Stäng fönster VÄRNAMO KYRKTUPPEN 1 - husnr 1, MARIAKYRKAN
Byggnad - Värdering
| MARIAKYRKAN (akt.) | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Mariakyrkan i stadsdelen Vråen, Värnamo, är en god representant för 1960- och 70-talets moderna kyrkobyggnadsepok i Sverige. Kyrkoanläggningens integrering i det profana förortscentrat vittnar om den samhälls- och stadsplanehistoriska utvecklingen under 1970-talet, och på samma sätt är kyrkoanläggningens invändiga disposition med närhet mellan kyrkorum och dagverksamhet ett uttryck för kyrkans verksamhetsutveckling. Kyrkoanläggningen har ett högt arkitektoniskt och konstnärligt värde, med tyngdpunkt på kyrkobyggnaden. Dock är samspelet med församlingsbyggnaderna en stor del av hela byggnadens uttryck. Exteriören är i samklang med omgivande bebyggelse genom medveten materialanpassning gällande den röda fasadpanelen på församlingsdelen. Väsentligt för upplevelsen är kontrasten mellan kyrkobyggnaden och församlingsbyggnaderna, där högtidligt spelar mot vardagligt i materialval, byggnadshöjd och kulörer. De röda panelfasaderna var ursprungligen nästan helt slutna mot omgivningen, vilket då uppvägdes av öppenheten inåt och de stora fönstren mot kyrkans innergård. Idag är innergården överbyggd och fasaderna har fått nya enkla kvadratiska fönster, men intrycket hålls ändå kvar av fasaden som ett slutet skal med enskilda öppningar. Den faluröda färgen och de vitmålade fönstren är lokalt förankrade i småländsk trähustradition, medan den blå nyansen på kyrkobyggnaden har ett ikonografiskt värde och alluderar specifikt på jungfru Maria. I den kristna konsttraditionen förknippas jungfru Maria sedan länge med färgen blått. Interiört är det främst kyrkorummet och vapenhuset som har tydliga arkitektoniska kvaliteter. Vapenhuset är öppet och välkomnande genom ett fullt uppglasat entréparti mot torget, kyrkobyggnadens utvändiga och grova spritputs fortsätter in i byggnaden via vapenhuset och väggen svänger av mjukt vid kyrkoentrén. Bakom dörren till kyrkorummet finns en liten nisch för handtaget att falla in i när denna står öppen. Kontakten mellan vapenhuset och kyrkorummet understryks av det gemensamma kalkstensgolvet och sockeln. Kyrkorummet präglas av enkla material, rena och obrutna volymer och det framträdande taket som reser sig högt över koret. Färgsättningen är lugn med bara naturmaterial; vit puts på väggarna, kalkstensgolv och obemålad träpanel i taket. Koret är öppet och i samma plan som långskeppet och altaret mittplacerat enligt modern versus populum liturgi. Möbleringen med stolar är ett tidstypiskt uttryck, samt en väsentlig del i kyrkorummets karaktär. Planlösningen i församlingsdelen utgick ursprungligen från ett öppet atrium med stora glasväggar som gav ljus till de angränsande församlingsrummen samt kyrkosalens västparti. Denna tanke fördes vidare vid tillbyggnaden 1987 då en ny täckt atriumgård uppfördes mellan den gamla delen och tillbyggnaden. Ursprungstanken var en slutenhet utåt och öppenhet inåt med atriumen som kontaktskapare mellan inne och ute, en idé och tanke som fortfarande är tydlig och karaktärsskapande. De om- och tillbyggnader som gjordes 1987 och 2002 har varit väl anpassade till kyrkans ursprungskaraktär. Sammanfattning • Den nära kontakten mellan kyrkorummet och församlingsverksamheterna, liksom hela anläggningens nära kontakt med den omgivande centrumanläggningen har både ett kyrkobyggnads- och samhällshistoriskt värde. • Kyrkoanläggningen utgör ett gott exempel på en modernistisk kyrkobyggnad som i sin helhet är väl bevarad. • Genomtänkta färgval som den faluröda panelen och den mariablå spritputsen är en väsentlig del av kyrkans arkitektoniska karaktär. • Kontrasten mellan församlingsdelens vardagliga uttryck, materialval och plantak och kyrkobyggnadens högtidligare form, materialval och takkontur utgör en stor del av den arkitektoniska upplevelsen. • Kyrkobyggnadens välbevarade exteriör, speciellt avseende putskvaliteten och dess kulör, de diskreta fönsteröppningarna, det utsparade korset i putsfasaden, samt takfotens omsorgsfulla utformning är viktiga för den arkitektoniska upplevelsen. • Den sparsmakade och rena interiören i kyrkorummet, möbleringen med stolar, färgsättningen samt den ursprungliga och för Mariakyrkan speciellt utformade inredningen och inventarier är ett medvetet gestaltat uttryck med kulturhistoriskt stort värde. Takpanelen i |
