Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster VÄRNAMO KYRKAN 1 - husnr 1, VÄRNAMO KYRKA

 Byggnad - Värdering

VÄRNAMO KYRKA (akt.)
1/1/06
Motivering
Värnamo kyrka är ett representativt exempel på kyrkobyggandet kring 1800-talets andra hälft.
När kyrkan uppfördes i början på 1870-talet befann sig kyrkobyggandet i en brytningstid mellan
klassiserande och historiserande stilideal. Samtidigt gör sig både frireligiösa och nya högkyrkliga
strömningar gällande i samhället. Kyrkan har ett återhållsamt yttre i en kluven blandstil som
är betecknande för tiden. Den nästan nyklassicistiskt rena och avskalad exteriören i kombination
med den mer nygotiskt präglade interiören med rika snickerier, bemålade korfönster och en
predikstol på en framträdande plats i kyrkorummet är ett uttryck för detta.
Byggnadens exteriör är i såväl detaljer som helhet välbevarad och intakt, med därtill förknippade
höga autenticitetsvärden. Enkelheten i fasaderna förankrar byggnaden bakåt i de nyklassiska
idealen, medan fönsterspröjsning, tornspirans höga och spetsiga resning, tandsnittsfriser och
blinderingar i putsen ger den en stilhistorisk förankring i historiserande arkitekturideal.
Även interiören visar upp ett välbevarat kyrkorum. Här överväger det nygotiska intrycket med
uppåtsträvande, luftig och öppen konstruktion som betonar det tekniskt funktionella. Tvärskeppens
delvis nya funktioner speglar vår tids mångfunktionella användande, men har ändå lyckats
bevara mycket av den ursprungliga korskyrkokaraktären. De element som fortfarande uttrycker
denna karaktär har därför blivit viktigare ur bevarande synpunkt för förståelsen av det ursprungliga
kyrkorummet. Originalinredning som bänkar, predikstol, läktare, altarring mm är
värdefull ursprungsinredning i det helhetsgestaltade kyrkorummet. Restaureringen från 1963
vittnar om sin egen tid tydligast i den särpräglade men underordnande armaturen. Den nuvarande
färgsättningen från denna tid skiljer sig från den ursprungliga men ligger i linje med de
ursprungliga intentionerna att framhäva de karaktäristiska elementen i konstruktionen. Läktarbröstningen,
orgelfasaden, predikstolen, kyrkbänkarna, pelarna med kapitäl, takets synliga
fackverkskonstruktion är exempel på viktiga delar av ursprungsinredningen som är viktiga delar
av helheten. Dit hör även korfönstren som monterades 1898.
Kyrkplatsen har en lång kontinuitet sedan romansk tid och kring denna och kyrktorget har
Värnamos viktigare institutioner samlats; tinghus, stadshus, polishus och skola. Kyrkplatsen
runt kyrkan är planterad som en representativ parkanläggning enligt tidens tyskt romantiska
drag. Platsen har både ett stort kulturhistoriskt värde genom sin långa kontinuitet som kyrkplats
och ett stort miljövärde genom sina uppväxta träd.

Sammanfattning
• Kyrktomtens långa historiska kontinuitet är värdefull ur historisk synpunkt. Dess parkliknande
karaktär har också höga miljöskapande värden som framhäver kyrkans särställning från de
andra, profana, institutionerna runt torget.
• Återanvända delar av den medeltida kyrkan i det nuvarande murverket utgör historiska dokument
över kyrkans föregångare.
• Det invändiga trätaket och den välbevarade konstruktionen med träpelare, panel, ramverk,
listverk utgör ett arkitektoniskt värdefullt inslag i den höga kyrksalen.
• Korfönstren av R Callmander från 1898 har ett högt kulturhistoriskt värde och en viktig roll i
upplevelsen av koret och den nygotiska tidsandan.
• Bevarad originalinredning som bänkar, predikstol, läktare, altarbord, altarring, dörrar, orgelfasad
mm är värdefulla delar av en ursprungligt gestaltad helhet med höga autenticitetsvärden.
• Kulturhistoriskt värdefulla karaktärsdrag är de tidsenliga och högkyrkliga uttrycken i kyrkans
latinska korsplan, korets framträdande roll och altarets förhållandevis enkla framtoning
• De sentida läktarunderbyggnaderna har utformats väl och diskret utan att förändra den ursprungliga
upplevelsen av ett enhetligt kyrkorum, vidare uppdelning av rummet i olika funktioner
bör ta stor hänsyn till detta.