Stäng fönster GISLAVED ANDERSTORP 9:451 - husnr 2, ANDERSTORPS KYRKA
Byggnad - Värdering
| ANDERSTORPS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Anderstorps kyrka uppfördes i mitten av 1800-talet. Det nyklassiska kyrkobyggandet tar vid denna tid upp influenser från samtida romantiserande strömningar från bland annat England med historiserande inslag – främst medeltidsinspirerande drag. I Anderstorps kyrka är detta tydligt i den nyklassiskt präglade exteriören, där den spetsiga spiran förebådar romantiserande nystilsideal. Fasadens enkelhet och symmetriska uppbyggnad, takets skifferläggning, takfotens gesims i trä, sockelns kvaderimitation är viktiga delar av kyrkans utvändiga uttryck. Puts och avfärgning ansluter sig till en troligen ursprunglig fasadbehandling som också är viktig för upplevelsen av kyrkan. Murverk och bjälklag är i huvudsak ursprungliga med stort autenticitetsvärde, bortsett från sakristian från senare tid. Även fönstren i långhuset medverkar till en stor del av upplevelsen av autenticitet i kyrkorummet. Planlösningen med ett öppet och rent kyrkorum är typisk för de nyklassiska kyrkorna. Koret har en framträdande roll, liksom predikstolen varifrån församlingen skulle upplysas. Inredning är enkel och tar så lite uppmärksamhet som möjligt från dessa delar i rummet, vilket är ett typiskt och viktigt karaktärsdrag för kyrkor som representerar denna tid. Altaruppsatsen är ursprunglig, men färgsättningen liksom träskulpturen i altartavlan utgör sentida tillägg. Predikstolen är ursprunglig både till färgsättning och utseende, och därtill minner den om Anderstorps kyrkas föregångare från 1700-talet. Predikstolen är utförd av Sven Nilsson Morin 1772 och anses som en rokokoklenod med mycket högt konstnärligt värde. Den övriga färgsättningen i kyrkan vad gäller listverk, marmoreringar, läktarpelare, bänkinredning etc ger ett naivistiskt bondskt och folkligt intryck. Måleriet är från 1960-talet och bidrar till en stor del av karaktären i kyrkorummet. På vind och i tornutrymmen finns ett stort antal föremål som tagits ur bruk och som idag är viktiga och värdefulla för förståelsen för kyrkans tidigare användning som gudstjänstlokal. Sammanfattning ● Kyrkan utgör en typisk representant för kyrkobyggandet vid 1800-talets mitt, i övergångskedet mellan äldre nyklassiska och samtida historieromantiserande ideal. De nya idealen tar sig främst uttryck genom till exempel den spetsiga tornspiran. Dess ursprungliga karaktär är väl bevarad. ● Predikstolen från 1772 utgör ett praktfullt exempel på sen rokoko av Sven Nilsson Morin, med höga konstnärliga värden. ● Kyrkans enhetliga och ursprungliga karaktär är väl bevarad, invändigt är koret liksom utrymmet under läktaren oförändrat vilket är en sällsynthet idag. ● Ändringar och underhåll har gjorts i samklang med byggnadens historia och tradition, vilket är viktigt för upplevelsen av ursprunglighet och enhetlighet. ● Förutom predikstolen är även apostlabilderna i vapenhuset en del av få tillvaratagna arkitekturbundna föremål som minner om den gamla kyrkan i Anderstorp. |
