Stäng fönster GÄVLE VALBO KYRKA 1:1 - husnr 2, VALBO KYRKA
Byggnad - Värdering
| Valbo kyrka (akt.), VALBO KYRKA (akt.) | |
| 9/18/08 |
| Motivering |
|---|
|
Valbo kyrka redovisar en typisk bild av de svenska medeltida kyrkornas utveckling. Det ursprungliga kyrkorummet fick valv på 1400-talet och förlängdes på 1700-talet. Därefter ersattes den fristående klockstapeln av ett torn. Med de omfattande ombyggnaderna av den fasta inredningen på 1880- samt på 1950-talet ställer sig Valbo kyrka i raden av landets många kyrkor med en liknande historia. Detta gör att kyrkans tydligaste kulturhistoriska värden i första hand är lokala. Ett utmärkande inslag är dock att tornet sannolikt är ett av de tidigaste verken av Olof Tempelman, sedermera kunglig arkitekt och en av landets mest namnkunniga. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkoanläggningen och byggnaderna • Kyrkplatsen i Valbo har en lång kontinuitet, troligen anlades den första stenkyrkan under sent 1100-tal. Runstenar antyder dock att platsen kan ha varit helgad åt kristendomen drygt 100 år tidigare. Den nuvarande kyrkan uppvisar fortfarande synliga spår av sin äldsta historia genom sin plan, sina stjärnvalv och de spår som finns av igenmurade valv samt framtaget mural¬måleri. Bland de dolda spåren finns lämningarna av den föregående kyrkan under korets golv. Dessa spår är dock tillgängliga via luckor i koret samt dokumentationen av det arkeologiska arbetet i samband med 1955-56 års renovering. Medvetenheten om platsens historiska och långa religiösa kontinuitet är mycket betydelsefull för förståelsen av kyrkan och dess omgivning. Rekommendation Vid framtida renoveringar kan kyrkans äldsta delar med fördel betonas. Detta kan göras exempelvis med hjälp av färg- och/eller ljussättning, dokumentation samt informations-material. • Kyrkorummet uppvisar ett stort antal tidsskikt, men upplevelsen domineras, vid sidan av de medeltida valven, av den renovering som genomfördes 1955-56. Från denna syns korets nuvarande utformning, samtliga golv, bänkinredningen, vindfånget mot vapenhuset samt läktaren. Färgsättningen av bänkkvarteren är dock från 1997 och korvalvet från 1983. Ambitionen med bänkarna var att knyta dem närmare den återskapade originalfärgsättning predikstolen fick 1956. Korvalvets himmelsmålning är en nutida pastisch som tillsammans med det bevarade korfönstret i långhuset samt läktarorgelns fasad ger en förnimmelse av 1880-talets renovering. Ytterligare inslag är kororgeln och läktarens underbyggnad vilka utmärker sig som solitära tillägg. De många delarna redovisar förvisso historien, men resultatet har blivit att kyrkorummet idag saknar en tydlig arkitektonisk och gestaltnings-mässig helhet. Detsamma gäller vapenhuset och sakristian. Rekommendation Kyrkorummets nuvarande utformning medför att det är mindre känsligt för förändringar och tillägg. Vid framtida renoveringar bör dock gestaltningen utgå från rummet i sin helhet. Om en genomgående förändring inte blir aktuell kan förslagsvis ett program tas fram där åtgärder för de enskilda inventari¬erna redovisas som delar av helheten. Ett sådant gestaltningsprogram kan då fungera som ett långsiktigt mål parallellt med vård- och under-hållsplanen. Även lösningar för nya behov kan på ett bra sätt integreras med utgångspunkt i ett sådant program. I detta samman¬hang bör också lekrummets funktion utvärderas för att motivera ett bevarande på sikt. Sakristian kan dock behandlas separat med mindre krav på bevarande och därmed större möjligheter till funktionsanpassade lösningar. • 1755 års altaruppsats utgör, trots dess undanskymda placering i tornrummet, ett betydelse-fullt historiskt och konstnärligt värde i kyrkan. Dess skapare var den erkände bildhuggaren Johan Ljung som även verkade vid Stockholms slott under samma tid. Rekommendation Altaruppsatsen tillhör de främsta av kyrkans inventarier och bör därför få en mer fram-trädande roll. För att uppnå detta bör kyrkobesökarna göras uppmärksamma på dess placering i tornrummet. Till följd av en bättre exponering, exempelvis med hjälp av ett iordningsställande av tornrummet, en lämplig ljussättning samt informationsmaterial, blir altaruppsatsen en tydligare del av kyrkans historia samtidigt som tillgängligheten förbättras. • Den utsträckta kyrkogården vid Valbo kyrka uppvisar två övergripande, skilda karaktärs-drag. Den äldsta delen närmast kyrkan har en tydlig regelbundenhet med formklippta häckar i rader, upprepade i samtliga kvarter. Till detta kommer de enhetligt putsade, gula byggnaderna med kyrkan som självklar mittpunkt. Sammantaget skapas en tät och struk-turerad kyrkogårdsmiljö av det slag som var dominerande ända fram till sekelskiftet 1800/ 1900. Den yngre delen har en betydligt öppnare och mindre enhetlig karaktär. Här skiftar formen hos kvarteren vilka i flera fall anlagts efter karaktärsskapande mönster. Den mest uppenbara avvikelsen är minneslundens bågformiga planteringar och gångar. Frånvaron av byggnader förstärker också det öppna intrycket då det inte finns några uppenbara blick-fångare. Rekommendation De övergripande strukturer som finns inom kyrkogården bör bevaras. Detta uppnås genom att kvarteren närmast kyrkan får bibehålla sin täta, rumskapande indelning med raka form-klippta häckar i anslutning till områdets byggnader. De senare tillkomna kvarteren norr om kyrkan underordnar sig inte samma tydliga helhet. Detta leder till möjligheten att dessa kan utformas friare efter framtida behov och gestaltningsidéer. • Upplevelsen av såväl den andliga som den historiska miljön i sin helhet störs påtagligt av den näraliggande och hårt trafikerade Riksväg 80. Det stora antalet bilar som passerar med-för inte bara en hög ljudnivå utan även ett störande visuellt intryck. Rekommendation Någon form av avskiljare kan med fördel uppföras längs hela kyrkoanläggningens sträck-ning utmed Riksväg 80. |
