Stäng fönster ANEBY LOMMARYD 5:1 - husnr 1, LOMMARYDS KYRKA
Byggnad - Värdering
| LOMMARYDS KYRKA (akt.) | |
| 6/9/04 |
| Motivering |
|---|
|
Lommaryds kyrka uppfördes 1894 som en ersättning för den mindre och äldre kyrkan med medeltida ursprung på samma plats. Bortsett från bevarade inventarier finns idag inga spår kvar från denna kyrka. Arkitekten Ludvig Petersson gjorde den nya kyrkan i en romansk stil för att anknyta till den äldre kyrkan på platsen. Kyrkans yttre stil- och karaktärsdrag är välbevarade och ett representativt exempel på det sena 1800-talets historiserande kyrkobyggande, därtill med en påkostad stomme och fasadmaterial av röd, rustikt huggen tranåsgranit. Få förändringar har ägt rum vad gäller dess exteriör varför det finns en stor autenticitetskänsla bevarad som är värd att slå vakt om. De yttre karaktärsdragen är främst knutna till det påkostade stenmaterial som kyrkan är uppförd av och som ger en rustik känsla av både volymer, ytstruktur och detaljer. De ursprungligen vulstformade fogarna är även betydelsefulla för denna upplevelse. Interiören präglas främst av den renovering som ägde rum på 1950-talet under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Av de ursprungliga historiserande stildragen i kyrkan märks idag främst snickerierna vid läktarna. I den igenmurade fönsternischen i koret finns idag de enda spåren kvar av det ursprungliga väggmåleriet, dessa är värdefulla som referensytor för framtiden. 1950-talsrenoveringen syftade till att få kyrkan i bättre samklang med den i övrigt så rustika granitstommen och värdefulla uttryck för detta är idag främst förknippade med tegelgolvet. Kyrkans ursprungliga korsplan är numera otydlig i och med att båda korsarmarna har inretts till sakristia respektive lillkyrka vid olika tidpunkter. Det är av arkitektoniskt värde att kyrkorummet hålls samlat och i så liten utsträckning som möjligt delas upp av olika funktioner. Värden och karaktärsdrag att värna om är dels spåren från den ursprungliga interiören från 1894, men även den helhetskaraktär som präglar renoveringen från 1955. Från denna senare renovering är t ex tegelgolvet, altarbordet (av tegel och äldre bevarad stenskiva från den medeltida kyrkan), bänkinredningen och ljusarmaturen extra värda att framhålla. Dopfunten från början av 1200-talet och predikstolen från 1700-talet har höga konsthistoriska värden och vittnar om den äldre, nu rivna kyrkan. Sammanfattning - Kyrkans material och exteriör i ursprungligt skick, bortsett från den södra korsarmens västra vägg, har ett stort autenticitetsvärde och är en god representant för det sena 1800-talets kyrkobyggande. - Kyrkorummet har delats upp i olika rum för olika funktioner vid olika tidpunkter, av arkitektoniskt värde är att rummet hålls samman så mycket som möjligt genom material, färger och formelement. - Tegelgolvet med genomgående fogar, altaret och den specialritade armaturen är tidstypiska uttryck av god kvalitet från 1950-talets ombyggnad. - Dopfunten från 1200-talets början och predikstolen från 1734 vittnar om den nuvarande kyrkans föregångare och är dessutom kopplade till höga konsthistoriska värden. - Äldre föremål tagna ur bruk och som förvaras på annan plats i kyrkan är viktiga för berättelsen om kyrkans användande under olika tider. |
