Stäng fönster ANEBY ASKERYD 3:1 - husnr 1, ASKERYDS KYRKA
Byggnad - Värdering
| ASKERYDS KYRKA (akt.) | |
| 12/16/04 |
| Motivering |
|---|
|
Askeryds kyrka är en medeltida stenkyrka med tillbyggda korsarmar av trä från 1600-talets slut. Från den medeltida ursprungsbyggnaden är stomme och grund kvar med en stor andel autentiskt byggnadsmaterial i ursprunglig byggnadsteknik. Sedan medeltid har kyrkan ändrats vid ett flertal tillfällen varav den största och idag mest påtagliga ändringen är tillbyggnaden av de två korsarmarna från 1690-talet. Korsarmarna och deras läktare är påtagliga uttryck för befolkningsökningen i socknen på 1600-talet, och den därtill kopplade utrymmesbristen i kyrkan. Efter tillbyggnaden vittnar idag fönsteröppningar om en kontinuerlig förstoring av fönstren fram till 1806 då de fick dagens form och storlek. I exteriören är de enkla byggnadsvolymerna och de branta sadeltaken de mest påtagliga karaktärsdragen varför material och utförande kopplade till detta är extra viktiga att värna om. Långhuset och dess välbevarade kalkmålningar är tydliga spår från kyrkans medeltida ursprung. Kalkmålningarna tillhör några av de sista kalkmålningar som utfördes innan reformationen avslutar medeltidens bildvärd, och är både i kvalitet och omfång ovanligt väl bevarade. Nästan samtida med kalkmålningarna är altarskåpet från 1400-talets slut, nu åter placerat i koret, som också har ett stort kulturhistoriskt värde såsom en av de äldsta inventarierna i kyrkan. Kyrkan har många påkostade inventarier som alla genom sin närvaro berättar om olika epoker. Av dessa kan nämnas predikstolen från 1642, dopfunten från 1653 och den tredelade altartavlan från 1660 som vittnar om försök att modernisera interiören kort före utvidgningen på 1660-talet. De senaste renoveringarna har syftat till att återskapa mer av en medeltida atmosfär i kyrkan och har varit försiktiga med att ändra befintliga material eller tillföra nya element. Detta är en stor del av upplevelsen av kyrkan som en ålderdomlig miljö och viktigt att slå vakt om inför kommande åtgärder. Sammanfattning · Ursprungliga långhusets murverk och stomme samt grundläggning är autentiska spår från uppförandet vid 1200-talets början. Dessa är värdefulla som källmaterial för kunskap om den ursprungliga kyrkan och eventuell föregångare på platsen. · Kyrkans exteriör präglas av det medeltida långhuset med kor och tillbyggda korsarmar från 1660-talet. Exteriören är välbevarad från denna tidpunkt och visar genom denna utvidgning på 1600-talets befolkningsökning och behov av större utrymme. · Karaktäristiska drag i exteriören är de vitkalkade fasaderna med låg sockel samt den branta resningen på sadeltaket. · Långhusets och korets kalkmålningar från 1500-talets början är genom sin omfattning, sitt välbevarade skick av stort konst- och kulturhistoriskt värde. Släktskap med kalkmålningar från Mäster Amunds skola i Östergötland förankrar byggnaden regionalt. · Inventarier berättar om kyrkans långa användande som gudstjänstrum; bland dessa märks framför allt kyrkdörren från 1200-talet, altartavlan och triumfbågskrucifixet från 1400-talet, predikstol och dopfunt från 1600-tal, Wisteniusorgeln från 1700-talet samt Zetterquistorgeln från 1800-talet. Från 1900-talet är bänkinredning, viss armatur tydliga spår. · Klockstapeln och det fristående fd gravkoret är väsentliga delar av kyrkomiljön och har lång kontinuitet. |
