Stäng fönster ANEBY HAURIDA 3:1 - husnr 1, HAURIDA KYRKA
Byggnad - Värdering
| HAURIDA KYRKA (akt.), Haurida kyrka (akt.) | |
| 8/30/06 |
| Motivering |
|---|
|
Haurida kyrka är en av landets få bevarade träkyrkor från medeltid. Kyrkan är en väsentlig del av det gamla sockencentrumet med kyrkogård, skolbyggnad och sockenstuga i direkt närhet. Kyrkan har en historia med successiva tillbyggnader som är avläsbara i skillnader mellan de olika delarna. Den ursprungliga kyrkan ingår som en del i det nuvarande långhuset. Koret och sakristian utgör med sina stenmurar ett senare tidsskikt liksom klocktornet i väster. En restaurering 1961-64 syftade till att återge kyrkan det utseende den hade före 1760 då väggarna och taket höjdes på långhuset. Den medeltida kontinuiteten är främst närvarande i bevarade timmerstockar i långhusets väggar, i sten- och putsmaterial i kor och sakristia från senare delen av medeltiden, liksom i grunden. Senare tiders åtgärder, så som materialkompletteringar, har i stort sett följt denna kontinuitet, men är modernt utförda och därför tydligt avläsbara. Takstolen på vinden är ett undantag som är helt i modernt utförande. I exteriören är fasadmaterialet i form av rödfärgade eller svarttjärade kyrkspån de mest påtagliga karaktärsdagen, varför material och utförande kopplade till detta är extra viktiga att värna om. Inne i kyrkan visar inredningen spår av en lång historia som berättar om skiftande ideal; triumfkrucifixet från 1300-talet, predikstolen från 1600-talet, altaruppsatsen, läktarbröstningen och takmålningarna från 1700-talet, korfönstren och de profilerade konsolerna från 1800-talets slut samt dopfunten från 1960-talet. Speciellt framträdande är takmålningarna från 1760-talet av en okänd målare, samt orgelläktarens ovanliga utformning sänkt och sluten mot väster. Den omfattande restaureringen och dess spår, utgör ett intressant exempel på 1960-talets restaureringsideologi. I Haurida kyrka är det viktigt att vårda spåren från olika epoker, speciellt som stora delar av kyrkan fick ett påtagligt enhetligt ytskikt vid 1960-talets restaurering. Närvaron av flera olika tidsskikt är en stor del av upplevelsen av kyrkan som en ålderdomlig miljö och viktigt att slå vakt om inför kommande åtgärder. Kyrkans nuvarande utseende och ytskikt härrör i stort sett från restaureringen på 1960-talet, samtidigt som det finns få egna bidrag från denna tid dopfunten från 1964 är ett undantag, gjord av timmer som sorterades ut vid restaureringen. Sammanfattning - Haurida kyrka är, om än nedmonterad och återuppbyggd på 1960-talet, en av få kvarstående medeltida träkyrkor i landet och därmed av nationellt kulturhistoriskt värde. - Kyrkan med sin kyrkogård och omgivande sockencentrum i form av sockenstuga och fd skolbyggnad utgör en karaktäristiskt exempel på sockencentrum med välbevarad och tidstypisk bebyggelse. - Kyrkans exteriör präglas av det på 1960-talet stilrestaurerade långhuset med torn och kor i det skick det befann sig mellan 1660-talet och 1760-talet. - Takmåleri, bevarade rester av väggmåleri, predikstol, triumfkrucifix, korfönster och andra äldre spår är värdefulla vittnesmål från kyrkans äldre historia och dess användande som gudstjänstrum, detta gäller även bevarade föremål och byggnadsdelar som är tagna ur bruk och förvarade på vind eller i tornutrymmen. - Kyrkan präglas av en förhållandevis stor andel tidsmässigt enhetliga och yngre ytskikt i interiören (måleri, golv, väggpanel mm) samt exteriören (taktegel, spånbeklädnad). Dessa har dock en lång kontinuitet vad gäller typ av material och utformning. - Kvarvarande ursprungliga material på ursprunglig plats har högt värde för kunskap om kyrkans historia, så som stommen i de intakta medeltida delarna. - Karaktäristiska drag i exteriören är de rödfärgade spånklädda fasaderna med låg, indragen sockel, samt korets och sakristians putsade fasader. |
