Stäng fönster GISLAVED VÅTHULT 4:1 - husnr 1, VÅTHULTS KYRKA
Byggnad - Värdering
| VÅTHULTS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
Våthults kyrkan utgör ett bra exempel på hur volym och utformning av en medeltida kyrka idag är ett resultat av en sammansmältning av ideal från flera århundraden. De äldsta partierna i Våthults kyrka utgörs av långhuset, vilket sannolikt uppfördes någon gång under perioden 1300-1399. Därefter uppfördes del av det nuvarande koret. Här saknas exakt datering men med ledning av föremål som hittades i samband med nästa utbyggnad bör korets ursprungliga partier ha tillkommit under senare hälften av 1500-talet. Koret fick sin nuvarande form 1781. I samband med denna tillbyggnad gjordes även andra arbeten. Bland annat förlängdes långhuset. Fram till dess hade ingången till kyrkan liksom tillhörande vapenhus funnits på långhusets södra vägg. Denna murades då igen och det anslutande vapenhuset revs ner. Istället togs en ny ingång upp i långhusets västra del och där utanför uppfördes ett nytt vapenhus. Med anledning av svåra umbäranden i form av missväxt kunde nämnda arbeten inte avslutas förrän 1785. Befintligt vapenhus är dock av senare datum och uppfördes 1892-1895, samtidigt sakristian fick en pendang i form av förrådsutrymme på korets södra sida. Dessa tillbyggnader skiljer sig från kyrkans övriga byggnadskroppar, då de har stommar av trä. Den fristående klockstapeln tillkom 1693, under ledning av Nils Trädgårdh. Klockstapeln har därefter fått en förändrad exteriör genom senare inklädning med locklistpanel. Denna förändring saknar exakt datering men bör vara samtida med befintligt vapenhus och tillbyggnaden på korets södra sida, vars fasader också är klädda med locklistpanel. För att kunna lämna en rättvisande beskrivning av Våthults kyrka bör samtliga till- och ombyggnader tas med. De visar nämligen att det vi idag uppskattar och tillskriver ett högt kulturhistoriskt värde är en kyrkobyggnad som fått sin befintliga utformning genom flera århundrades ändrade behov och olika stilmässiga förebilder. För att bevara kyrkans genuina särdrag kan vi därmed inte ta fasta på en enskild tidsepok utan bör istället utgår från kyrkan så som den möter oss idag. Våthults kyrka används kontinuerligt för att fira gudstjänst i men är därtill ofta nyttjad för vigslar. Man har genom åren anpassat kyrkorummets till dess användning. Önskvärt är därför att man vid kommande arbeten i kyrkan värdesätter det befintliga kyrkorummet istället för att ta bort och ersätta med ännu ett nytt kulturlager. Kanske kan vi sänka kraven på moderna tillägg i kyrkor som vi upplever som mer känsliga för förändringar, om än i form av reversibla tillägg. En anledning till att Våthults kyrka upplevs som särskild känslig för nutida ändringar är dess ringa storlek. Värt att särskilt lyfta fram i kyrkomiljön är den väl sammanhållna kyrkotomten som i sig berättar mycket om kyrkan och dess historia. Vikigt att här notera är också hur församlingen valt att visa de äldre gravstenarna samt hur man har arbetat med att behålla de olika avgränsade delar av kyrkotomten. Dessa gör att även den yngre delen av kyrkotomten erbjuder rumsliga kvaliteter. Våthults kyrka är har unika kvaliteter på flera sätt. Då kyrkan ligger väl synlig i ett vägkors utgör den ett betydelsefullt landmärke för den omgivande miljön. I närområdet representerar den en unik kyrkobyggnad, då flertalet av de medeltida kyrkorna revs under 1800-talet och istället ersattes av stora kyrkor. Vidare har både kyrkobyggnaden och klockstapeln tak klädda med tjärade takspån, vilka bör uppmärksammas och i sig representerar stora kulturhistoriska värden. Därtill utgör långhusets fönster, skjutbara i höjdled, en del av kyrkans särdrag. Interiört hör de frilagda väggmålningarna till kyrkorummets mycket viktiga kulturhistoriska värden. Det gör också den fasta inredningen, som helhet. I sammanhanget bör också framhållas att läktaren undertill har de bärande kolonnerna fullt synliga. I Våthults kyrka har man till skillnad från många andra kyrkor inte tillfört den inre miljön någon läktarunderbyggnad. Detta gör att kyrkorummet har fått behålla sina invändiga volymer och den fasta inredningen uppvisar en genuin utformning av nämnda rum. Önskvärt är att församlingen även i framtiden accepterar ett förhållningssätt där stor hänsyn tas till kyrkorummets ringa skala och dess genuina kvaliteter. I jämförelse med brukandet av ett kyrkorum av större storlek innebär användningen av Våthults kyrkorum att man för att inte förvanska upplevelsen bör inta ett mycket restriktivt förhållningssätt till tillägg, om än reversibla. Hittills verkar det som om församlingen arbetar just så och anser att kyrkorummet bör bevaras och i möjligaste mån skonas från omdanande förändringar. Sammanfattning - Våthults kyrka så som den ser ut idag är ett resultat av otaliga om- och tillbyggnader, vilka har gjorts under perioder med skilda stilhistoriska ideal. Tidsmässigt spänner kyrkobyggnadens olika byggnadskroppar från början av 1300-talet fram till 1890-talet. - För att kunna ge en rättvis bild av Våthults kyrka och dess omgivande miljö måste helheten och inte en enskild tidsperiod därför beaktas. - Central för kyrkomiljön är förutom kyrkobyggnaden även den fristående klockstapeln, vilken i sin ursprungliga form uppfördes 1693. Klockstapeln utgör beroende på sin höjd och placering till viss del ett tydligare landmärke än kyrkan, då den på håll är den byggnad som först blir synlig. - Våthults kyrka är en kyrkobyggnad som i ett medeltida perspektiv har förhållandevis väl tilltagna volymer men som i jämförelse med kyrkor uppförda under 1800-talet uppvisar ett kyrkorum av relativt ringa skala. Detta innebär att eventuella förändringar i kyrkorummet tenderar att påverka den inre miljön i högre utsträckning. För att kunna bibehålla upplevelsen och de stora kulturhistoriska värdena i Våthults kyrkas interiör är det därför viktigt att församlingen intar ett restriktivt förhållningssätt avseende eventuella förändringar. - I den inre miljön är det framförallt de framtagna kalkmålningarna som bör lyftas fram som synnerligen kulturhistoriskt värdefulla. - I den fasta inredningen bör särskilt uppmärksammas att läktaren som byggdes 1745 undertill har fått behålla sin ursprungliga volym och att den omsorg som även är nedlagd under läktaren, i dess kolonner, fortfarande är synlig för besökaren. - Beträffande kyrkans och klockstapelns exteriörer som kyrkomiljöns övriga delar viktigt att se dem ur ett helhetsperspektiv, Särskilt viktiga att uppmärksammas är dock de spåntäckta taken. - Viktigt att uppmärksamma i den yttre miljön är förutom kyrkomiljön i sin helhet också de äldre gravvårdarna samt de rumsbildande inslagen, såsom olika terrasseringar och bibehållna murar mellan kyrkotomtens olika årsringar. |
