovanlig företeelse. På Öland är Ås kyrkas östtorn det enda bevarade från medeltiden. Det bevarade östtornet har också bevarat det medeltida koret, idag använt som sakristia. *Kyrkans nuvarande utseende, exteriört, är i stort ett resultat av tillbyggnaden av långhuset 1777, ombyggnad av tornet och södra ingången 1820 samt och tillbyggnaden av vapenhus 1871. *I stort har kyrkan exteriört ett nyklassicistiskt uttryck, men med välbevarat medeltida murverk i torn och långhus. *Interiört har mycket av 1777, 1820 och 1885 års renoveringar bevarats. *Av inventarier kan särskilt framhållas altarpredikstolen och altaruppsatsen från 1700-talet samt den rikt skurna orgelfasaden från 1883. |
