Stäng fönster VÄRNAMO VOXTORP 3:1 - husnr 1, VOXTORPS KYRKA
Byggnad - Värdering
| VOXTORPS KYRKA (akt.) | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Voxtorps kyrka är uppförd 1841-43, efter ritningar från Överintendentsämbetets arkitekt Samuel Enander. Ritningarna är egentligen en bearbetning av ett förslag från byggmästaren Berntsson som församlingen krävde att få använda – dessa ritningar var också förebild för grannsocknen Tånnös nya kyrka. Både invändigt och utvändigt är kyrkan en stilren representant för nyklassicismens landsortskyrkor och tjänade som förebild för fl era kyrkobyggnader i närområdet. Utvändigt präglas kyrkan av de enkla och oartikulerade fasadytorna med symmetriskt placerade fönster i rundbågade fönsteröppningar. Typiskt för stilen är också det lanterninprydda tornet med ett fl ackt takfall. Strävan efter i det närmaste total symmetri kommer bland annat till uttryck genom blindfönstret på tornets norra sida. Material och hantverkstekniker kopplade till de typiska stildragen är viktiga för upplevelsen av det kulturhistoriska värdet. Även invändigt är kyrkan välbevarad och visar upp en relativt enhetlig och välhållen nyklassicistisk interiör. Få ändringar har gjorts – de som gjorts har mest bestått av senare tiders tillägg. Glasmålningarna är uttryck för ändringar under 1930-talet och har konstnärliga värden, men är annars egentligen främmande i den nyklassiska inredningen. Likaså kan placeringen av det medeltida krucifi xet från gamla kyrkan, hängande mellan kor och långhus, te sig främmande i denna miljö - såväl ur liturgisk som ur stilistisk synpunkt. Glasmålningarna i koret fl ankerar den tidstypiska altaruppsatsen med kolonnuppburen fronton med strålsol. Altartavlan föreställer ett vanligt nyklassiskt motiv, det nakna korset med Jesu svepeduk och törnekrona, ett verk av Kilian Zoll med höga konsthistoriska värden. Även predikstolen av Carl Gustaf Blom Carlsson hör till den ursprungliga inredningen och medverkar till enhetligheten i kyrkorummet. De slutna bänkkvarteren är viktiga för rumsupplevelsen och de främre bänkarnas egenartade dubbelbänk är en ovanlig lösning som även fi nns i Tånnö. Denna möjliggjorde för besökarna att sitta rättvänd mot predikstolen under predikan. Färgsättningen av snickerier, väggar, tak mm är återskapad efter den ursprungliga och tidsenligt enkel och sval vilken medverkar till det luftiga och ljusa intrycket som man önskade vid uppförandet. De breda och kilsågade brädorna i mittgången och i koret är ursprungliga vilket är värdefullt för kyrkans autenticitetsvärde. I kyrkan fi nns även fl era kulturhistoriskt värdefulla inventarier från annan tid än uppförandet, t ex den medeltida dopfunten, den barocka altaruppsatsen på norra väggen, den s.k. Trolletavlan på läktarunderbyggnaden samt vapensköldar. Dessa berättar om den föregående kyrkans och socknens historia. Orgeln är kyrkans ursprungliga och har ett musikhistoriskt värde som en de bäst bevarade Söderlingorglarna i Sverige, även efter vissa mindre renoveringar. Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan: • Kyrkan har en välbevarad och tidstypisk exteriör från nyklassicismens sena skede. Typiska drag är de rena vita putsade fasaderna med rundbågiga fönster, tornet med sin öppna lanternin och flacka tak. Material och hantverkstekniker kopplade till detta är viktiga för upplevelsen av kyrkan. • Interiören är typiskt nyklassicerande, kompletterat med inslag från fl er tidsepoker. När kyrkan var nyuppförd tjänade den som förebild för många samtida kyrkobyggen i närheten. • De slutna bänkkvarteren är en viktig del av rumsupplevelsen, de dubbla bänkraderna närmast koret är ett värdefullt särdrag gemensamt med Tånnö kyrka. • Glasmålningar från 30-talet är förvisso otidsenliga för en nyklassisk interiör men har vunnit hävd i kyrkorummet under lång tid och har dessutom konstnärliga värden. • Bevarad inredning från byggnadstiden. |
