Stäng fönster GISLAVED BÅRARYD 3:4 - husnr 1, BÅRARYDS KYRKA
Byggnad - Värdering
| BÅRARYDS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
Båraryds kyrka representerar en typisk nyklassicistisk kyrka. Dess styrka ligger både i det faktum att den är kännetecknande för en epok inom det svenska kyrkobyggandet och i att den idag uppvisar egna, särskiljande kvaliteter. Beträffande kyrkans särdrag har en del av dem tillkommit långt efter kyrkobyggnadens uppförande men icke desto mindre är dessa intressanta. Båraryds kyrka kännetecknas av sina stora volymer, sin på en gång både långsträckta och högsträckta form. Typisk för kyrkan är också de stora sammanhängande och vitkalkade murytorna i kontrast till det svartmålade plåttaket. Bortom det typiska hos kyrkobyggnaden finns också viktiga detaljer som till dels utgör kyrkans särskiljande drag. Här kan nämnas den omsorg som portarna har fått och särskilt dörrbladens bearbetade ytor i form av rombformade kassetter. Kyrkomiljön är på klassiskt vis inramad av en stengärdesgård och skiljelinjen mellan det profana och kyrkotomtens vigda jord har ytterligare markerats genom trädplanteringar i anslutning till muren. Särdragen på kyrkotomten är inte lika påtagliga. Dock utgör mausoleet över fabrikören Gislow ett särskiljande drag, då gravvårdar i paritet med dess dimensioner och nedlagda omsorg är mycket sällsynta. Interiört uppvisar Båraryds kyrka en förhållandevis välbevarad nyklassicistisk interiör. Kyrkorummet utgörs av en traditionell salskyrka där korets fasta inredning är det som tydligast visar nyklassicistiska ideal. Färgsättningen domineras av de homogent vita murytorna och snickerierna är accentuerade med en grå kulör i kombination med guld. Det brädklädda innertaket är gråmålat. I kontrast till detta står kyrkbänkarnas bruna ådring och färgsättningen av utrymmet under läktaren. Det sistnämnda går i umbra, mörkt rött och grönt. Den dova färgskalan anknyter inte till kyrkans ursprungliga arkitektur men har sedan det tillfördes i samband med omfattande inre arbeten 1968 blivit en del av den inre miljön. Trots detta kan det vara på sin plats att vid en kommande invändig ommålning göra en färganalys och kanske överväga möjligheten att återgå till en ursprunglig färgsättning även av långhusets fasta inredning i sin helhet. Kyrkbänkarna har åtminstone varit målade i två olika färgsättningar tidigare, sannolikt i en gulaktig kulör påminnande om ekimitation samt i en grågrön kulör. Viktigt att uppmärksamma i Båraryds kyrkorum är församlingens medvetna önskan om att bevara en del av den gamla kyrkans historia. Detta märks i de medeltida träskulpturerna samt i form av bevarade läktarbröstet som fått en placering under läktaren i Båraryds nya kyrka. Viktigt att uppmärksamma är motivvalet på läktarbröstet i form av de 15 dygderna. De utgör ett ovanligt motivval, vilket av den anledningen också gör att läktarbröstet bör tillskrivas ett stort kulturhistoriskt värde. Sättet att blanda det gamla med det nya är kännetecknande för flera församlingskyrkor från det sena 1800-talet. Denna strävan har automatiskt gjort att besökaren ofta möter ett kyrkorum som tenderar att vara eklektiskt. Istället för att avfärda det som avsteg från arkitektens ursprungstanke bör de tidsmässiga avtrycken också kunna ses som viktiga minnesmärken över kyrkans och församlingens lokalhistoria. Båraryds kyrka har, trots att den genomgick omfattande interiöra arbeten 1968, till skillnad från många samtida kyrkor inte försetts med någon stor läktarunderbyggnad. Istället har kyrkan fått ett stort rum under läktaren. Detta använder man bland annat för att kunna samlas kring ett bord och samtala. Att församlingen valt att inbegripa en mer intim plats för samtal i det övriga kyrkorummet visar att en äldre kyrka trots en fast form, kan möta nya behov och användas på ett förhållandevis flexibelt sätt utan att några omfattande förändringar av kyrkorummet behöver bli aktuella. Därigenom kan Båraryds kyrka användas som en förebild när diskussioner om församlingars nya behov knutna till kyrkorum uppkommer. Sammanfattning - Båraryds kyrka kan ses både som typisk för nyklassicismen samtidigt som kyrkobyggnaden uppvisar egna, särskiljande kvaliteter. - Kännetecknande för kyrkans exteriör är de vita sammanhängande murytorna i kontrast till det mörkt ärgade taket av kopparplåt. - Kyrkotomten omgärdas i samtliga väderstreck av en klassisk stengärdesgård som tillsammans med de i anslutning till muren planterade träden avgränsar det sakrala från den profana världen utanför. - På traditionellt sätt ingår kyrkogården i kyrkotomten och dess tydligaste särdrag representeras av mausoleet från 1926, vilket uppfördes till minne av fabrikören Wilhelm Gislow. - Det inre kyrkorummet domineras av vita väggar, en fast inredning i ljust grått och vitt som tydligt visar nyklassicismens ideal. I kontrast till detta står kyrkbänkarnas bruna kulör liksom de mörkmålade pelarna under läktaren. - Kyrkorummet uppvisar både genom sin nutida utformning och sina inventarier avlagringar från flera tidsepoker. - Viktigt att lyfta fram bland de arkitekturbundna inventarierna är läktarbröstet som har placerats på väggen i utrymmet under orgelläktaren. Läktarbröstet är särskiljande genom att motiven skildrar de olika dygderna istället för som vanligt är lärjungar eller apostlar. - Avsteg från kyrkans ursprungliga utformning bör betraktas som minnesmärken över kyrkans och församlingens lokalhistoria. - Båraryds kyrka utgör ett bra exempel på hur ett nyklassicistiskt kyrkorum kan göras mer flexibelt utan att dess karaktär behöver genomgå omfattande förändringar. |
